regis

Vi väntar barn. I ordens rätta bemärkelse. Vi väntar som vi aldrig väntat på någonting tidigare. Och det är det enda vi gör. Väntar, väntar, väntar.

Idag har jag varit gravid i 39 veckor. Beräknat förlossningsdatum är om 6 dagar, 31 januari. Den kan komma när som helst, bebisen. Vi har ingen kontroll här, inget att säga till om. Jag sa till min barnmorska att vi bara "håller i oss och åker med". Det är så det känns. Och vi är ganska bra på att låta livet ha sin gång. Inte hetsa eller stressa utan vila i ovetskapen och roa oss med Netflix under tiden. I vanliga fall. Men det är inte lika lätt nu. Det är ganska svårt för det är en sådan helt enorm grej vi väntar på. Och jag är trött och tung och orkar inte göra nytta hemma. Eller göra roliga saker. Eller göra något. En dusch varannan dag och bädda sängen och underhålla Zelda så gott jag kan. Sedan lutar jag mig tacksamt tillbaka i soffan i flera timmar innan jag samlat tillräckligt med energi för nästa uppgift som kan vara att gå ut i köket och hämta vatten eller kanske ta en tur till toaletten.

 

Mitt i all väntan är jag helt uppfyld av tacksamhet och glädje och jag fascineras av känslan av barnet som är så aktivt i min mage. Jag drömmer om hur det ska bli när den kommit ut. Hur hela livet kommer att förändras när vi äntligen får bli föräldrar till vår lilla älskling. Och jag längtar efter min förlossning för jag har alltid velat veta hur det känns och undrat hur jag kommer att hantera det. Jag tror att vi kan klara det bra, jag tror verkligen att vi har allt som behövs. Jag och Johnny. Min kropp kommer att veta och kunna och jag vill klara att lämna över arbetet till kroppen och liksom kliva åt sidan och bara låta förlossningen ske som den sker. 

 

Vårt barn är redan så älskat och har så många varma människor runt sig. Livet är bra <3