regis

Jag kan inte förstå var all snö som tynger Gotland just nu brukar vara annars. Det måste finnas någon uttorkad sjö någonstans eller en alldeles kal alptopp. Så mycket snö! Tak rasar in, vägar blockeras, bilar begravs och under all iskall massa frodas tydligen både spindlar och fästingar så den här sommaren kommer att vara fruktansvärt full av äckliga kryp. De ligger och lurar och snön isolerar och håller temperaturen alldeles ultimat.

Jag har varit ute en sväng idag med bilen för jag hade bestämt träff med en vän. Jag och Tigger pruttade fram i 3 km/h, jag nervöst kisande ut genom min lilla vindruta och Tigger slirandes och uppgivet kämpandes genom ännu ej röjda vägar. Snön bara föll och föll, flingor stora som femkronor och den var så tung för det är inte särskilt kallt idag. Jag ångrade snabbt mitt val av fordon men lyckades ta mig fram och tillbaka till och från lunch och fotoutställning i trevligt sällskap med livet i behåll. Men jag är helt slut för jag koncentrerade mig som om livet hängde i en skör tråd, vilket det nog gjorde också.

Gårdagen var alldeles fantastiskt fin med en sol som sken och en vind som höll sig lugn. Jag passade på att packa in mig själv, min kamera och en nyinflyttad vän och hans kamera i min lilla Tiggerbil och så bar det av norrut. Vi stannade några kilometer utanför stan vid något som på sommaren är känt som Krysmyntagården. Där kan man köpa flera miljoner sorters kryddor och fika på deras mysiga uteservering. Jag kan knappt fatta att det är samma plats. Snön låg knähög och orörd och det var alldeles öde förutom två huttrande fotoentusiaster som glatt begav sig ner mot stranden med kameror petandes åt alla håll. Fan vad snön var djup och kall och stackars Paul hade skorna fulla efter två steg. En annan bär med stolthet kängor av Gortexmaterial så mina fötter var torra(re). Vi tog en massa bilder av snön som enbart hade tufsats till en aning av några rävar men annars var i underbart skick. Stenarna vid vattnet var sådär isiga och hela intrycket var på något vis: öde och tomt men starkt, levande och naturligt. Hur ser saker ut där människan inte är?







Det kan verkligen vara vackert men vet ni vad jag mer tycker är vackert? Våren! Blommor och löv på träden och solen som lyser varmt. Jag tackar livet för den lilla solslurk jag fick igår. Tack, tack och inte för att låta oartig men jag vill ha mer! Inte mätt!

Jag antar att det bara är att fluffa ner sig framför sin braskamin i några veckor till och hoppas att waranklininken okejar en utlandsresa snart.

En liten Johnny vaknade just och pockar trött på min uppmärksamhet som jag nu ska ge honom.

Håll ut alla!

Hej!

Vad har jag egentligen gjort de senaste dagarna? hm. Jag har en massa energi och är spattig och vill bara gå på fest! Så fort jag tänker "vad vill jag göra?" så inser jag krasst att jag vill gå på fest. Och om jag hade haft något att skolka från så hade jag gjort det också. Alla ser på OS och jag sitter med en stampande fot och väntar på att nåt roligare ska hända. Vi spelade poker igår. Skittrevligt! Tack gud för poker och skoj. Jag drack måttligt, jag får ju tydligen det men jag måste vara riktigt försiktig. Vi var kvar till 5. Då gick vi genom en vinterruskig Visbynatt, glatt pratandes om kvällen, vänner och annat kul. Johnny är bakis. Hi, hi.

Jag har fikat med Robert som besöker ön under sitt sportlov. Han är en sån där mustachprydd musik och teater-yngling. Svår och poetisk :) Eller kanske är han en helt fantastikst rolig och underhållande människa som spenderar alldeles för lite tid i min närhet. Skoj att ha honom här en hel vecka. Han kanske vill gå på fest också!

Nu ska vi äta lite broccoligratäng och jag ska försöka att spatta ner för vi ska se film.

Hej!

Jag hade kunnat gjort så mycket vi det här laget. Gick upp vid 7 för att äta lite frukost med Johnny som har jobbat inatt. Åkte sen till lasarettet för Waranprovtagning. Hörde av mig till en kompis för att kolla om hon ville ta en kopp warankaffe, det har blivit en trevlig konsekvens av provtagningen att svänga förbi henne ibland och dricka warankaffe efteråt. Men det var nog för tidigt för jag fick inget svar när jag ringde. Åkte hem och satte på kaffe och gjorde upp en liten brasa i kaminen. Trodde jag! Min "brasa" har den senaste timmen bestått av en ful trähög som vägrat brinna. Jag har kämpat och matat in både papper, kartong och braständblock. Det har brunnit lite och så fort jag ens har tänkt tanken att stänga luckan så har de små lågorna dött med ett litet fräs. Aldrig förut har fysikens lagar tagit ett så långt uppehåll. Jag kan knappt tro att det är sant. Jag fattar inte hur eld plötsligt kan bestämma sig för att inte brinna. Jag har gjort precis som jag brukar när jag ska elda. Anser mig ha en väldig erfarenhet av braskaminseldande men idag fick världen en ny ordning! Man blir ju så förbannad när man ska göra något lite snabbt och det slutar med att man måste lägga sin själ i det och det tar en evighet.

Ovanstående händelsebeskrivning hade kunnat vara ett perfekt exempel på ett riktigt så kallat i-landsproblem. Stackars lilla svenska tjej som inte får eld i sin svenska braskamin! Men faktum är att det är synd om mig på riktigt för elementen här är svaga och vår källare är riktigt kall inte bara så här års utan alltid! Kaminen är ett inräknat bidrag till värmehållningen här och måste användas a la medeltid om vi ska kunna leva. Det har sin charm men ibland undrar jag varför vi alltid krånglar till det så mycket. Kunde vi inte ha flyttat någonstans där det är varmt och vanligt. Jag tror inte att vi förstod hur det skulle vara att bo i en källare. Den är ju så mysig och fin när man tänder några ljus och tänder en liten brasa och man tittar ut på världen genom de små källarfönstren. Just nu ligger vita drivor vid varje fönster så man ser bara genom halva fönstret men det är ju lite mysigt det också. Fast jag är lite rädd för vad som ska hända när all snö smälter. Inga översvämmade golv tack.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Egentligen dammsuger jag just nu. Såå tråkigt. Ska väl inte skjuta mer på det. Nu har jag fått mitt kaffe och en liten eld brinner äntligen efter viss övertalning. Blogginlägget är skrivet. Fan. Det måste göras. Fram med den långa centraldammsugarslangen. Blä!

Jag hade lite problem med att publicera det inlägg jag skrev igår kväll men jag hann control alt copya det innan blogg.se went totally coco. So here it comes:

Nu har vi varit i Kräklingbo, the place to soft vill jag lova, sen i lördags kväll. Kom hem för några timmar sen, utvilade och mätta på fikabröd som vi bakat under dagen. Min svärfar firade födelsedag. Gott!

Det är så fantastiskt speciellt att befinna sig någonstans där det är helt, jag menar HELT tyst. Inte ett ljud. Inga bilar, inga andra människor, inga susningar i några träd ens. Så tyst att det för ett otränat stadsöra till och med gör lite ont nästan. Och när mörkret lägger sig kan man gå ut och gå, plötsligt stanna och släcka pannlampan och bara stå där alldeles omsluten av mörker och tystnad och natt. Jag undrar hur många det finns där ute som aldrig någonsin får uppleva total tystnad. Jättemånga tror jag. Ibland när det har varit hektiskt på jobbet och jag pustar ut när det lugnat av har jag kunnat tänka "Vad skönt att det äntligen är tyst". Men sen lyssnar jag efter. Kyskåpets fläkt surrar, datorernas fläktar surrar, bilar dånar förbi alldeles utanför och elementen ger ifrån sig klonkande ljud då och då. Det är inte tyst någonstans.

Snötäcket har en effekt som uppskattas av mig och många och det är att det dämpar alla ljud. En snövinter är en tystare vinter. Ljuddämpade nätter. En känsla av att vara ensam i natten. Jag tror att vi behöver tystnad som en sund kontrast. Tur att vi har Kräklingbo som vår privata lilla retreat.

Svärfar och hans fruga som jag nog kallar för svärmor trots att jag redan har en biologiskt svärmor ska bjuda oss på en resa i november. Vi ska till Egypten i två veckor och jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till den resan. Vi skulle egentligen ha åkt förra november men det blev inställt. Nu är jag så förbaskat trött på inställda resor så jag blir blå! Men den här resan ska bli av och det kommer att bli underbart. Vi ska till ett jättetrevligt all inclusive-hotell i Hurghada och jag och Johnny ska ta ett par dagar och åka för att kolla in pyramiderna som ju ligger en bra bit bort. Annars är det sol och bad och mat och dryck som står på agendan. Jag tycker om den agendan!

På proppfronten kan jag rapportera att mina waranvärden börjar se bättre ut. De ska ligga mellan 2,1-3,0 och efter senaste provtagningen ligger de på 2,0. Ska provtaga igen på torsdag. Har slutat med elaka sprutor i magen som tacksamt har börjat få tillbaka sin normala vinterbleka lyster efter sitt besök i regnbågsfärgernas land.

Kvällen fortsätter nu med lite smaskig apelsin och kanske en film med Johnny som just nu sitter vid den ena datorn medan jag sitter med den andra i knät. Vi är så moderna.

Har varit och morgonyogat idag. Sen blodprov och efter lite övertalning lyckades jag snylta till mig en kopp kaffe hos en kompis. Nu sitter jag hos denna kompis och är nöjd och glad i min nya frisyr och med mina relativt nya glasögon som jag inte har använt så mycket trots att de var jättedyra. Snart ska vi på stan och äta lite lunch. Yej! Bra dag överlag.

Jag går annars och drar där hemma som ett litet källarspöke. Johnny jobbar en del nu och det är sååå tråååkiiiigt. Jag stickar och stickar och stickar. Tur att jag tycker om att sticka. Jag är lite imponerad av mig själv eftersom jag efter så här lång tid som arbetslös fortfarande kommer upp i tid de flesta morgnar, ser till att göra något litet varje dag och inte har kreverat i fullständig ångest över min ganska krassa situation. Jag har blivit så vuxen!

I morgon blir det nog poker (jag ska spöa alla eftersom jag tvingas till nykterhet av min blodförtunnande medicin) och på lördag, efter att vi har blivit miljonärer på V75, ska vi åka till Johnnys pappas stuga i Kräklingbo och bara ta det lugnt, äta gott och mysa.

Hej!

Men inte skaffat ett jobb...

En av två är väl inte illa. Nu är jag välvårdad och arbetslös till skillnad från förut när jag var ett rufs och arbetslös. Jag ville ha ännu kortare hår men frisören insisterade på att vi skulle behålla längden för jag har tydligen fint fall. Hm, då vet man det. Jag tyckte det blev fint och det är lite luftigare nu och kanske kan jag göra något mer än att bara ha hästsvans nu. Kanske...En liten piffig sidlugg ska ge mig något att jobba med och tydligen kan man krama fram lockar ur mitt hår nu för det är klippt så(!). Så det ska jag göra. Oh, detta är en stor händelse! Det händer inte så mycket i mitt liv just nu så det här är liksom enormt.
Kolla!


Före. Långt och rufsigt.


Efter. Välvårdad och ljuv...

Nu ska lyckan vända. Waranvärdet ska stabiliseras så vi kan åka någonstans på semester. Sen ska vi få jobb och hitta en fin bokhylla för det behöver vi, jag ska vara frisk så jag kan träna och världen ska bli varm igen. Detta är noga uträknat och allt började idag med mitt besök hos frisören. Nu börjar det!

Testade denna träningsform igår. Det är ett fusionpass med yoga, kampsport och afrodans. Grymt kul och träningsvärken idag avslöjar att Free power dance är en effektiv träningsform också.

Jag är så jäkla glad att jag kan träna. Det är inte mycket annat jag gör just nu. Vi tar det hemskt lugnt här i källaren. Vi tar promenader och åker och handlar. Fikar lite och ser nån film hos nån kompis ibland. Vi har nog inte riktigt kommit igång tror jag. Fast ikväll ska Johnny jobba i alla fall vilket ingen av oss har gjort på några veckor. Känns lite konstigt. Men jag ska på body jam ikväll så det ska bli kul.

Wow, idag fanns inte mycket att skriva på sin blogg. Ja, ja. Jag återkommer.

Hej!

Jag har köpt en näskanna! Man sköljer näsan och bihålorna med den. In i ena näsborren, snirkel upp i huvet och ut genom andra näsborren. Ashäftigt! Man blir helt ren och liksom otäppt. Det känns som att luftvägarna är enorma och det går jättelätt att andas. Denna ritual antas även kunna hjälpa till att hålla förkylningar borta och att påverka spända pannor och därför motverka spänningshuvudvärk. I yogakulturen används den innan yoga för att förbereda luftvägarna för djupandning. Jag ska skölja varje morgon och innan läggdags om jag känner mig täppt. Hi, hi.

Vi har köpt spotify premium och fått en massa invites. Är det någon som vill ha en invite, let me know.

Har just sett Avatar. Vilken underbart fin film! Den ska jag se igen för den var så bra.

God natt!

Dagen hittills har varit bra men lite seg. Yogan imorse var så skön, så skön. Jag är stel som ett helt gäng statyer (annan valfri stel sak kan infogas) efter flera yogafria veckor. Men redan efter första passet är man igång igen. Det är en av alla fördelar med yoga.

Jag var på waranprovtagning också som en riktig liten waranprovtagningsstammis. Har frikort nu vilket inte bara innebär att det är gratis. Det innebär även att man får slinka förbi alla andra som köar till betalkassan och gå till frikortskassan som alltid går superfort!

Jag har stickat några varv på en pryl men sen blev jag så trött så jag var tvungen att ta en härlig lur och nu är jag vaken och redo för resten av dagen. Johnny vaknade också nu så vi kanske kan hitta på något. Om han inte ramlar sönder av någon ny underlig sjukdom förstås...

Nu lagar jag rotsaker i ugn och ska snart steka en laxbit. Jag är grymt hungrig och glad över att kunna raportera en så här lugn och vanlig och odramatisk dag.

Hej!

Jag har gjort saker idag och även Johnny har haft energi nog att faktiskt gå utanför dörren. Men nu har han fått ont i både halsen och foten så man ska inte råka tro att han kan få må bra ännu. Nej, nej. Lite vinterkräksjuka räcker inte långt. Något mer måste det ju vara.

Jag gick upp i tid idag för jag var tvungen att besöka arbetsförmedlingen för påanmälan. Min bil fastnade i snövallen bakom bilen när jag skulle backa ut från parkeringen. Och där stod den kvar på tvären som ett mynt i en luftstrupe och vägrade röra sig ur fläcken. Jag gasade framåt, jag gasade bakåt, jag sprang runt bilen och försökte gräva bort den blöta tunga snön bakom däcken och inte en centimeter lyckades jag rubba bilen. Då försökte jag knuffa på den men det var såklart lönlöst. Inte många hästkrafter i den här avdankade otränade stackars kroppen. En man kom åkande i sin bil och när han såg mig så vände han faktiskt och försvann. Jag blev lite stött och det satte liksom tonen. Min tanke där jag stod som ett frustrerat fån med snö upp till knäna och även med snön piskandes i ansiktet var att den här dagen kommer inte att bli någon bra dag...Det kändes i den stunden som att snön föll lite extra åt mitt håll och precis när jag var på väg att ge upp och sätta mig ner bredvid min morgontrötta bil så kom hjälpen. En kvinna med en härlig norrlänsk dialekt började gräva bakom däcken hon också och sen gick hon och hämtade sin man och ännu en kvinna anslöt sig och tillsammans kunde vi knuffa upp Tigger (jag döpte bilen till Tigger när jag fick den av min svärfar för två år sedan) och han landade på vägen som en padda. Tack snälla ni!

Off I was. Jag uträttade mina ärenden med en klump i halsen. Fan vad läskigt att fastna mitt i vägen på det sättet. Fick 47 spänn för flaskorna jag pantade. På vägen hem blev jag nästan levande begravd för en stor snöbil kom rakt emot mig med skopan full av snö och föraren var väldigt koncentrerad och min bil är väldigt liten och ganska vit så jag syntes nog inte så bra. Men jag överlevde.

Vi har lite otur med vissa saker som vi tar oss för. Vi ska försöka få tillbaka pengarna för vår avbokade resa och det är milt sagt lite krångligt att få fram rätt papper och intyg men nu ska det vara rätt och vi postade allt idag.

Imorgon är det blodprovsdags igen men innan det ska jag...YOGA!!! Du har läst rätt. Jag pratade med warankliniken idag och de stöder helt och fullt, till och med uppmuntrar, aktivitet som yoga och konditionsträning! Jag längtar verkligen. Äntligen lite hopp. Lite liv och rörelse i mitt proppfulla liv (!).

Jag sitter här i källaren med min karl och vi har en lugn kväll och vi har försökt att skratta åt all skit och vi gör vad vi kan för att saker ska vara bra. Jag är stolt över oss. Vi är duktiga. Och en semester blir det. Om några veckor. Med snorklar och apelsinjuice. Och god mat och kakor!

Tack för nu!

Jag svävar mellan massor av olika känslor och inställningar. Som en radio...ja, men jag har ingen klok mottagning. Jag hittar inte någon kanal som jag vill stanna kvar på. Bara oväsen med någon klarhet då och då som snabbt övergår till oväsen igen. Johnny har varit sjuk i några dagar och jag har själv varit lite krasslig. Framför allt deppig faktiskt. Snön ligger tung på min bil varje gång jag måste iväg på något ärende. Jag måste ta blodprov var och varannan dag för att de ska ta reda på vilken dos jag ska få av Waranet som för övrigt gör min kropp regnbågsfärgad överallt där kanyler har varit. Min mage är helt öm och blålila från Klexansprutorna som jag har blivit en fena på att ge mig själv och som förhoppningsvis inte ska behövas snart. Ska köra till torsdag så får vi se sen. Jag är glad för att jag kan promenera lite igen men i ärlighetens namn så känns det absolut inte 100. Det gör fortfarande ont. Tar det så lugnt jag kan men samtidigt så behöver jag röra på mig för att inte säcka ihop helt. Måste ge mig själv tid men känner mig lite för stressad för det på något sätt. Jag har verkligen slutat röka, gått ner i vikt och är aktiv och ändå får jag en blodpropp. Och i armen av alla ställen. Nu är jag begränsad i allt och jag undrar verkligen när det ska börja bli bättre. Jag har försökt ta det lugnt men frågan är hur mycket jag kan påverka min fysiska situation just nu. Hjälper något jag gör? Medicinen hjälper så klart.

Har haft en gråtmild dag. Har försökt att göra saker. Tog en promenad, städade och var en sväng på stan. Min bror fyller år idag så jag köpte två böcker till honom och besökte honom tillsammans med mamma. Det var väldigt trevligt och gjorde dagen bättre faktiskt. Mina brorsbarn är urgulliga och min bror var på bra humör. Vi ses rätt sällan och när vi ses är det ofta för att någon fyller år och sockerstinna barn springer omkring och skriker och det ringer på dörren hela tiden och man får inte prata så mycket. Ikväll var det lugnare.

Jag är hemskt glad väldigt ofta men jag är riktigt bitter på livet också. Imorgon skulle vi åkt till Mexico. Istället ska jag till arbetsförmedlingen och återaktualiseras. Sen ska jag nog panta flaskor...

Det blir bättre men just nu är det en jävla värld.