regis

Nu har jag verkligen sovit ut och vilat upp mig efter sommaren som städerska. Jag är nästan för utvilad :) Jag börjar känna mig så där hängig och tung som man lätt kan göra när det blir för mycket stillasittande och för lite aktivitet. När man arbetar och har tider att passa och måste vara mer effektiv för att hinna så finns det ibland ingen gräns för hur mycket man kan få gjort. Med det vill jag inte påstå att jag är en särdeles effektiv människa någonsin men med mina mått mätt kan jag vara en riktig liten toka om tillfälle ges.

Efter några veckors ledighet infinner sig dock latheten. Sakta men säkert blir det krångligare och jobbigare att göra saker. Som att ta sig ner på stan eller förbereda och laga mat eller, åh det värsta, gå till brevlådan för att posta ett brev. De många metrarna till sopstationen är en utmaning. Jag skjuter på de minsta av projekt tills det är absolut nödvändigt att få dem gjorda. Jag lever i mina mjukisbyxor som jag väldigt motvilligt och ytterst tillfälligt byter ut mot något snäppet snyggare om jag behöver lämna lägenheten. Fast det är inte riktigt sant. Jag byter bara ut mina mjukisbyxor om jag ska på stan eller någon annan stans där det är lite mer folk. Ska jag till kvarterets mataffär så sitter brallorna kvar. Ska jag till bilen och åka till annan mataffär, till exempel i samband med att jag hämtar Johnny på jobbet, så har det hänt att de suttit kvar även då. Rätt ofta faktiskt. Jag byter nog kanske bara om ifall det är just stan, Växjö centrum jag ska till. Hm, varför? Vad vill jag representera? Detta är lite intressant och kanske kommer jag att fundera lite på det under dagen. Om jag orkar.

Jag kan tycka att mjukisbyxor kan vara lite fint också. Det finns snygga modeller. Dessvärre är det par jag så hjälplöst förälskat mig i inte det minsta smickrande för min figur eller någons. Jag har haft dem i över tio år. Det är ett par grå med smala muddar och extremt hög midja som efter att jag placerat dem bekvämt på mina höfter istället förvandlas till ett extremt häng. Jag älskar dem och planerar att alltid ha dem i mitt liv.

Ikväll blir det i alla fall träning i form av afro. Jag längtar, det ska bli skitkul och jag behöver det för nu inleds den långa resan mot att åter uppnå balans i kropp och själ. Jag daskar till mig själv ett par gånger över vardera kind och kisar mot världen därute. Jag ska åter igen börja leva i den. Jag börjar idag. Snart. Sen efter lunch. Ska bara se om det är något på tvn...

Hej!