Sjukling

Jaha, då var man officiellt sjuk nu då. Johnny har varit riktigt risig i tre veckor och är fortfarande inte frisk. Han gick till vårdcentral och fick medicin och allt. Det har satt sig på lungorna. Jag trodde att jag skulle klara mig och jag har varit väldigt tuff fram tills igår. Då slog det. Det sitter i lungorna men inte så farligt som för min stackars karl. Jag får alltid ont i kroppen istället när jag blir sjuk. Varenda led smärtar även när jag är alldeles stilla och jag blir liksom öm i huden. Jag är rysligt ynklig.

En glad nyhet är att Johnny är första dagen på sitt nya jobb på DHL idag. Jag lyckades skjutsa honom utan att köra ihjäl oss. Jag är lite snurrig men om man bara koncenterar sig jättemycket så går det bra. Det gäller att koppla bort alla kroppens funktioner som inte är helt livsnödvändiga så att man kan fokusera helt på körningen. Käken får hänga och ansiktet slappna av, kanske släpps det fram lite dreggel och varje andetag stöts fram med nästan en liten snarkning. Där har ni bilden av mig när jag skjutsade min karl till jobbet idag.

Jag hade mycket hellre sett att Johnny tog hand om sin stackars tjej idag men faktum är att han är ju inte helt frisk heller så vi hade nog bara sniglat omkring i lägenheten, gått in i varandra och hoppats att den andre ska orka hämta vatten.

Nu när jag bloggat slut på all min energi så blir det sova, sova. Det bästa sättet att återhämta sig är ju faktiskt att bara tillföra en massa nyttigheter och inte göra av med någon energi utan sova sig igenom det. Jag har tid till det idag och tänker minsann inte inse förrän imorgon bitti att jag nog bör ta mig tid till samma procedur då.

Så sammafattningsvis vill jag säga: Heja Johnny! Stackars mig...

Hej!

Vid liv.

Vill bara säga att jag fortfarande lever. Just nu är det rock n roll i Växjö med rapportskrivande, slutkonsertplanerande, musikvetenskapsessäskrivande, teori och gehörstraglande, träning, pianoövande (borde det vara mer av och ska det bli...snart), heldag med scenisk beredskap, plankning av trummor, näsa i många böcker samt en konstant längtan efter lite tid över så att man kanske skulle kunna hinna, ja skriva en låt eller nåt. Kanske blogga lite...

I lördags var det kul i alla fall. Efter några timmars duktigt pluggande på högskolebiblioteket ringde jag Johnny som just fått in sista rättet i en fin rad av sju på V75. Hej lite välkomna vinst-tusenlappar. Hej fin middag på sjukt bra prisbelönt restaurang i Växjö följt av krogrunda för en gångs skull. Jag är trött på att dricka folköl framför TVn, jag behövde få klä upp mig lite. Jag är mycket nöjd.

Nu har jag typ en intensiv vecka kvar, sen booorde det lugna av lite när musikvetenskapen tar slut.

Nu är det sovdags.


Hej!

Sjösala vals och japanska trummor

Jag har haft en klurig pianoläxa som jag, lättad över att det gick relativt bra fick spela upp idag på lektionen. Det var Sjösala vals och jag kan lova att den har satt sig ordentligt på den inre stereon. Jag kommer att ofrivilligt tralla på den i säkert en vecka till. Även Johnny trallar. Så blir det ju när man övar något väldigt mycket för att det är lite klurigt. När man sen kan stycket så måste man ju spela det mycket bara för att det till slut låter bra...
Jag är äntligen färdig med inspelningsuppgiften. Nu är det en låt. En rätt bra låt. Fast den har jag nog lyssnat på typ 750 gånger nu så jag ska vänta i ett par månader och sen lyssna på den igen för just nu är jag inte så objektiv. Fast jag ska redovisa den på torsdag först. Sen tar jag paus.

Vi har gymat ikväll och det var lite trögt men kul ändå. Imorgon är det favorit-tisdag som börjar med yoga och slutar med Functional moves. Mellan det är det en jäkla massa skola men jag är väl förberedd inför både seminariet i musikvetenskap och musikteorilektionen så jag är lugn. Bara att flyta med.

Jag hade en dag på stan i torsdags och jag köpte lite saker från Body shop, ny mascara, två par skitsköna baggy brallor och två tröjor. Jag är lycklig! Jag hade sparat mina pengar hela februari så att jag skulle kunna ta en rejäl shoppingdag nu. Fett värt.

Jag och Johnny var på japansk trumshow i tisdags och det var något av det mäktigaste jag någonsin upplevt. Jag satt tårögd genom hela första numret för det var bara så jääävla bra. Fantastiska människor, rytmiskt övermänskliga och sjukt starka och snygga. Trummor, lite flöjt och lite sång och ugriska skrik ibland.


Vi var båda grymt imponerade. Det här är musikens urkraft!

Det finns ett större utbud rent kulturellt här i Växjö om man jämför med hemma i Visby. Här finns det ett kulturellt utbud över huvud taget nämligen. Det är himla skoj att man kan unna sig lite musik eller teater eller en vernissage eller lite stand up. Det finns mycket och en del av det har vi till och med råd med. Jag gillar Växjö. Trumshowen var på konserthuset och det var ett enormt konserthus. Och jättefint.

Nu ska jag tralla mig ner i min säng.

Hej!


RSS 2.0