Vänta barn...
Vi väntar barn. I ordens rätta bemärkelse. Vi väntar som vi aldrig väntat på någonting tidigare. Och det är det enda vi gör. Väntar, väntar, väntar.
Idag har jag varit gravid i 39 veckor. Beräknat förlossningsdatum är om 6 dagar, 31 januari. Den kan komma när som helst, bebisen. Vi har ingen kontroll här, inget att säga till om. Jag sa till min barnmorska att vi bara "håller i oss och åker med". Det är så det känns. Och vi är ganska bra på att låta livet ha sin gång. Inte hetsa eller stressa utan vila i ovetskapen och roa oss med Netflix under tiden. I vanliga fall. Men det är inte lika lätt nu. Det är ganska svårt för det är en sådan helt enorm grej vi väntar på. Och jag är trött och tung och orkar inte göra nytta hemma. Eller göra roliga saker. Eller göra något. En dusch varannan dag och bädda sängen och underhålla Zelda så gott jag kan. Sedan lutar jag mig tacksamt tillbaka i soffan i flera timmar innan jag samlat tillräckligt med energi för nästa uppgift som kan vara att gå ut i köket och hämta vatten eller kanske ta en tur till toaletten.
Mitt i all väntan är jag helt uppfyld av tacksamhet och glädje och jag fascineras av känslan av barnet som är så aktivt i min mage. Jag drömmer om hur det ska bli när den kommit ut. Hur hela livet kommer att förändras när vi äntligen får bli föräldrar till vår lilla älskling. Och jag längtar efter min förlossning för jag har alltid velat veta hur det känns och undrat hur jag kommer att hantera det. Jag tror att vi kan klara det bra, jag tror verkligen att vi har allt som behövs. Jag och Johnny. Min kropp kommer att veta och kunna och jag vill klara att lämna över arbetet till kroppen och liksom kliva åt sidan och bara låta förlossningen ske som den sker.
Vårt barn är redan så älskat och har så många varma människor runt sig. Livet är bra <3
Yoga Games
Wow!
En omtumlande helg är förbi. En lördag och en söndag så fylld av intensiva upplevelser i kropp och själ att jag idag lyckas känna mig både överkörd av tåget och svävandes på en sommarvind på samma gång. Det är så mycket som händer när människor möts i ett gemensamt intresse. Så mycket energi som skapas i föreningen. Den typ av människor som dras till yoga brukar vara rätt känsliga och energiska från början, det råder en befriande atmosfär av acceptans och uttryck. En atmosfär som vid flera tillfällen har öppnat mitt hjärta denna helg. Öppnat för tårar, för skratt, för finurliga insikter, för kärlek, för rädslor jag inte visste att jag hade och tacksamhet för det jag vet att jag har. Kanske vet jag det nu lite mer.
Jag fick fylla 31 mitt i denna stormvind, andra gången jag firar min födelsedag i Göteborg. Första gången var när jag fyllde 13. Vi var på klassresa och tillbringade hela födelsedagen på Liseberg. Jag sa till min mamma att det var häftigt att fylla tonåring bland alla mina klasskompisar och få leka hela dagen och bara vara tillfreds. Det var symboliskt för mig att gå in i en ny epok i livet i en sådan lättsam och härlig miljö. Åh, jag skulle vilja åka tillbaka i tiden till den dagen och krama lilla 13-åriga Regina och säga till henne att jag tycker hon är förtrollande klok och fin!
Jag älskar att fylla år! Jag har det alltid bra på min födelsedag för jag är välsignad med helt underbara, kärleksfulla människor i mitt liv. En ny cykel har inletts på bästa möjliga vis. Igen. Hurra!
Så idag är kroppen öm och sinnet öppet. Jag tänker på de där snubbarna för 5000 år sedan som började nedteckna ungefär vad yoga var. Förening, helhet. De tecknade och skrev om denna vetenskap som kunde fungera kraftfullt om den användes korrekt. Den kunde stilla sinnet och minska lidandet. Jag tänker på dem. Om de hade vetat vilken effekt deras läror skulle få en dag. Alla som för traditionen vidare har en avgörande roll. Yogan växer med rasande fart och andligheten rör sig in i träningsanlägningarna. Tar plats i våra hjärtan. Man ser att ungefär 3 miljoner människor gör yoga idag men att mörkertalet kan vara hur stort som helst. Yogan avmystifieras, blir tillgänglig, används, på riktigt förändrar. Jag älskar det. Så klart. Ur ett astronomiskt perspektiv har vi rört oss ur fiskens era där dominerande värderingar var pengar, kraft, kontroll och in i vattumannens era som präglas av kärlek, enhetlighet, integritet. Jag tror på det. Jag tror på att en ny era är inledd som ger oss utrymme att fokusera på andra aspekter av våra liv. Och jag vill se det så enkelt som möjligt. Pengar och makt eller kärlek och självkännedom. Jag vet vad jag vill ha och jag upplever starkt att denna värld är i förändring eftersom jag är nyss hemkommen från ett konvent där jag mött hundratals människor som vill ha samma sak.
Från 13 till 31. Fortfarande jag, fast på ett helt nytt sätt!
Sommaren är ganska grå och personlig
Jag önskar att jag hade skrivit för ett par veckor sedan. Satt mig ner och skrivit. Om jag hade gjort det så hade det sett ut ungefär såhär:
Jag gläds åt ljuset, värmen, livet som sprids. En virvelvind i slutet av april och plötsligt är världen grön igen. Staden grön och frodig. Små fräknar på min näsa och bleka slingor i mitt hår. Katter smyger klumpigt på fåglarna i trädgården och barn skrattar och leker i parken utanför. Människorna börjar andas igen. Landa igen. I ett soligt hörn på någon uteservering eller på picnic med vänner och familj. Vi sitter still. Vi sluter våra ögon. Vi njuter igen. Och jag börjar drömma igen. Ska vi verkligen bo här i Sverige som ju är så kallt och mörkt? Ska vi fortsätta låta vintern behandla oss som den gör? Nu är jag varm. Såhär vill jag ha det. Det kan väl inte vara så svårt att fixa ett alternativt boende på vinterhalvåret. Jag vet många som gör så. Eller vet...men jag har läst om familjer som lyckas ha dubbla boenden. Ett i Sverige och ett i Thailand eller Turkiet eller Italien. Yogalärare brukar kunna ta sig till varmare breddgrader och hålla workshops och leda olika retreats. Det kan jag göra! Det borde gå! Eller vi kunde driva ett litet café vid någon strand i Spanien som Johnny alltid pratat om. Känns rätt enkelt när man bara tänker på det såhär.
Så jag sitter där på vår balkong med benen i kors och myser i solen och funderar på alla möjliga typer av framtid. Olika typer av förändringar som skulle kunna bereda oss större nöje i livet. Jag funderar och funderar. Tänker på pengar och jobb och svårigheter och trevligheter och möjligheter. Och det är ganska tråkigt att insé vad det egentligen är jag håller på med. Jag försöker fly. Jag vet. Vilken twist.
Det är så svårt att njuta. Så svårt att landa. För mig. Jag tar den perfekta stunden. Det ultimata tillfället då solen är varm och fåglarna kvittrar och jag inte måste göra något alls förutom att bara sitta här och mysa och vila. Och jag vet inte vad jag ska göra med den. Vet inte hur man hanterar en sådan stund. Övar mig. Men vet inte riktigt. Så jag skapar. Bygger nya scenarier i huvudet. Funderar och tänker. Försvinner bort från stunden och långt in i en potentiell framtid. Jag vill lära mig att låta stunden vara. Lära mig att inte försöka förbättra och förändra. Lära mig att stanna kvar.
För mig är det väldigt logiskt att jag söker mig till yogan. För jag behöver öva. Mycket. Och det är precis vad yogan utlovar. Ett utrymme där jag kan öva mig på att stanna upp, andas, bara vara här och nu. Acceptans. Kärlek. Ibland lipar jag. I någon position som är extra känslig för dagen. Och ibland börjar jag skratta. Nästan okontrollerat, lite som en galning.
Det är inte konstigt att jag föll som en fura, blev vansinnigt förälskad i yogan efter första mötet. För den är precis vad jag behöver. Alltid.
Nu har sommarens första varma dagar passerat. Det regnar bitvis och himlen är grå. Det har blivit väldigt kallt igen. Vi skojar lite om att "Hurra, nu är det verkligen sommar i Växjö!" och hanterar besvikelsen genom att kalla den ett i-landsproblem. Men vi blir så förändrade när det är varmt och härligt och jag tycker så mycket om hur vi blir. Hur vi tittar på varandra och hur vi vill tillbringa vår tid. Ute, tillsammans och vi ler och möter människors blickar. Kärlek. Jag vill alltid ha det så, vill alltid att det ska vara sommar. Så jag kan få veta hur det känns att verkligen njuta av den. Här och nu.
/Regina
Jag hade rätt!
2013 blev ett jättebra år! Jag bestämde mig förra nyårsafton för att 2013 skulle mitt bästa år hittills och sedan såg jag till att förverkliga det :)
När jag vaknade idag, årets sista dag, så låg jag kvar en stund i sängen och funderade lite på vad som har hänt i år. Den största händelsen med hästlängder är så klart att jag gifte mig med min Johnny och bytte namn till Hansson. Vi tillbringade en underbar vecka på Sardinien och gifte oss i en medeltida borg. Vigseln var borgerlig, utförd på italienska och tolkad till engelska vilket innebar att vi inte sa "ja" utan vi sa "I do" och det var skithäftigt och så himla rätt. Vittnen var våra fina vänner Johanna och Thomas. Mitt bröllop var finare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig och att vara gift är otroligt fint, större än jag trodde och en större förändring än jag trodde. Det är det bästa jag gjort <3
Jag har i år också skaffat mig ett jobb som jag trivs med på riktigt och vill ha kvar :) Det är faktiskt riktigt stort.
Vi hade en riktigt fin sommar också. Soligt och fint. Eftersom jag var arbetslös så hade jag mycket tid, ork och inspiration till att laga en massa mat och göra utflykter, picnicar och strandbesök. Våra 2 veckors semester på Gotland var också suveräna. Jag var helt ledig från medeltidsveckan och vi var avstressade och träffade många vänner. Ljuvligt! Jag blev friad till också :) Midsommar var en hit. Riktigt lugnt och skönt. Vi plockade blommor och hade grillpicnic i trädgården till vårt B 'n B i Gamleby.
Min 30årsdag har jag firat med pompa och ståt vill jag påstå. Det kändes som att jag firade i flera veckor. Jag fick finfina presenter, vissa har jag ännu kvar framför mig såsom spadag på Hasseludden och en resa till Wien. Jag blev överröst med så mycket kärlek och uppmärksamhet av min familj och mina vänner.
Vi firade 10 år, jag och Johnny. Själva firandet gick i och för sig ut på att jag var i Göteborg på Yoga games och Johnny var i Stockholm på Elitloppet men det var faktiskt väldigt fint ändå. 10 år tillsammans är skithäftigt.
Nu har vi just haft en underbar jul tillsammans med mamma, Håkan och Elsa här i Växjö. Jag är så tacksam att min familj kommer till oss och hälsar på. Att vi får vara värdar över jul och att vi har plats för alla här. Vilket för mig till nästa underbara händelse detta år. Att vi har flyttat till en superfin trea i Växjö där vi båda trivs bra och där vi vill bo kvar :)
Året som gått har varit kantat av glädje, kärlek och ganska mycket lugn och ro. Jag har yogat väldigt mycket och skaffat kort på en ny studio där jag trivs otroligt bra. Jag yogar i vårt nya fina hem nästan varje dag.
Tack 2013. Det gjorde vi bra!
Tittut!
Hej igen!
Här sitter jag vid mitt gröna fina köksbord med en kopp kaffe och en liten lista över dagens nödvändigheter och trevligheter. Till dem hör att baka lasagneplattor a la LCHF, panta burkar, ringa några samtal och ta en promenad med en kompis hund. Jag jobbar på att låta min todo-list innehålla bra saker också. Jag har annars en tendens att må lite dåligt över den lång raddan prylar som MÅSTE göras. Kan man så ska man radera känslan av måsten i sitt liv men det är en utmaning. Så jag började dagen med att fundera ut vad jag VILL göra och sen skrev jag ner det för jag glömmer annars :)
Vi är i flyttartagen, jag och Johnny. Vi ska äntligen flytta till en jättefin trea på söder i Växjö. Läget är verkligen perfekt. Vi kommer att ha nära till stan, vänner, yoga, sjön, affär och ganska nära till Johnnys jobb. Han ska få en cykel :) Jag har visualiserat så länge att vi ska bo i det området så jag tar nästan på mig äran för att det nu är möjligt. Jag tänker varje dag på hur allt jag behöver kommer till mig i överflöd. Vissa dagar är jag häftigt medveten om att det faktiskt fungerar men jag är bara nybörjare och undersöker fortfarande nyfiket olika sätt på vilka jag kan ta kontroll över mina tankar, landa i nuet och fyllas av tacksamhet inför livet som är så perfekt, helt och fullkomligt. <3
Jag är arbetslös just nu och ser det som en utmärkt möjlighet att få lite välförtjänt vila efter många år av hårt slit med skola och sommarjobb. Jag ser det också som ett sätt att äntligen slappna av i mina tankar och bara njuta av allt jag har. Jag inser att jag har varit spänd av ångest och oro i många år. Det har varit ett stort problem för mig och en låsning som aktivt har hållit mig ifrån att njuta av livet. Förut kunde jag känna att något var fel, konstigt, spänt men jag förstod inte hur jag skulle kunna påverka mig själv för att det skulle sluta kännas så. Jag visste inte vad det var eller hur jag kunde distansera mig från det. Det var ju jag. Det var ju så jag kände mig själv. Jag upprepade detta mantra för mig själv dagligen. Att ”jag är sån här, jag har enbart dessa förutsättningar och måste leva med dessa konsekvenser. Jag ser lycka hos andra men tycker inte att den är tillgänglig för mig.”
Jag läste någonstans nyligen att många av oss tror att det enda sättet för oss att förbättra våra liv är att först lokalisera allt dåligt som vi vill ändra och sedan fokusera stenhårt på det. Det är lätt hänt men fyller faktiskt ingen som helst funktion. Jag lovar! Vi tror att vi är alla våra erfarenheter. Att det är krångligt och svårt att göra förändringar i livet. Vi håller ofta kvar i det som gör att vi mår dåligt med ursäkten ”det är ju jag, det är sån jag är”. Faktum är att vi inte är inmålade i några hörn eller hjälplöst har fastnat. Vi bara tror att vi är det. Våra tankar säger att vi är det. Och bevisligen så börjar det där. Med tankarna. Kan man ändra dem så kan man ändra sitt perspektiv och öppna fler möjligheter.
I yogan får jag lära mig att vara tacksam för min fantastiska kropp, precis där den är, oavsett hur avancerade eller enkla positioner jag klarar av. Jag får lära mig att man aldrig blir färdig, att resan är målet och att regelbundenheten gör att det är roligare att vara jag. Do your practise and all is coming. Detta gäller även för det själsliga och mentala arbetet. Det finns alltid mer att lära, man blir aldrig färdig eller bäst så därför kan man lika gärna njuta galet mycket vart man än är. Jag fortsätter att regelbundet arbeta mentalt för det är så mycket roligare att vara jag då.
På temat ”roligt att vara jag” vill jag också berätta hur ljuvligt vi har haft det här i Växjö på sistone. Vi har fått så många hjärtliga besök av familj och vänner och gjort så mycket skoj att det känts som semester. Vi har fikat, badat, ätit ute och åkt omkring i trakten och tittat. Vi har också varit hundvakt till en liten toffsig hund och det var en välsignelse. Nu dröjer det ett par veckor och sedan blir det semester på Gotland! Efter det flyttar vi och jag får väl ta och skaffa mig ett jobb då...men jag tänker inte klippa mig! ;)
Så mycket har hänt sedan sist jag uppdaterade bloggen. Här kommer några bilder på delar av det gångna året:
I vintras stickade jag en luvhalsduk.
Haha! Mustaschfest i Kalmar i höstas. Johnny har redan mustasch så han fokuserade på att vara orange
och jag var Frida Kahlo med mustaschen i pannan.
Värdinnan fick en stickad mustaschödla.
Midsommarafton med Johnny i Gamleby. Vacker plats full av blommor till krans :)
Ljuvliga sommarkvällar kan se ut såhär från vår franska balkong.
Och så lite paryoga med Johnny. Ett stort glädjeämne. Jag är lyckligast i världen som har en sån fin man! <3
Kärlek och värme till dig!
Hej!
Instruktör och elev
Hej!
Idag är det måndag. Jag är ledig från min praktikplats idag och spenderar förmiddagen slösurfandes med tvn på i bakgrunden. Jag läser en massa intressanta och inspirerande artiklar om yoga, meditation och allmänt välmående. Det är fantastiskt inspirerande att läsa vad kloka människor har skrivit och sagt. Jag blir inspirerad till att glädjas över allt jag har och är, till att ta min träning på allvar, glädjas åt mina relationer och att göra det mesta möjliga av min dag. Och att göra allt detta utan att blanda in känslan av prestation! Jag säger att jag blir inspirerad, inte att jag lyckas. Men att medvetet försöka välja bort prestation de stunder varje dag då jag inte behöver prestera har givit mig en större möjlighet att njuta av att vara jag.
Jag övar mig på att vara lite sjysst mot mig själv, släppa taget om den kritiska lilla röst som dyker fram flera gånger varje dag och vill ljuga ihop att saker är dödsallvarliga och att jag har misslyckats (tänk dig en heliumröst, det är så jag hör den). Övar, övar, övar. Jag tänker extra mycket på det här nu eftersom jag hör mig själv prata med andra om det oftare och oftare. Det känns ju så viktigt och stort att dela med sig av. Men det är fasen lättare att säga till andra än det är att reflektera över för egen del. Vi kan älska oss själva och varandra, njuta fullt ut av våra liv och acceptera oss själva med alla fysiska och mentala "brister" som vi har. Du är alltid stark någonstans och svag någon annanstans. Det är grundförutsättningen. Så varför har jag försökt mig på den omöjliga uppgiften att inte vara svag någonstans? Jag trodde det behövdes. Det gick sådär bra...Så med facit i hand testar jag den här metoden. Hittills med gott resultat.
Jag har yogat en massa denna sommar. Det har varit bra och det känns mer som att jag är ombord på yogatåget nu när jag praktiserar oftare. Jag undervisar också två klasser i veckan på mitt träningscenter. Det är obeskrivligt! Aldrig någonsin hade jag kunnat föreställa mig att det skulle kunna vara så givande. Jag trodde inte att jag ens skulle kunna klara det. Stå där framför ett gäng människor och prata och instruera dem. Ansvara för dem. Svara på frågor efteråt om de undrar nåt. Stå för min yoga.
De första gångerna i våras försökte jag vara på olika speciella sätt (prestation). Det där med att "bara vara sig själv" är skitsvårt. Man är ju alldeles avskalad, alldeles oskyddad när man inte bär den där masken. Det kändes för jävligt och jag insåg att det inte skulle kunna bereda mig något nöje om jag inte visade mitt rätta jag. Det ska ju vara "yoga med Regis" och inte "yoga med påhittad superinstruktör utan brister och fel". Nu känns det otroligt bra och jag är jäkligt glad att jag testade. Att jag vågade testa och därför lyckades med att plocka bort masken. Nu kan jag njuta av att få genomföra mina pass och möta deltagarna. De tycker nog att jag är lite knäpp. Fortfarande vill jag att de ska gilla mig och gilla mitt pass men om de inte gör det så brinner jag inte nödvändigtvis upp! Och jag har insett att jag är en rätt bra instruktör. Det hade jag aldrig fått veta om jag inte testat att vara just jag. Knäpp och allt.
Min strävan denna höst är att fortsätta våga vara Regis, både när jag är lärare och när jag är elev. Och inte av ren lathet koppla på Autopilotregis-the social version. Hon är väl trevlig och väldigt anpassningsbar men jag föredrar att vara närvarande. Hela jag. Ingen autopilot. Klurigt. Öva, öva, öva.
Namaste!
Vid vårt gröna köksbord
Där spenderar jag min dag. Dricker söndagskaffe och läser lördagens smålandspost med tillhörande söndagsbilaga. Jag skulle ha styrketränat men jag är nog visst lite krasslig. Får ta det en annan dag.
Det är en sån där ful sommar i Växjö. En ful sommar i Sverige. Sol och regn och sol och regn och regn och regn. Det börjar bli svalt nu. Känns som höst i luften. Vi är lite sura över det men håller modet uppe. Om två veckor åker vi till Gotland på semester. Riktig semester. Inget jobb, bara nån spelning på medeltidsveckan. Annars ska vi vara lediga och hoppas såklart på lite sommarsol. Augusti brukar vara fint på Gotland. Vi ska ta det så lugnt. Har bestämt oss för att inte boka upp alldeles för många saker. Man blir ju knäpp om man har en to do-list på sin semester. Över jul hade vi en sån. Då hade jag dessutom väldigt mycket plugg. Det var stressigt, jag blev mest trött. Nu vill jag vila ut!
Sommaren hittills har inneburit en ytterst ojämn ström av arbete för min del. Jag är återigen städerska. Fast denna gång har jag lyckats få arbete på ett riktigt bra företag. Ett rikstäckande städföretag som satsar främst på privatkunder. Jag får milersättning, betald introduktion, betald övertid och sådana trevligheter. Jag har hoppat in när det har behövts och det har inneburit allt från 10-timmarsveckor till nästan 40-timmarsveckor. 40 timmar är mycket när man städar. Man håller ju ett jäkla tempo för att hinna allt. Därför är jag väääldigt trött nu.
Jag mår himla bra av att knega. Jag gillar att tjäna mina egna pengar. Tycker att det är oerhört trist med studielån. Det är också väldigt ångestdämpande att arbeta. När man kommer hem från sitt jobb är man ledig. Inte tusen uppgifter. Jag har två terminer kvar på min utbildning och visst ska det bli roligt och lärorikt men jag erkänner; jag längtar till att ha ett klokt arbete med en klok lön. Min nuvarnade arbetsplats vill ge mig fortsatt i höst. De gillar mig. Tycker att jag har varit en klippa sen jag började. Jag får se om jag tar lite extrajobb. Förmodligen kommer jag inte att orka men vi får se. Skönt att veta att jag kan komma tillbaka dit nästa sommar om jag vill och sen fortsätta om jag inte hittar något annat. Det är inte särskillt flådigt att vara städerska men faktum är att jag inte har något emot det förutsatt att chefen är bra och lönen är bra och kollegerna är bra. Vi möter många olika människor när vi är ute och företaget prioriterar bra service och det kan jag. Dessutom rör man på sig så man sover gott på nätterna. Jag har nog också lärt mig att sänka kraven på mig själv vilket ger mig möjlighet att faktiskt trivas med detta relativt stressiga jobb. Det blir inte alltid perfekt men det gör ingenting.
Jag har hittat en sida på nätet varifrån man kan streama yogapass: www.yogaglo.com. Det kostar mig typ 170 spänn i månaden och det finns hur många jättebra instruktörer som helst som gör jättefina pass som jag gör hemma i vardagsrummet. Det har inneburit att jag börjat yoga betydligt mer. Helst varje dag fast ibland hinner jag verkligen inte. Yogan förändrar långsamt mitt liv. Gör mig lugnare, nöjdare med vad jag har och vem jag är, mer benägen att leva i nuet och uppskatta varje stund. Yoga är bra skit!
Johnny har haft en bra helg men dubbla V75-omgångar. Han jobbar på som en tok på DHL och trivs under omständigheterna. Vi gör ganska mycket på helgerna annars. Är ute och åker eller hälsar på vänner som bor någorlunda nära. Över midsommar var vi på Hasslö utanför Karlskrona och bodde på vandrarhem och umgicks med en gammal klasskompis till mig som kommer därifrån. Helgen som kommer drar vi till Malmö och sen bär det ju av till Gotland. Det var längesen vi var i Göteborg nu. Det blir nästa på listan.
Vi är åter strikta LCHFare och loosar stadigt våra överflödskilon som våren med all sin stress och ångest bidrog med. Nu känns det bra. I både kropp och själ faktiskt. Jag sa till min karl förut att detta är nog min bästa sommar hittills. Jag känner mig så rofylld. Lite ny på något vis. Våren var ett helvete. Vi landade på botten och tog sats. Nu har vi skjutits upp långt över vattenytan där luften är frisk och solen värmer. Och vi njuter.
Fint
Vi har kommit iordning ganska bra nu i den nya lägenheten. En sväng på IKEA resulterade i 5 st hyllor som nu pryder väggar hit och dit och förvarar våra saker på ett trevligare sätt än vad golvet tidigare lyckades med. Vi har även ett nytt fint köksbord och gardiner, hurra!
Jag ska precis bege mig för att spela in en låt med en klasskompis och trodde att jag hade mer tid för den arma bloggen men roligare än såhär blev det inte idag.
Sammanfattningsvis: Vi gnetar på och nu är våren här och allt blir lite roligare, hemmet är fint men grannarna högljudda, skolan är rolig men bitvis rätt tuff, att träna är kul och LCHF är gott!
Hej!
spelat in
Det är lördag och det är en bra lördag. Den har inletts med att jag spelade in en egen låt tillsammans med en grymt duktig pianist i min klass. Vi blev inspelade av några elever som går en distanskurs i musikproduktion och kommer hit med jämna mellanrum för att träna på vår studio. Jag hade halvt skrivit färdigt en liten jazzgrej och tog tillfället i akt att göra den klar och ställa upp med den när jag hörde att det behövdes inspelningsobjekt. Det är jättekul att göra något av sitt egenskrivna material! Jag behöver dessutom öva mig på att bli inspelad, höra min egen röst och kunna prestera i skarpt läge. Det blir mindre dramatiskt för varje gång man gör det. Jag ser fram emot att det färdigmixade resultatet ska dimpa ner i brevlådan så fort som möjligt.
Idag/kväll/natt är det årets Kulturnatt och vi ska lyssna på lite musik. Tyvärr hinner man inte med allt som händer ikväll för det händer alldeles galet mycket. Men några klasskompisar ska spela blues och det vill vi ju inte missa! Jag har sett fram emot en skön kväll. Dessvärre ska morgondagen ägnas enkom åt plugg men det tar vi då.
Jag har haft möte med en av yogainstruktörerna på mitt nya "jobb" och hon gav mig tips och råd och några häften om att instruera som jag ska läsa igenom. Sedan kan jag ha min första klass i stort sett när jag vill. Hurra! och hjälp...
Dags för mat!
Hej!
Yoga
Min älskade yoga som inte utövats alls så mycket som jag hade velat på sistone. Nu ska det bli ordning på torpet i alla fall. Nu ska jag bli instruktör! Min instruktör på träningscentret här i Växjö frågade mig innan jul om jag är sugen och det har jag kommit fram till att jag är. Yoga är ju livet! Jag ska börja försiktigt med att hålla pass tillsammans med de andra instruktörerna och sen ska jag dra igång så fort som möjligt med mina egna pass. Hurra! Yoga med Regis. Det kommer att bli bra.
I övrigt har terminen dragit igång och jag har rätt mycket i plugget men jag är ytterst fokuserad och ska inte tappa balansen. Jag har skrivit min första punklåt som en uppgift i skolan. Jag är nöjd! Gillar inte ens punk men att göra en egen låt var väldigt frigörande och liksom skönt. Uttryck! Jag antar att jag presterar som bäst när jag inte förväntar mig några stora bedrifter. Kanske finns det ett sorts engagemang som inte är så...engagerat. Alltså utan att hela hjärtat ska vara med. Bara vilja och skaparglädje och modet att inte retuschera och anpassa så att andra ska tycka om. Den här punklåten är nog det första jag gör i skolan som jag är helt och hållet nöjd med och det känns makalöst trevligt!
Vintern har nu kommit till Växjö och det är vitt och fint men kallt och jag är mer sugen på vår just nu. Jag vill ut och springa i skogen och jag vill att det ska vara ljust. Jag är ute och springer i skogen i alla fall men det är kallt och marken är hård och skogen är tyst vilket ibland är skönt men ja...Häromdagen fick en kille framför mig ett sms och hans signal var ett litet fågelkvitter och jag flög upp och blev så lycklig av ljudet. Hm.
Oj, dags att dra!
Hej!
I övrigt har terminen dragit igång och jag har rätt mycket i plugget men jag är ytterst fokuserad och ska inte tappa balansen. Jag har skrivit min första punklåt som en uppgift i skolan. Jag är nöjd! Gillar inte ens punk men att göra en egen låt var väldigt frigörande och liksom skönt. Uttryck! Jag antar att jag presterar som bäst när jag inte förväntar mig några stora bedrifter. Kanske finns det ett sorts engagemang som inte är så...engagerat. Alltså utan att hela hjärtat ska vara med. Bara vilja och skaparglädje och modet att inte retuschera och anpassa så att andra ska tycka om. Den här punklåten är nog det första jag gör i skolan som jag är helt och hållet nöjd med och det känns makalöst trevligt!
Vintern har nu kommit till Växjö och det är vitt och fint men kallt och jag är mer sugen på vår just nu. Jag vill ut och springa i skogen och jag vill att det ska vara ljust. Jag är ute och springer i skogen i alla fall men det är kallt och marken är hård och skogen är tyst vilket ibland är skönt men ja...Häromdagen fick en kille framför mig ett sms och hans signal var ett litet fågelkvitter och jag flög upp och blev så lycklig av ljudet. Hm.
Oj, dags att dra!
Hej!
På campus
Vi har flyttat. Vi har lämnat vår fina lilla tvåa i Växjö till en mindre fin liten tvåa på campus som ju är beläget i en egen värld ett par km utanför Växjö stadskärna. Killen vars lägenhet vi hyrde ville flytta tillbaka och motvilligt lät vi honom göra det fast jag ångrar mig lite och önskar att vi hade bytt låsen och starkt hävdat att vi bott där hela tiden. Kanske hade fungerat om vi varit ihärdiga nog.
Jag är efter en vecka aningens besviken på vår nya lya då den givit oss vissa besvär som vi hoppas ska avta men är rädda ska förvärras. Vi har en granne som gärna har fest eller, han hade fest i fredags. Väldigt mycket fest. Så mycket fest att jag var tvungen att ringa på dörren klockan 23.30 och be honom stänga av musiken som var öronbedövande*. Han hade inga byxor på sig. Det var konstigt. Och sedan var jag tvungen att be dem sluta skrika från sin jävla balkong klockan 02.30. Det är rysligt lyhört här och allt utomhusljud studsar mellan de hårda stenhusen, förstärks och tränger in i märg och ben. Och öronproppar.
Vår granne har även fått tag på en elgitarr och vad värre är-en förstärkare. Han är riktigt dålig och övar samma skakiga rockriff i timmar i sträck. Riktigt uselt apdåligt och jääättestörande för oss som bara vill få ta det lugnt, kolla tv, lyssna på BRA musik. Dumma kille som inte tar någon hänsyn. Men tant Regis har Securitas nummer på speed-dial i sin mobil och tänker fan inte bemöda sig med att knacka på nästa gång. Nej, jag fixar hit ett par uniformer som får sköta skitgörat.
Annars finns många fördelar med att bo här: nära till skola, studio, träningscenter, kompisar, Trummensjön och Tufvancaféet som har två skitfina blijardbord! Och i sommar är det gratis hyra.
Johnny fyllde år igår och vi firade vill jag lova. Vi käkade ute-asgott-och träffade sen en massa både klasskompisar till mig och kolleger till Johnny. Alla var på samma krog och det blev en mycket trevlig kväll. och idag har vi mumsat scones och american pancakes och bara tagit det lugnt. Johnny fick en smartphone av mig. En rejäl uppdatering jämfört med hans förra telefon. Jag ångrar mig lite, kanske får jag aldrig mer träffa Johnny...
Jag har en mastig vecka framför mig men jag ser fram emot att komma igång med plugget.
Hej på ett tag!
*öronbedövande=Regiska för "i alla fall för högt för den här kärringen och hennes man som ska upp och jobba klockan 9 följande dag. Omöjligt att sova till och anledning för killarna som bevistade festen att höja sina röster om möjligt ännu mer"
Sång om tomater
Jag gnetar på. Igår hade vi ännu en trevlig lunchkonsert i cafeet på skolan. Jag sjöng en lite lustig mentolåt som handlar om en fin röd tomat. Det var skoj och jag fick larva av mig lite vilket alltid är kul. Fast...inte lika kul när man är hängig, trött och allmänt vilsen. Jag mår som jag ofta gör såhär års och jag vet att det går över. Jävla kemi i mitt blod. Dessutom mår folk runt omkring mig också kasst och ofattbart orättvisa saker har drabbat underbara människor den senaste tiden. Det är konstigt hur det går upp och ner hela tiden. Det finns ingen garanti och det finns fan ingen logik att luta sig mot. Jag önskar att jag kunde ge alla vad de förtjänar, mig själv inkluderat. Jag vill ha ett bollhav. Jag tror att det hade kunnat muntra upp.
Det var väldigt länge sedan vi var på Gotland och jag ser fram emot jul då vi ska dit. Jag trivs i Växjö men jag behöver ett miljöombyte nu. Längtar mycket efter alla fina människor som jag inte träffat på så länge. Vi var inte ens där i somras! Helt sjukt.
Ikväll väntar tvättid och matlagning och jag har svårt att tänka mig något tråkigare just idag men det är kanske bättre att få något gjort än att bara säcka ihop framför tvn. Det är en hård tid.
Hej!
/trul-läppen Regis
Rätt kallt nu
Vad värre är, det är mörkt ute större delen av dygnet nu och jag inser att jag är förlorad. Ja, så till vida att det bara är att köpa rådande omständigheter. Jag kan inte göra något åt dem. Ibland drömmer jag mig bort till varmare platser runt om i världen men när jag tänker efter inser jag att det ofta blir mörkt väldigt tidigt där ute i världen också. Korta dagar, korta kvällar och lååånga nätter är ett faktum. Suck.
Vi har inte fått någon snö ännu. Jag hoppas den väntar till efter den artonde november. Det är dagen då jag av ren lathet lämnar in min bil till en mekaniker och låter gubbarna där byta ut mina sommardäck mot vintervarianterna som förhoppningsvis ska hålla mig på banan när jag är ute och kör. Jag har planer på att kanske införskaffa en rattmuff. Vi får se.
Vi flyttar snart. Vår lägenhet får tillbaka sin ursprunglige hyresgäst i december. Jag undrar, varför kunde han inte hålla sig i Umeå och fortsätta plugga vad det nu var han pluggade? Vi har fått en lägenhet på campus. En tvåa. Jag tror att det kan bli trevligt att bo där. För mig innebär det faktiskt en väldig massa fördelar som jag tidigare inte tänkt på. Jag har aldrig i mitt liv bott så nära ett träningscenter förut till exempel. Det ligger ju alldeles bredvid min skola, alldeles bredvid där vi ska bo. Det ger mig möjlighet att pipa införbi och göra några kortare pass i gymet varje vecka om jag känner för det. Det gör att jag kan slinka in på fler morgonpass utan konstigheter. Som det är nu är det lite av ett projekt varje gång. Passet börjar 07, jag måste ha med mig allehanda duschprylar och smink och frukost och kaffe och...ja, nu är det i alla fall bara att gå hem efter passet och ändå hinna tillbaka till lektionen som oftast börjar runt 9. Ha!
Vi har även vänner på campus som man nu lättare kan träffa och fika med och dricka öl hos och sådär. Och på sommaren är det gratis hyra och lugnt och skönt för alla studenter är hemma och sommarjobbar eller sommarpluggar på distans eller vad andra studenter nu egentligen gör på sommaren. Jag vet en som INTE ska satsa på städjobb i alla fall...
Något som piggade upp alldeles enormt i höstmörkret var en present som min mamma skickade hit. En underbar poncho som hon stickat av det tunnaste av garn med sina flinka små fingrar. Jag har den på mig hela tiden. Myser in mig under den. Den passar bra att dricka te och vara filosofisk i. Den är brun och matchar min stora tekopp som är grön. Tack mamma!
Vi var på Huseby bruks julmarknad igår, jag och Johnny. Det är en jättelik julmarknad. Så stor att det tydligen rättfärdigar ett inträde på 80 kr per person. Nog för att det var väldigt fint och mysigt och det fanns massor med saker och korvar och ostar och hembakt bröd och godis och glögg. Alla gav smakprov och vi åt glatt av det mesta och köpte litegrann. Vissa gjorde det svårt för en att liksom dra sig undan efter att man fått sin obligatoriska smakbit. De spände ögonen i oss, förmodligen utleda på alla som bara äter det som är gratis och sedan drar och väntade sig att få sälja varpå vi artigt ömsom pratade "Jaha...tack mmm oj det var gott verkligen ja" ömsom backade därifrån och låtsades oerhört intresserade av nästa bås. Jag vet inte vilka som är värst: de som babblar på om priser och nästan börjar slå in varorna åt en innan man ens bestämt sig eller de som står tyst med något sårbart i sin blick, ler snällt och räcker fram smakbit nummer två med en blinkning. Det är så jobbigt när det blir uppenbart att jag aldrig tänkt köpa något, att jag bara var ute efter en gratisbit.
Det var en mysig söndag i alla fall.
Jag är så trött och ute har det blivit bäcksvart på mindre än ett blogginläggs tid. Varje år, samma förvåning. Jag vänjer mig aldrig och minns aldrig hur jag på bästa sätt kan hantera det. Jag tror att jag brukar försöka se fram emot jul och alla kalasmåltider som väntar. Jag brukar kanske till och med drista mig till att tänka att jag är väldigt lyckligt lottad i mitt liv. Problemet är när den logiken inte rår på kemin i min hjärna som säger motsatsen. Det är jobbiga dagar då men de går över de också, precis som de bra dagarna. Alla dagar går över. Hm, det finns en rörande tilltuffsad plats i allas inre. Min gör sig gärna hörd i höstkalla kvällar men jag ska låta den vara.
Hej!
Vi har inte fått någon snö ännu. Jag hoppas den väntar till efter den artonde november. Det är dagen då jag av ren lathet lämnar in min bil till en mekaniker och låter gubbarna där byta ut mina sommardäck mot vintervarianterna som förhoppningsvis ska hålla mig på banan när jag är ute och kör. Jag har planer på att kanske införskaffa en rattmuff. Vi får se.
Vi flyttar snart. Vår lägenhet får tillbaka sin ursprunglige hyresgäst i december. Jag undrar, varför kunde han inte hålla sig i Umeå och fortsätta plugga vad det nu var han pluggade? Vi har fått en lägenhet på campus. En tvåa. Jag tror att det kan bli trevligt att bo där. För mig innebär det faktiskt en väldig massa fördelar som jag tidigare inte tänkt på. Jag har aldrig i mitt liv bott så nära ett träningscenter förut till exempel. Det ligger ju alldeles bredvid min skola, alldeles bredvid där vi ska bo. Det ger mig möjlighet att pipa införbi och göra några kortare pass i gymet varje vecka om jag känner för det. Det gör att jag kan slinka in på fler morgonpass utan konstigheter. Som det är nu är det lite av ett projekt varje gång. Passet börjar 07, jag måste ha med mig allehanda duschprylar och smink och frukost och kaffe och...ja, nu är det i alla fall bara att gå hem efter passet och ändå hinna tillbaka till lektionen som oftast börjar runt 9. Ha!
Vi har även vänner på campus som man nu lättare kan träffa och fika med och dricka öl hos och sådär. Och på sommaren är det gratis hyra och lugnt och skönt för alla studenter är hemma och sommarjobbar eller sommarpluggar på distans eller vad andra studenter nu egentligen gör på sommaren. Jag vet en som INTE ska satsa på städjobb i alla fall...
Något som piggade upp alldeles enormt i höstmörkret var en present som min mamma skickade hit. En underbar poncho som hon stickat av det tunnaste av garn med sina flinka små fingrar. Jag har den på mig hela tiden. Myser in mig under den. Den passar bra att dricka te och vara filosofisk i. Den är brun och matchar min stora tekopp som är grön. Tack mamma!
Vi var på Huseby bruks julmarknad igår, jag och Johnny. Det är en jättelik julmarknad. Så stor att det tydligen rättfärdigar ett inträde på 80 kr per person. Nog för att det var väldigt fint och mysigt och det fanns massor med saker och korvar och ostar och hembakt bröd och godis och glögg. Alla gav smakprov och vi åt glatt av det mesta och köpte litegrann. Vissa gjorde det svårt för en att liksom dra sig undan efter att man fått sin obligatoriska smakbit. De spände ögonen i oss, förmodligen utleda på alla som bara äter det som är gratis och sedan drar och väntade sig att få sälja varpå vi artigt ömsom pratade "Jaha...tack mmm oj det var gott verkligen ja" ömsom backade därifrån och låtsades oerhört intresserade av nästa bås. Jag vet inte vilka som är värst: de som babblar på om priser och nästan börjar slå in varorna åt en innan man ens bestämt sig eller de som står tyst med något sårbart i sin blick, ler snällt och räcker fram smakbit nummer två med en blinkning. Det är så jobbigt när det blir uppenbart att jag aldrig tänkt köpa något, att jag bara var ute efter en gratisbit.
Det var en mysig söndag i alla fall.
Jag är så trött och ute har det blivit bäcksvart på mindre än ett blogginläggs tid. Varje år, samma förvåning. Jag vänjer mig aldrig och minns aldrig hur jag på bästa sätt kan hantera det. Jag tror att jag brukar försöka se fram emot jul och alla kalasmåltider som väntar. Jag brukar kanske till och med drista mig till att tänka att jag är väldigt lyckligt lottad i mitt liv. Problemet är när den logiken inte rår på kemin i min hjärna som säger motsatsen. Det är jobbiga dagar då men de går över de också, precis som de bra dagarna. Alla dagar går över. Hm, det finns en rörande tilltuffsad plats i allas inre. Min gör sig gärna hörd i höstkalla kvällar men jag ska låta den vara.
Hej!
Detta inlägg...
skrivs som lite konstgjord andning för min blogg som lämnades allena i sin cyberhydda ungefär samtidigt som höstterminen började och bloggens matte plötsigt blev upptagen och stressad. Väldigt lite tid ägnas överhuvud taget åt reflektion just nu. Jag kör mest på, gör mina uppgifter som är tidskrävande, många, roliga och givande såklart. Imorgon är det dags för lunchkonsert nummer två denna termin. Vi har lunchkonsert var tredje måndag hela hösten, något som skrämmer mig lite för tiden formligen far fram i takt med dagarna som kortas avsevärt och kylan som kommer och inatt målade frost över bilarna på gatan utanför.
Mamma var här i helgen, åkte tidigare i kväll. Det var en kort men jättemysig helg och jag inser hur sällan vi ses och får möjlighet att umgås och prata tantiska (handarbetsspråk). Det finns många saker som är mycket bra med att bo i Växjö och många saker som är mindre bra...
En sak som är bra är att jag nu ska få sova. Bloggen får ta ett djupt andetag och bara hålla ut tills matte har lite tid över igen.
Hej!
Mamma var här i helgen, åkte tidigare i kväll. Det var en kort men jättemysig helg och jag inser hur sällan vi ses och får möjlighet att umgås och prata tantiska (handarbetsspråk). Det finns många saker som är mycket bra med att bo i Växjö och många saker som är mindre bra...
En sak som är bra är att jag nu ska få sova. Bloggen får ta ett djupt andetag och bara hålla ut tills matte har lite tid över igen.
Hej!
Nu rullar vi...
Sådär. Nu är skolan igång. Min första skrivuppgift är författad, jag är tilldelad en ensemblegrupp och jag har lärt mig ganska många namn på alla nya människor som jag ska studera tillsammans med i två förhoppningsvis superskojiga år. Jag tittar tillbaka på mitt liv. Den här skolstarten har jag jobbat hårt för. Den där novemberkvällen (jag vill minnas att det var november, mörkt och kallt var det i alla fall) då jag satt på mitt jobb som hotellreceptionist och slösurfade efter intressanta utbildningar har lett mig fram till denna skolstart. Nu är den här och det känns rätt fast det är läskigt. Dessutom är jag helt slut redan. Jag har haft en introduktion idag på förmiddagen och sedan pluggat lite och jag är redan klar för att knoppa. Helt slut.
Vi ska flytta från vår fina lägenhet typ till jul eller kanske innan om vi hittar något. Han som bor här egentligen vill tillbaka till Växjö nu. Jag tyckte att det var oerhört tråkigt till en början för vi trivs här men ju mer jag tänker på det desto mer känner jag för att hitta något annat. Vi vill ju såklart ha ett försthandskontrakt och kunna hämta alla våra saker från Skäggs. Jag saknar mina saker.
Jag har färdigställt några fler figurer:
Cthulu, det ondskefulla monstret med bläckfiskansikte och vingar som
ska nedstiga till jorden och förgöra det mänskliga släktet. Eller?
En liten lovebug som jag gav till Johnny...
Slutligen den ytterst fruktade liemannen.
En gruppbild. Jag har en grej för sådana verkar det som.
Jag tar en liten paus från figurmakande nu. Jag har en känsla av att jag kommer att ha annat mig för ett tag framöver. Träningen prioriteras såklart. Den kommer att ge mig energi och den är så väldigt viktig för att jag ska kunna skapa balans. Kropp och själ och allt sådant. Min utmaning blir att klara att slappna av och vara ledig ibland även om jag har saker att göra. Vilket man alltid har när man pluggar. Det tar ju aldrig slut. Det ska jag se till att inte jag heller gör.
Ikväll blir det latinska rytmer. Jag ska på ett fullbokat zumbapass! Fantastiskt kul!
Men nu är det nog dags att hämta en viss karlslok på sitt jobb och plocka några pluspoäng medans tid och ork fortfarande finns.
Hej!
Vi ska flytta från vår fina lägenhet typ till jul eller kanske innan om vi hittar något. Han som bor här egentligen vill tillbaka till Växjö nu. Jag tyckte att det var oerhört tråkigt till en början för vi trivs här men ju mer jag tänker på det desto mer känner jag för att hitta något annat. Vi vill ju såklart ha ett försthandskontrakt och kunna hämta alla våra saker från Skäggs. Jag saknar mina saker.
Jag har färdigställt några fler figurer:
Cthulu, det ondskefulla monstret med bläckfiskansikte och vingar som
ska nedstiga till jorden och förgöra det mänskliga släktet. Eller?
En liten lovebug som jag gav till Johnny...
Slutligen den ytterst fruktade liemannen.
En gruppbild. Jag har en grej för sådana verkar det som.
Jag tar en liten paus från figurmakande nu. Jag har en känsla av att jag kommer att ha annat mig för ett tag framöver. Träningen prioriteras såklart. Den kommer att ge mig energi och den är så väldigt viktig för att jag ska kunna skapa balans. Kropp och själ och allt sådant. Min utmaning blir att klara att slappna av och vara ledig ibland även om jag har saker att göra. Vilket man alltid har när man pluggar. Det tar ju aldrig slut. Det ska jag se till att inte jag heller gör.
Ikväll blir det latinska rytmer. Jag ska på ett fullbokat zumbapass! Fantastiskt kul!
Men nu är det nog dags att hämta en viss karlslok på sitt jobb och plocka några pluspoäng medans tid och ork fortfarande finns.
Hej!
Mjukisbyxatillståndet
Nu har jag verkligen sovit ut och vilat upp mig efter sommaren som städerska. Jag är nästan för utvilad :) Jag börjar känna mig så där hängig och tung som man lätt kan göra när det blir för mycket stillasittande och för lite aktivitet. När man arbetar och har tider att passa och måste vara mer effektiv för att hinna så finns det ibland ingen gräns för hur mycket man kan få gjort. Med det vill jag inte påstå att jag är en särdeles effektiv människa någonsin men med mina mått mätt kan jag vara en riktig liten toka om tillfälle ges.
Efter några veckors ledighet infinner sig dock latheten. Sakta men säkert blir det krångligare och jobbigare att göra saker. Som att ta sig ner på stan eller förbereda och laga mat eller, åh det värsta, gå till brevlådan för att posta ett brev. De många metrarna till sopstationen är en utmaning. Jag skjuter på de minsta av projekt tills det är absolut nödvändigt att få dem gjorda. Jag lever i mina mjukisbyxor som jag väldigt motvilligt och ytterst tillfälligt byter ut mot något snäppet snyggare om jag behöver lämna lägenheten. Fast det är inte riktigt sant. Jag byter bara ut mina mjukisbyxor om jag ska på stan eller någon annan stans där det är lite mer folk. Ska jag till kvarterets mataffär så sitter brallorna kvar. Ska jag till bilen och åka till annan mataffär, till exempel i samband med att jag hämtar Johnny på jobbet, så har det hänt att de suttit kvar även då. Rätt ofta faktiskt. Jag byter nog kanske bara om ifall det är just stan, Växjö centrum jag ska till. Hm, varför? Vad vill jag representera? Detta är lite intressant och kanske kommer jag att fundera lite på det under dagen. Om jag orkar.
Jag kan tycka att mjukisbyxor kan vara lite fint också. Det finns snygga modeller. Dessvärre är det par jag så hjälplöst förälskat mig i inte det minsta smickrande för min figur eller någons. Jag har haft dem i över tio år. Det är ett par grå med smala muddar och extremt hög midja som efter att jag placerat dem bekvämt på mina höfter istället förvandlas till ett extremt häng. Jag älskar dem och planerar att alltid ha dem i mitt liv.
Ikväll blir det i alla fall träning i form av afro. Jag längtar, det ska bli skitkul och jag behöver det för nu inleds den långa resan mot att åter uppnå balans i kropp och själ. Jag daskar till mig själv ett par gånger över vardera kind och kisar mot världen därute. Jag ska åter igen börja leva i den. Jag börjar idag. Snart. Sen efter lunch. Ska bara se om det är något på tvn...
Hej!
Efter några veckors ledighet infinner sig dock latheten. Sakta men säkert blir det krångligare och jobbigare att göra saker. Som att ta sig ner på stan eller förbereda och laga mat eller, åh det värsta, gå till brevlådan för att posta ett brev. De många metrarna till sopstationen är en utmaning. Jag skjuter på de minsta av projekt tills det är absolut nödvändigt att få dem gjorda. Jag lever i mina mjukisbyxor som jag väldigt motvilligt och ytterst tillfälligt byter ut mot något snäppet snyggare om jag behöver lämna lägenheten. Fast det är inte riktigt sant. Jag byter bara ut mina mjukisbyxor om jag ska på stan eller någon annan stans där det är lite mer folk. Ska jag till kvarterets mataffär så sitter brallorna kvar. Ska jag till bilen och åka till annan mataffär, till exempel i samband med att jag hämtar Johnny på jobbet, så har det hänt att de suttit kvar även då. Rätt ofta faktiskt. Jag byter nog kanske bara om ifall det är just stan, Växjö centrum jag ska till. Hm, varför? Vad vill jag representera? Detta är lite intressant och kanske kommer jag att fundera lite på det under dagen. Om jag orkar.
Jag kan tycka att mjukisbyxor kan vara lite fint också. Det finns snygga modeller. Dessvärre är det par jag så hjälplöst förälskat mig i inte det minsta smickrande för min figur eller någons. Jag har haft dem i över tio år. Det är ett par grå med smala muddar och extremt hög midja som efter att jag placerat dem bekvämt på mina höfter istället förvandlas till ett extremt häng. Jag älskar dem och planerar att alltid ha dem i mitt liv.
Ikväll blir det i alla fall träning i form av afro. Jag längtar, det ska bli skitkul och jag behöver det för nu inleds den långa resan mot att åter uppnå balans i kropp och själ. Jag daskar till mig själv ett par gånger över vardera kind och kisar mot världen därute. Jag ska åter igen börja leva i den. Jag börjar idag. Snart. Sen efter lunch. Ska bara se om det är något på tvn...
Hej!
Mina senaste skapelser
Nu var det länge sedan jag presenterade något pyssel på min blogg så jag tycker att det är dags. Förra året köpte jag en bok med en massa roliga virkmönster på "creepy cute" figurer. Eftersom alla mönster är på engelska med konstiga förkortningar och inches så har det tagit ett tag att avkoda dem tillräckligt för att det ska bli något. Min mor hjälpte mig att komma igång förra året och nu har jag skapat dessa små figurer.
Första försöket blev en alldeles galen vampyr med små virkade tänder
och röda filtögon.
Djävul med virkat getskägg och någon sorts krage. Inte de mäktigaste av horn...
Brudparet som sett bättre dagar.
Alla tillsammans
Idag har lägenheten äntligen blivit städad eftersom vi får besök i helgen av käre svärfar med fruga. Vi ska äta och dricka vin och visa dem Växjö och det ska bli jättemysigt. Johnny ser fram emot att få umgås med människor som hör vad han säger...*flin*
Vad gäller hundred pushups så gör jag om fjärde veckans första dag tills jag kan maxa minst 25 st på sista repet. Idag maxade jag 21 st. Det är tungt nu. Det ska gå.
Hej!
Skolstart snart
Hihi!
Idag fick jag information från Linnéuniversitetet angående min första skoldag. Nästa vecka blir det! Då ska vi ha en heldag med information om vad som väntar oss de närmaste två åren. Jag och min nya klass!
Jag är faktiskt nervös. Jag märker framför allt att jag börjar bli spattig på mina drömmar. De senaste nätterna har jag drömt stressiga, hysteriska och virriga drömmar. Det är allt ifrån att gå vilse i smala korridorer hundratals meter ner i jorden och plötsligt vara med i ett spel som går ut på att alla ska skrämma varandra genom att skrika buuuu till att försöka hinna med att tina både lax och kyckling för att bjuda mamma på lunch och felberäkna tiden så att maten blir dålig samtidigt som alla undrar var jag är och jag måste prata i telefon hela tiden och därför göra allt med en hand. Jag vaknar på nätterna och vet inte var jag är någonstans. Johnny är rädd att jag ska bli psykotisk. Jo, det hade inte varit bra men jag tror faktiskt att jag bara är spänd och förväntansfull inför allt det nya som väntar. Mitt undermedvetna börjar i regel lite tidigare med sådana reaktioner, efter en tid hänger själva medvetandet på också. Men fjärilarna har inte börjat flaxa riktigt ännu. De vaknar stilla, ser sig om i min mage som är deras nya hem och kommer snart att börja göra väsen av sig.
I helgen hälsade vi på forna klasskompisen Kajsa och hennes karl. De bor i ett mysigt och fint hus i en by en bit utanför Laholm. På lördagen besökte vi Danmark och Helsingör som är en fantastiskt fin liten stad. Annars grillade vi och drack öl och vin och blev även inbjudna till en mycket spännande boulematch (som deltagare alltså) hos en granne som faktiskt hade en riktig boulebana på sin bakgård. Det var en hemskt trevlig helg som även innebar ett besök till stranden. Vi saknar havet. Det är rätt konstigt att vara så långt ifrån det. Vi doppade våra fötter och njöt av den friska luften.
Min ledighet är skön. Jag sover rätt länge varje dag men skäms inte för det! Jag laddar nu. Snart kör vi.
Igår tog jag en lite längre löprunda än vanligt för jag vill att min kropp ska vänja sig vid några fler kilometer. Det är inga mäktiga distanser och lär kanske aldrig bli men det känns otroligt bra. Det viktiga är att jag har grym träningsvärk i vaderna idag och inte alls på framsidan av smalbenet där jag förut har fått ont. Nu blir jag starkare istället för att bli sliten.
Armhävningsutmaningen går också framåt men det är tungt och jag måste verkligen ligga i om det ska gå. Vilket det ska!
Ikväll blir det muskel/core på träningscentret. Ett underbart pass med fokus på framför allt coremuskulaturen, både djupt och ytligt liggande magmuskler, rygg och alla små stabilisernade muskler. En glad nyhet för mig är att de har lagt in poweryoga på schemat i höst. Jag vet! Hur ska jag ha tid för att plugga? Det kommer att bli fantastiskt.
Nu blir det lunch.
Hej!
Idag fick jag information från Linnéuniversitetet angående min första skoldag. Nästa vecka blir det! Då ska vi ha en heldag med information om vad som väntar oss de närmaste två åren. Jag och min nya klass!
Jag är faktiskt nervös. Jag märker framför allt att jag börjar bli spattig på mina drömmar. De senaste nätterna har jag drömt stressiga, hysteriska och virriga drömmar. Det är allt ifrån att gå vilse i smala korridorer hundratals meter ner i jorden och plötsligt vara med i ett spel som går ut på att alla ska skrämma varandra genom att skrika buuuu till att försöka hinna med att tina både lax och kyckling för att bjuda mamma på lunch och felberäkna tiden så att maten blir dålig samtidigt som alla undrar var jag är och jag måste prata i telefon hela tiden och därför göra allt med en hand. Jag vaknar på nätterna och vet inte var jag är någonstans. Johnny är rädd att jag ska bli psykotisk. Jo, det hade inte varit bra men jag tror faktiskt att jag bara är spänd och förväntansfull inför allt det nya som väntar. Mitt undermedvetna börjar i regel lite tidigare med sådana reaktioner, efter en tid hänger själva medvetandet på också. Men fjärilarna har inte börjat flaxa riktigt ännu. De vaknar stilla, ser sig om i min mage som är deras nya hem och kommer snart att börja göra väsen av sig.
I helgen hälsade vi på forna klasskompisen Kajsa och hennes karl. De bor i ett mysigt och fint hus i en by en bit utanför Laholm. På lördagen besökte vi Danmark och Helsingör som är en fantastiskt fin liten stad. Annars grillade vi och drack öl och vin och blev även inbjudna till en mycket spännande boulematch (som deltagare alltså) hos en granne som faktiskt hade en riktig boulebana på sin bakgård. Det var en hemskt trevlig helg som även innebar ett besök till stranden. Vi saknar havet. Det är rätt konstigt att vara så långt ifrån det. Vi doppade våra fötter och njöt av den friska luften.
Min ledighet är skön. Jag sover rätt länge varje dag men skäms inte för det! Jag laddar nu. Snart kör vi.
Igår tog jag en lite längre löprunda än vanligt för jag vill att min kropp ska vänja sig vid några fler kilometer. Det är inga mäktiga distanser och lär kanske aldrig bli men det känns otroligt bra. Det viktiga är att jag har grym träningsvärk i vaderna idag och inte alls på framsidan av smalbenet där jag förut har fått ont. Nu blir jag starkare istället för att bli sliten.
Armhävningsutmaningen går också framåt men det är tungt och jag måste verkligen ligga i om det ska gå. Vilket det ska!
Ikväll blir det muskel/core på träningscentret. Ett underbart pass med fokus på framför allt coremuskulaturen, både djupt och ytligt liggande magmuskler, rygg och alla små stabilisernade muskler. En glad nyhet för mig är att de har lagt in poweryoga på schemat i höst. Jag vet! Hur ska jag ha tid för att plugga? Det kommer att bli fantastiskt.
Nu blir det lunch.
Hej!
Svabbskaftsträning
Vilken supertrevlig dag! Nu har jag jobbat färdigt som städerska för i år och förhoppningsvis för alltid :) Alltså, jag tycker väl att det är ok att städa men dagarna har ju som bekant börjat så väldigt tidigt på det här jobbet och det är fasen inte naturligt att gå upp vid 04.45. Inte för mig. Så jag är väldigt glad över att nu bara få vara ledig tills skolan börjar.
Idag sov jag till 10.30 vilket innebar en välbehövlig 12-timmarslur. Hi, hi. Jag har ätit saker och druckit kaffe och tagit det löjligt lugnt. Dessutom har jag gjort dagens armhävningar. Det var skakigt. Jag är inne på tredje veckans andra pass. Man gör tre pass varje vecka. Nu börjar det bli väldigt tungt på de sista repetitionerna och jag väntar med iver på att det ska slå över snart och kännas lite mindre skitnödigt. Jag fortsatte sedan träningen i vardagsrummet idag. Skulle åka till gymet men jag var lite osäker på formen (erkänner viss krasslighet men inte så farligt att jag inte kan träna lätt) så jag valde ett kort funktionellt hemmapass med lätt stång. I detta fall blev det skaftet till vår svabb. Ett betydligt trevligare användningsområde tycker jag.
Att träna med svabbskaft får väl ändå kallas att variera sin träning!
Jag har kommit i rätt skön form över sommaren och tänker fortsätta med det nu när jag har all denna ledighet att njuta av. Jag får ut mycket mer av att träna ensam nu för tiden. Fortfarande finns det få saker som kan slå ett riktigt sjysst muskelpass där jag är en av många svettiga träningsentusiaster som plockat på sig sitt farligaste warface. Men nu välkomnar jag till större del möjligheten att själv ta tag i min träning om det inte finns några pass bokningsbara eller om jag, som idag, vill träna men på en lugnare nivå. Kul va!
Jag tror att jag ska vara världens snällaste flickvän idag och åka till DHL för att hämta Johnny. Sen ska jag laga mat till honom. Stuvad blomkål med isterband ska han få. Han tycker alltså om det, det är inte ett straff...
Dagens blogginlägg hade kunnat handla om hur mycket jag saknar alla där hemma som har medeltidsvecka just nu men jag får ta och skärpa mig och sluta gnälla. Istället blev det fokus på vad jag faktiskt har hos mig och är glad över. Såsom svabbskaftsträning och Johnny. Och efterlängtad ledighet.
Hej!
Idag sov jag till 10.30 vilket innebar en välbehövlig 12-timmarslur. Hi, hi. Jag har ätit saker och druckit kaffe och tagit det löjligt lugnt. Dessutom har jag gjort dagens armhävningar. Det var skakigt. Jag är inne på tredje veckans andra pass. Man gör tre pass varje vecka. Nu börjar det bli väldigt tungt på de sista repetitionerna och jag väntar med iver på att det ska slå över snart och kännas lite mindre skitnödigt. Jag fortsatte sedan träningen i vardagsrummet idag. Skulle åka till gymet men jag var lite osäker på formen (erkänner viss krasslighet men inte så farligt att jag inte kan träna lätt) så jag valde ett kort funktionellt hemmapass med lätt stång. I detta fall blev det skaftet till vår svabb. Ett betydligt trevligare användningsområde tycker jag.
Att träna med svabbskaft får väl ändå kallas att variera sin träning!
Jag har kommit i rätt skön form över sommaren och tänker fortsätta med det nu när jag har all denna ledighet att njuta av. Jag får ut mycket mer av att träna ensam nu för tiden. Fortfarande finns det få saker som kan slå ett riktigt sjysst muskelpass där jag är en av många svettiga träningsentusiaster som plockat på sig sitt farligaste warface. Men nu välkomnar jag till större del möjligheten att själv ta tag i min träning om det inte finns några pass bokningsbara eller om jag, som idag, vill träna men på en lugnare nivå. Kul va!
Jag tror att jag ska vara världens snällaste flickvän idag och åka till DHL för att hämta Johnny. Sen ska jag laga mat till honom. Stuvad blomkål med isterband ska han få. Han tycker alltså om det, det är inte ett straff...
Dagens blogginlägg hade kunnat handla om hur mycket jag saknar alla där hemma som har medeltidsvecka just nu men jag får ta och skärpa mig och sluta gnälla. Istället blev det fokus på vad jag faktiskt har hos mig och är glad över. Såsom svabbskaftsträning och Johnny. Och efterlängtad ledighet.
Hej!
Mtv 2011.......
Jag har snart jobbat färdigt för denna sommar. Jag har gått upp tidigare än tuppen (Johnny) 6 dagar i veckan i 6 veckor, jag har cyklat runt som en annan städakut (även bilen har dagligen varit inblandad för inte ens jag är tuffare än så) och lämnat glänsande rena lokaler och väldoftande toaletter över hela Växjö. Jag har varit under täcket kl 21 varje kväll.
Vilken sommar! Den liknar verkligen ingen tidigare. Nu börjar medeltidsveckan närma sig och vid det här laget brukar jag vara färdig för räkning. Ett tomt och segt hölje utan större intelligens. Ett spelande, skrattande korvluktande spektakel som bara orkar för att jag lyckats förtränga min egen mänsklighet. En enkelriktad gata har jag örnat fram på i ljudets hastighet trots vägbulor och varningsskyltar och en och annan älg som hotat med sin närvaro i all sin bruna och vidunderliga älgighet. Jag har arbetat mycket och jag har spelat mycket men hade jag enbart gjort det så hade mitt liv ändå varit enkelt. Tufft men ganska basic. Mina sommarvanor innehåller dessvärre betydligt mer fest och betydligt mindre sömn än vad som någonsin har varit bra för mig. Nu är inte jag särdeles tuff och är säker på att andra hade klarat ett liknande leverne utan klagomål. Hur mycket jag än vet att jag alltid lider så har jag det senaste decenniet ändå valt dessa sommarvanor. Jobba JÄTTEmycket, festa JÄTTEmycket, röka....mycket mer än jag borde, umgås med alla som finns tillgängliga dygnet runt och fullständigt släppa taget under medeltidsveckan, väl medveten om att jag i tryggt förvar kan kraschlanda efter det. Sedan...kraschlanda.
Nu...är allt lugnt och skönt. Jag sover mina 7-8 timmar (11 timmar natten till söndag, bara för att jag kan) och jag löptränar och styrketränar och gör yoga och äter regelbundet och hälsosamt. Jag umgås med Johnny så ofta vi kan. Varje lördag äter vi brunch och fikar och umgås och vi ser på meningslösa (men förvånandsvärt underhållande) tvprogram tillsammans i vår lilla soffa. Ikväll ska vi grilla. Jag har inte rökt en enda cigg på hela sommaren. Vi har varit på EN fest. Vi var i säng kl 12 den kvällen...Ja, alltså. Detta skrivs om för att jag själv är lite förvånad. Jag undrar liksom när det ska börja göra ont. Lite uttråkad är jag av att inte vara ute bland folk mer. Detta beror delvis på att jag spenderar stora delar av arbetsdagen i mitt eget huvud. Man umgås mycket med sig själv när man är ute och städar och inte har någon direkt att prata med. Även om man pratar lite med folk på de olika platserna så måste man ju hålla ett visst tempo så man kan inte stå och snacka halva dagen. En tjej bytte jag nummer med och vi har fikat och faktiskt tagit en öl! Jättekul! Men jag är så van vid att ha folk omkring mig hela tiden och att arbeta med att serva och hjälpa och prata och underhålla. Hur länge sedan var det inte man fick en applåd?!
Nu är det två dagar kvar. Sedan är jag ledig tills skolan börjar. Jag har inte ont i själen. Jag har ont i bröstryggen och händerna och har fått ytterst osköna valkar på högerhanden. Eller, valkar, det är lite hårt. Det är inte fint men det är inte ett sömnlöst vrak heller. Jag är istället rosig och fin! Herre, dessa funderingar. Ja, hur jag än lever så lär jag aldrig få rätsida på något. Lika bra att bara köra på.
Det jag skulle skriva egentligen var något i stil med: Åh, jag saknar mitt fina band och allt som medeltidsveckan innebär för oss. Jag saknar öl på Kapitelhusgården med älskade hemvändande vänner och jag saknar musiken och dofterna på torget. Jag saknar att få gnälla och sura när våra spelningar drar ut på tiden och jag saknar mina bandkompisar som aldrig förstår varför jag surar men alltid finns där sekunden då jag blir glad igen. Jag saknar korv och kött och trånga bänkar. Jag saknar varma yllekläder och flätor. Jag saknar Lars när han presenterar nästa låt med sin lugna röst som får alla intresserade. Jag saknar allt som sker i lyktors sken. Jag saknar färskost och trulltallrik, benflöjter, pirater, flätade skägg och hästar. Just nu saknar jag allt det och mer. Jag vet att jag brukar vara helt slut varje år men i själen finns väldig glädje jämte smärtan. Min uppgift blir inför framtiden att skapa balans. Inte slita ut mig själv. Bara njuta av mitt liv.
Hej!
Vilken sommar! Den liknar verkligen ingen tidigare. Nu börjar medeltidsveckan närma sig och vid det här laget brukar jag vara färdig för räkning. Ett tomt och segt hölje utan större intelligens. Ett spelande, skrattande korvluktande spektakel som bara orkar för att jag lyckats förtränga min egen mänsklighet. En enkelriktad gata har jag örnat fram på i ljudets hastighet trots vägbulor och varningsskyltar och en och annan älg som hotat med sin närvaro i all sin bruna och vidunderliga älgighet. Jag har arbetat mycket och jag har spelat mycket men hade jag enbart gjort det så hade mitt liv ändå varit enkelt. Tufft men ganska basic. Mina sommarvanor innehåller dessvärre betydligt mer fest och betydligt mindre sömn än vad som någonsin har varit bra för mig. Nu är inte jag särdeles tuff och är säker på att andra hade klarat ett liknande leverne utan klagomål. Hur mycket jag än vet att jag alltid lider så har jag det senaste decenniet ändå valt dessa sommarvanor. Jobba JÄTTEmycket, festa JÄTTEmycket, röka....mycket mer än jag borde, umgås med alla som finns tillgängliga dygnet runt och fullständigt släppa taget under medeltidsveckan, väl medveten om att jag i tryggt förvar kan kraschlanda efter det. Sedan...kraschlanda.
Nu...är allt lugnt och skönt. Jag sover mina 7-8 timmar (11 timmar natten till söndag, bara för att jag kan) och jag löptränar och styrketränar och gör yoga och äter regelbundet och hälsosamt. Jag umgås med Johnny så ofta vi kan. Varje lördag äter vi brunch och fikar och umgås och vi ser på meningslösa (men förvånandsvärt underhållande) tvprogram tillsammans i vår lilla soffa. Ikväll ska vi grilla. Jag har inte rökt en enda cigg på hela sommaren. Vi har varit på EN fest. Vi var i säng kl 12 den kvällen...Ja, alltså. Detta skrivs om för att jag själv är lite förvånad. Jag undrar liksom när det ska börja göra ont. Lite uttråkad är jag av att inte vara ute bland folk mer. Detta beror delvis på att jag spenderar stora delar av arbetsdagen i mitt eget huvud. Man umgås mycket med sig själv när man är ute och städar och inte har någon direkt att prata med. Även om man pratar lite med folk på de olika platserna så måste man ju hålla ett visst tempo så man kan inte stå och snacka halva dagen. En tjej bytte jag nummer med och vi har fikat och faktiskt tagit en öl! Jättekul! Men jag är så van vid att ha folk omkring mig hela tiden och att arbeta med att serva och hjälpa och prata och underhålla. Hur länge sedan var det inte man fick en applåd?!
Nu är det två dagar kvar. Sedan är jag ledig tills skolan börjar. Jag har inte ont i själen. Jag har ont i bröstryggen och händerna och har fått ytterst osköna valkar på högerhanden. Eller, valkar, det är lite hårt. Det är inte fint men det är inte ett sömnlöst vrak heller. Jag är istället rosig och fin! Herre, dessa funderingar. Ja, hur jag än lever så lär jag aldrig få rätsida på något. Lika bra att bara köra på.
Det jag skulle skriva egentligen var något i stil med: Åh, jag saknar mitt fina band och allt som medeltidsveckan innebär för oss. Jag saknar öl på Kapitelhusgården med älskade hemvändande vänner och jag saknar musiken och dofterna på torget. Jag saknar att få gnälla och sura när våra spelningar drar ut på tiden och jag saknar mina bandkompisar som aldrig förstår varför jag surar men alltid finns där sekunden då jag blir glad igen. Jag saknar korv och kött och trånga bänkar. Jag saknar varma yllekläder och flätor. Jag saknar Lars när han presenterar nästa låt med sin lugna röst som får alla intresserade. Jag saknar allt som sker i lyktors sken. Jag saknar färskost och trulltallrik, benflöjter, pirater, flätade skägg och hästar. Just nu saknar jag allt det och mer. Jag vet att jag brukar vara helt slut varje år men i själen finns väldig glädje jämte smärtan. Min uppgift blir inför framtiden att skapa balans. Inte slita ut mig själv. Bara njuta av mitt liv.
Hej!
