regis

Pust! Jag är nog alldeles färdig nu tror jag. Ibland blir det långa dagar i skolan. Långa dagar men ändå korta timmar, tiden flyger verkligen förbi. Jag har en väldigt trevlig klass så när jag pluggar på skolan får jag välbehövda pratpauser då och då innan jag dyker ner i nästa övningsstencil eller skruttar ner i studion eller till pianorummet för att öva. Idag har jag varit superkoncentrerad mellan 9-19 så i hjärnan är jag helt borta medan kroppen fortfarande känns pigg och stark. Hjärnan vill bara slöa vid tvn och det ska den faktiskt få snart. Idag vann den. Imorgon däremot ska kroppen få jobba. Tisdagar är bäst! De börjar med morgonyoga och imorgon blir det dessutom Funcis på kvällen. Både måttband, våg och muskelfibrer är överrens om att jag är på väg åt rätt håll nu. Det känns väldigt skönt.
Något annat som känns skönt är att hasa ner på ryggslutet i tvsoffan, dricka en kopp kamomillte och bara ta det lugnt.

Hej!

Igår var alltså min vän Johan i Växjö för att uppträda. Jag har sett honom spela teater förut, har till och med haft äran att spela teater med honom men detta var min första erfarenhet av stand up-komikern Johan. Det var en riktigt rolig halvtimme. Jag är impad! Han hade ett otroligt bra flyt i snacket och kul material och jag skrattade hjärtligt tillsammans med...tre andra. Jag förklarar: Det var väl kanske inte de bästa omständigheter. ABF anordnade aftonen och före Johans uppträdande spelade ett chilenskt folkrockband och efter var det två ungdomar som sjöng och spelade gitarr. Deras vänner och familjer var där och de kom och gick i takt med att deras anhöriga uppträdde. Johan hade blott en enda vän på plats...Lokalen var helt enorm, det var säkert 27 meter i takhöjd och några pinnstolar hade skrapats ihop i ett kluster i mitten av lokalen. Jämnstark lysrörsbelysning i hela rummet. Detta till trots gjorde Johan ett jättebra gig och den lilla publik som var där var underhållen i alla fall. Kul!
Själv hade jag aldrig i hela mitt liv ens under dödshot vågat ställa mig på en scen med målet att få människor att skratta. Nej, bara blockflöjt ska det vara...
Jag fick dricka lite öl tillsammans med min vän innan han tog tåget tillbaka till Kalmar. Jag är mycket nöjd med min lördag.

Idag ska det faktiskt pluggas men även mysas. Jag ska läsa Smålandspostens lördagsbilaga och dricka te och sen kanske det blir en promenad i solen. Pluggandet sticks in i lagom stora bitar mellan det andra. Det får verkligen inte bli för mycket, det är dagens taktik.

Hej!

Jag är alldeles ensam i Växjö den här helgen för Johnny har åkt till Gotland för att träffa vänner. Det känns lite konstigt. Jag har ju inte varit ensam här sen vi flyttade hit i augusti. Nu sitter jag vid datorn och funderar på vad i hela fridens namn jag ska göra. Kanske lite tv, eller varför inte en kopp te och senaste numret av Fitness Magazine, jag kan passa på att lyssna på musik som inte Johnny gillar, göra smaskig fruktsallad, ta en promenad eller bara fortsätta slösurfa och njuta av träningsvärken från gårdagens box-pass.
Det var sannerligen något av det roligaste jag gjort på länge. Jag var så full av tränorfiner när jag kom hem, jag skrattade och sjöng och berättade om passet för Johnny som minsann inte var förvånad över att jag tyckte så mycket om att boxas. Det förstår man tydligen om man känner mig...
Det roliga är att jag var bokad på ett härligt yogapass men instruktören blev sjuk och den enda ersättare som kunde komma var box-instruktör. Vi var alltså ett gäng yogatjejer som smått förvirrade ställde upp oss i gruppträningssalen men efter fem minuter slogs vi och skrek på varandra som om vi aldrig gjort något annat. Instruktören var jättebra och betonade hur grymma vi var och vi sa det till varandra också. Jävlar vad stark man blir när någon skriker "Fan vad stark du är!! Kom igen nuuu!" Morr!
Jag vaknade med ett leende idag, innan klockan ringde ska betonas, och det är väl inte det vanligaste sättet att vakna på för mig ska erkännas. Det här med box-pass kommer att bli en följetång, det är bara så.

Såhär stark och cool blir man av att boxas!

Ja, imorgon kommer i alla fall min käre vän Johan till Växjö för att köra stand-up. Det ska bli skitkul! Hoppas jag...Han kanske inte är rolig...Men jag är ju hans vän så jag får väl skratta ändå så han inte blir ledsen...Jag skojar!!! Han är jätterolig och jag längtar.

Annars får jag nog se till att plugga lite i helgen. Ingen rast och ingen ro. Men det är fortfarande skitkul att plugga i alla fall. Det är ju bra!

Hej!

Vissa dagar är så långa. De verkar aldrig ta slut. Det kan bero på att man är trött eller har jobbiga uppgifter eller båda eller ännu fler. Den här dagen hade kunnat bli riktigt tung eftersom jag inte sov något vidare och hade skola 9-15 och sedan skulle jag sitta i studion fram till kl 19 då dagens Functional moves-pass började...pust! Men det gick bra. Jag var fruktansvärt trött men upptäckte att om man lyckas hålla modet uppe så kan man vända en tråkig trend till en rolig och givande. Träningspasset gick också bra. Jag börjar känna mig stark igen efter julens svullande och höstens slarvtränande och kassa kosthållning (och the occational cigarett som det nu är helt slut med...igen...) Nu kommer kondis och uthålliga muskler med raska steg. Känns härligt!

Skolan har definitivt dragit igång ordentligt och jag har fullt upp men än så länge hänger jag med. Gång på gång inser jag att min talang rent musikaliskt är helt oteknisk och enbart gehörsbaserad. Idag skulle jag hitta tempot i min inspelningsuppgift. Tempo anges i BPM (beats per minute). Till exempel 60 BPM är alltså ett slag i sekunden och 120 är då alltså dubbelt så fort. Jag satte tempot som låg på 78 BPM med mitt makalösa gehör till hjälp men att få in det i musikprogrammet var skitsvårt och allt som är tekniskt tar jättelång tid för mig. Tur att man har någon liten talang i alla fall. Det andra går ju att lära sig. I alla fall säger alla mina lärare det när jag beklagar mig...

Nu blir det en stunds läsning under ett mycket efterlängtat täcke. Imorgon är en annan (och framför allt lugnare) dag. Fan vad skönt!

Hej!

Dessa fina blommor levererades med bud till vår dörr för en lite stund sedan.

Från sidan...


och uppifrån.

Från Johnnys mor är de. Mycket praktiskt sätt att ge present även när sonen lämnat ön. Han tackar och bockar.
Nu ska vi laga lite födelsedagsmat och ta ett glas vin. Födelsedagssnasket i år blir smultron från Gotland med grädde och vaniljglass. Det ni!

(Det är lite lustigt att vi har exakt samma färg på väggarna som jag har på min blogg. Det ser man på den översta bilden.)

Hej!

En sån här liten raring har jag testat idag. Jag valde programmet "random hill" som innebar en härlig blandning av uppförs och nedförsbacks-simulering och efter 45 minuter var jag rejält flåsig och jättenöjd! Mina trogna läsare vet att jag har haft en massa problem med mina fötter, de krånglar fortfarande och jag kan inte löpträna just nu så därför ville jag prova den lite skonsammare crosstrainern. Den var mycket skonsam och fötterna känns fantastiska. Tjoho!

Efter första skolveckan har jag fått att göra så det räcker och blir över. Inspelningsuppgift nr 2 ska göras klar innan den 23e januari och i musikteorin kör vi på en högre växel nu och jag kommer att få kämpa för att hänga med. Nästa vecka börjar dessutom den nya musikvetenskapskursen och idag har vi fått veta att vi i slutet av terminen ska skriva en rapport som ska utgå från material vi ska samla in genom undersökningar och intervjuer och det kommer att bli tidskrävande men också lärorikt såklart. Det är mycket som är lärorikt i skolan...och även svårt och tidskrävande...

Men vi börjar med en ledig fredag imorgon som dessutom råkar vara min älsklings födelsedag! Så imorgon ska här firas och på kvällen får vi besök från Göteborg av kära Tove och hennes karl. I helgen ska vi spela Carcassonne och kanske lite gin rummy som är sjukt svårt men som jag alltid ändå vill spela trots att jag inte är bra på det. Så är det bara. Det kommer att bli en supermysig helg. Välkomna Tove och Tomas!

Hej!

Jag har äntligen varit på årets första Funcis (vi trändårar kan lite lättsamt kalla Functional moves för det...eller...jag i alla fall. Funcis liksom...) och det var tungt, det var flåsigt, det var svettigt och det var helt sjukt roligt! Jag kommer att känna av den här gamla kroppens alla små muskler i ett par dagar framöver, det kan jag lova.
Jag passade på att gå på ett Body jam-pass på Visby träningscenter nu när vi var hemma över jul och även det var enormt tungt och jävligt kul. Nu ska konditionen tillbaka till vad den en gång var och kanske till och med bli bättre än då! Jag ska börja i gymet på mitt träningscenter så att jag kan garantera att träningen kan bli av även när det inte finns några pass som passar (ha) för det har varit ett problem under hösten och jag har tränat betydligt mer sällan än jag vill, mindre ofta...hur säger man?

Men! Huvudpersonen denna afton är i vilket fall inte le petit moi. Det är min fantastiske karlaslok som faktiskt har gymat ikväll medan jag var på mitt pass. Han har idag införskaffat ett alldeles faboulöst efterlängtat terminskort på Olympen träningscenter som ska nyttjas denna vår till min stora glädje. Det är betydligt roligare att träna tillsammans eller i alla fall samtidigt. Vi har ätit gott tillsammans efter träningen och båda har en ökande ömning i vissa muskelgrupper. Jag är löjligt nöjd.

Nu är det dags för en dusch. Imorgon börjar plugget igen. Jag ser fram emot lite rutin och vardag igen. Jag började idag genom att pressa tillbaka dygnsrytmen ett snäpp. Redan 9.30 segade jag mig ur sängen!! Jag satt vindögd med slappa mungipor och hängde i vardagsrumssoffan i en timme innan jag förmådde mig att göra något men jag var i alla fall uppe! På torsdag börjar jag 9 och jag är lite rädd att jag ska vara väldigt trött då och glömma hur man andas eller tar på sig byxorna eller gud förbjude, hur man gör kaffe.

Hur det ska gå. Ja det får vi se.

Hej!

Jag sitter åter i vår datorstol vid vår dator och dess tangentbord med sina rött lysande tangenter. Kläderna som jag haft med mig till Gotland ligger på hyllorna i garderoben nu, tandborsten står i glaset på handfatet och de två böckerna som jag läst ut under Gotlandsvistelsen står i bokhyllan i vardagsrummet. Vårt vardagsrum. Som jag saknat mer än jag trodde att jag skulle sakna det. Men det är bara att insé, det här är hem nu. Mitt och Johnnys egna hem i vår egna verklighet som vi valt och flyttat till och trivs oförskämt bra med. Imorgon ska vi handla hem lite nödvändigheter och jag ska ta en fika med en klasskompis. På onsdag börjar jag skolan igen. Och jag ska förnya mitt träningskort på Olympen och dessutom ska det införskaffas ett träningskort till åt en familjemedlem vars sällskap i gymet är ofantligt efterlängtat!

Det har varit jättemysigt att vara hemma igen. Mest har vi tagit det lugnt och ätit. I alla fall känns det så men när jag tänker efter insér jag att vi ändå har stressat runt en del för att hinna träffa alla som vi vill träffa. Trots ett relativt välgjort schema har en och annan kompis ändå missats tyvärr. Dagarna går ju alltid fortare än man väntat sig. Men jag fick i alla fall spendera julaftonskvällen med hela min familj och det betyder mycket för mig. Det var jättemysigt! Tomten kom med paket och brorsbarnaögonen tindrade vackert. Jag ville fånga känslan med min kamera men det gick liksom inte. Det var lika bra att lägga undan den och bara må bra och klappa sig om sin julmatsrunda mage.

Tänk att det redan är 2011! Det trodde man inte! Eller, det gjorde man väl kanske...Hur som helst så ska 2011 bli ett riktigt bra år fyllt av spännande studier och underbar träning. Mysiga utflykter, middagar för två, promenader och biobesök och roliga fester i goda vänners lag. För det vill jag och det har jag bestämt!

Nu ska jag lägga mig bredvid Johnny i vår ljuvliga Tempursäng som nog ändå är det jag har saknat mest av allt för den är så fantastiskt bekväm! Kanske är det ett sådant år det får bli, ett Tempurår!

Hej!