Vi harvar oss fram

Jag har gjort saker idag och även Johnny har haft energi nog att faktiskt gå utanför dörren. Men nu har han fått ont i både halsen och foten så man ska inte råka tro att han kan få må bra ännu. Nej, nej. Lite vinterkräksjuka räcker inte långt. Något mer måste det ju vara.

Jag gick upp i tid idag för jag var tvungen att besöka arbetsförmedlingen för påanmälan. Min bil fastnade i snövallen bakom bilen när jag skulle backa ut från parkeringen. Och där stod den kvar på tvären som ett mynt i en luftstrupe och vägrade röra sig ur fläcken. Jag gasade framåt, jag gasade bakåt, jag sprang runt bilen och försökte gräva bort den blöta tunga snön bakom däcken och inte en centimeter lyckades jag rubba bilen. Då försökte jag knuffa på den men det var såklart lönlöst. Inte många hästkrafter i den här avdankade otränade stackars kroppen. En man kom åkande i sin bil och när han såg mig så vände han faktiskt och försvann. Jag blev lite stött och det satte liksom tonen. Min tanke där jag stod som ett frustrerat fån med snö upp till knäna och även med snön piskandes i ansiktet var att den här dagen kommer inte att bli någon bra dag...Det kändes i den stunden som att snön föll lite extra åt mitt håll och precis när jag var på väg att ge upp och sätta mig ner bredvid min morgontrötta bil så kom hjälpen. En kvinna med en härlig norrlänsk dialekt började gräva bakom däcken hon också och sen gick hon och hämtade sin man och ännu en kvinna anslöt sig och tillsammans kunde vi knuffa upp Tigger (jag döpte bilen till Tigger när jag fick den av min svärfar för två år sedan) och han landade på vägen som en padda. Tack snälla ni!

Off I was. Jag uträttade mina ärenden med en klump i halsen. Fan vad läskigt att fastna mitt i vägen på det sättet. Fick 47 spänn för flaskorna jag pantade. På vägen hem blev jag nästan levande begravd för en stor snöbil kom rakt emot mig med skopan full av snö och föraren var väldigt koncentrerad och min bil är väldigt liten och ganska vit så jag syntes nog inte så bra. Men jag överlevde.

Vi har lite otur med vissa saker som vi tar oss för. Vi ska försöka få tillbaka pengarna för vår avbokade resa och det är milt sagt lite krångligt att få fram rätt papper och intyg men nu ska det vara rätt och vi postade allt idag.

Imorgon är det blodprovsdags igen men innan det ska jag...YOGA!!! Du har läst rätt. Jag pratade med warankliniken idag och de stöder helt och fullt, till och med uppmuntrar, aktivitet som yoga och konditionsträning! Jag längtar verkligen. Äntligen lite hopp. Lite liv och rörelse i mitt proppfulla liv (!).

Jag sitter här i källaren med min karl och vi har en lugn kväll och vi har försökt att skratta åt all skit och vi gör vad vi kan för att saker ska vara bra. Jag är stolt över oss. Vi är duktiga. Och en semester blir det. Om några veckor. Med snorklar och apelsinjuice. Och god mat och kakor!

Tack för nu!

Kommentarer
Postat av: Tove

"Proppfullt" hehe :) Fint att se det hela med lite humor tycker jag :) Härligt att ni har semester på G också, skönt. Det är ni verkligen värda. Massor av kramar.

2010-02-03 @ 22:34:46
URL: http://tovisens.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0