En "liten" ändring i planen

Det blir ingen Mexicoresa. Vi har avbokat allt. Jag har nämligen fått en helt oförklarlig blodpropp i armen. Det visade sig att min mamma hade någon liten propp i händerna när hon var ung så jag har det i blodet men ingen kan förklara varför jag har fått en fet jävel rakt i armen. Det är tydligen skitkonstigt och om jag inte hade upptäckt den i tid så kunde det vara skitfarligt. De unga som får blodpropp får det för att de käkar p-piller men det käkar inte jag och jag har dessutom slutat röka och gått ner i vikt. 

Jag tyckte i helgen att min arm kändes konstig och svullen och lite stickig och i söndags kväll ringde jag sjukvårdsrådgivningen och hon tyckte att det lät konstigt så nästa dag fick jag en akuttid på vårdcentralen och den läkaren skickade mig till lasarettet för att i alla fall utesluta blodpropp för det måste man. Läkaren på akuten förklarade hur ovanligt och osannolikt det är att det är en propp i armen men ultraljudet sa något annat.
Nu har jag fått ta sprutor i min egen mage (lite tufft faktiskt) i några dagar och ikväll ska jag börja ta blodförtunnande. Det ska jag sen fortsätta ta i 6 månader. Medan dosen prövas fram ska jag ge en massa blod var och varannan dag så att de har koll på mitt blod. Jag har varit iväg idag på morgonen och blivit stucken i min lilla arm men det gick jättebra och fort och sköterskan var supergullig.

Så jag är i trygga händer och jag är lättad och glad att den är upptäckt och att det görs något åt den.

Tillbaka till vardagen. Johnny förmanas tillbaka till sin natt. Jag hade precis börjat vänja mig vid att ha honom vaken på dagen med mig. Nu saknar jag honom men han har ju redan fått mer jobb så han måste sova på dagen nu. Han satt med mig hela dagen på akuten i måndags och han är ett jättebra stöd och vi tar det här tillsammans och det känns bra.

Får se om det kan bli en resa längre fram i vår. Hoppas såklart på det.

Hej!

Jobbat lite

Nu har jag lekt cafévärdinna på Fornsalen igen i två dagar och jag är helt slut! Jag är inte van att springa omkring i en massa timmar och mina fötter har sagt ifrån rejält. Idag ska jag till ortopeden och prova mina nya hålfotsinlägg som ska lösa alla mina problem. Jag hoppas verkligen på detta och kommer att bli superbesviken om det inte fungerar och underlättar för mig. En dröm som har kommit och gjort sig tydlig på sistone är (så klart) att inte bara kunna promenera men att börja LÖPTRÄNA. Jag vill, jag vill, jag vill! Det skulle vara så härligt och jag skulle få en underbar möjlighet att komma ut i naturen när jag vill och löpning är otroligt bra konditionsträning och jag vill, jag vill, jag vill!

(Jag måste bara informera om att det  just nu sitter en katt utanför källarfönstret och tittar in på mig och undrar vad jag är för en och blir lite rädd när jag rör mig. Det händer då och då och det är så roligt med storögda förvirrande katter som trycker nosen mot glaset för att kunna se bättre.)

Jag har varit lite småkrasslig under en tid nu och jag är fortfarande inte helt 100. Jag har inte tränat alls på en vecka och jag har försökt att vila och jag gick och köpte vitamintillskott för kvinnor för att se om det kanske var något underskott av något som gjorde att jag inte blev helt frisk. Jag är trött men jag ska idag träna body pump och utvärdera igen efter det. Jag kan inte fatta att den här tiden som skulle användas till helt galet rolig träning nu blev en slöperiod med vitamintillskott och långa sovmorgnar så fort tillfälle ges. Snart åker vi till Mexico och jag kommer att sakna mitt träningscenter.

Mexicoresan kommer att bli helt sjukt bra! Vi ska sätta oss och bestämma vår rutt men hur vi än gör så tror jag att vi kommer att älska det! Och eftersom jag ska få bada så kommer allt att vara perfekt för det bästa som finns är att bada!

Vi tänker åka till Stockholm i några dagar innan och bo hos min bror. Det vet han inte om ännu men jag ska försöka få tag på honom...Typ 29-2 kommer vi att vara anträffbara i Stockholm om någon har tid med oss.

Nu ska jag ha en produktiv dag. Träna, fixa hålfötter, boka och bestämma saker med min karl och ikväll blir det poker hos goda vänner. Perfekt!

Fri som en fågel

Det är fortfarande fantastiskt skönt att vara ledig. I dagarna har vi haft födelsedagsfirande för Johnny, både fika och fest. Supertrevligt och gott. Jag har hängt hemma hos min mamma och ätit saker och myst. Jag har hängt i källaren och ätit saker och myst. Igår hade jag ett par kära väninnor på besök och vi åt och myste och spelade TP. Supertrevligt. Jag har nog aldrig tagit det såhär lugnt i hela mitt liv förut. Det enda gisslet är att jag inte känner mig helt frisk. Något ligger och lurar under ytan och det är främst märkbart när det kommer till träningen. Resten av min tillvaro är, som ni förstår, enkel att hantera även om man är lite krasslig. Men jag som hade tänkt att jag skulle go wild med träningen och bara köra och ha jättekul. Jag är besviken. Fick avboka ett pass igår och sitter nu och funderar på om jag pallar Free power dance (!) ikväll. Jag vill så gärna testa det. Det verkar helt crazy. Afro med inslag av yoga och kampsport. Eh, tjohej som fan! Men jag vet inte. Jag känner mig så svag...Jag kommer förmodligen att gå dit.

Johnny står ju fortfarande för någon sorts försörjning i den här familjen och har jobbat två nätter nu och ska jobba inatt också. Han gnäller aldrig och jobbar i stort sett oavbrutet eftersom han är vikarie och alltid finns det något. Han förtjänar verkligen en semester. Men, som vi kom fram till häromdagen, han trivs ju på sitt jobb. Då är det lite roligare.

Nu är det dags för. Äta och mysa!

Resan är bokad!

Nu har vi gjort det. Bokat vår resa till Mexico. Det känns som party, nervöst, spännande och läskigt och det känns äntligen, äntligen.
På grund av att jag ska få specialtillverkade hålfotsinlägg som tar ett par veckor (var där igår och fick sätta fötterna i en form) så har vi skjutit upp resan till den 3 februari-17 mars. 6 veckor i vad som verkar vara ett riktigt paradis som vi nog kommer att älska!!

Johnny fyllde år igår (grattis!) och vi hade lite folk över på fika och det var jättetrevligt och i present fick han bland annat en guidebok över Mexico som var skitbra. I den utlovas allt mellan valsafari till underjordiska sötvattengrottor, bergsklättring, vin och yoga. Faboulöst! Mexico verkar vara ett riktigt bra resmål vilket vi har misstänkt hela tiden men nu vågar jag tro på det också.

Idag ska jag fira med lunch-Pump och sen blir det hem till min kära mor. Vi ska äta lunch och sen ska vi kolla på en gammal serie som vi såg på tv när jag var ganska liten och som jag minns med värme. "Mistrals dotter". Jag köpte den för länge sen och gav till mamma med löftet att vi skulle se den en dag och nu har den dagen äntligen kommit. Det ska bli skoj att se den igen fast sånt aldrig brukar vara så bra som man minns det.



Handlingen:
I södra Frankrike blåser det in en het vind från Medelhavet som kallas Mistral. Det finns en mänsklig motsvarighet till denna vind som heter Julien Mistral. Han är en vilde, en självisk konstnär och geni, han älskar tre kvinnor från tre epoker i livet. Maggy hans modell och älskarinna från ungdomens dar. Teddy heter Maggys dotter, och hon blir kär i Mistral. Han får en egen dotter med Teddy som heter Fauve, hon letar efter kärlek och sanning i sig själv, först i vuxen ålder träffar hon sin far.

Handlingen börjar i Paris från 1920-talet och sträcker sig fram till nutiden.

Jag och Johnny håller på att se en annan gammal seriedänga. "Mot alla vindar" från 1978. Serien utspelar sig på Irland och i Australien på 1800-talet och handlar om straffångarna Mary Mulvane och Jonathan Garretts liv i det nya Australien. Mycket bra! Med ett killing soundtrack.

Är för övrigt jäkligt trött idag. Det var så kallt igår när jag gick och la mig så jag hade så väldigt svårt att sova. Var dessutom sockerkickad av allt fika. Jag hade bakat bakat tigerkaka, nötchokladrutor, brysselkex och kanelbullar. Dessutom blev det smultrontårta med smultron från i somras. Allt var väldigt gott och min gamle karl verkade nöjd med sin dag. Bland annat fick han en skrivbok av mig, mest för motivet på framsidans skull:



Han fick också en verktygslåda. Han är gammal man nu och då ska man ha en verktygslåda. Och han fick ett par Ecco-sandaler som han kan ha i Mexico. Jättesköna. Och mycket annat fint.

Nej, nu är det jag som får sätta fart. Snark...

Hej!


Jordbävning

Kom av mig lite när jag kom upp i morse och träffade Johnny som inte kunnat sova utan satt vid datorn. Han berättade om jordbävningen på Haiti som haft en magnitud på 7,0, krävt enorma antal liv och förstört större delen av huvudstaden. De jobbar för fullt nu för att få ut folk ur rasmassorna. Vår jord är verkligen ingen säker plats. Det utfärdades tsunamivarning också men tsunamin uteblev i alla fall. Haiti är så grymt fattigt och förmodligen väldigt beroende av sin turism. Jag läste att medelinkomsten är 3500 kr per år och att hälften saknar rent vatten.

Som vanligt skäms jag över allt jag någonsin gnällt och beklagat mig om men jag blir rädd också. För min egen skull. Det känns som att naturkatastrofer är en konstant möjlighet, där men också här. Vi är inte trygga och förskonade. Inte nödvändigtvis. Och elen är dyr och folk dammar av sina gamla braskaminer och återvänder till någon sorts ursprungsuppvärmning. Det är kallt ute. Folk dör som inte är beredda. Hur ska jag laga mat om elen inte skulle finnas? Måste alla köpa ett gasolkök? Borde man bunkra mat? Vågar man åka på semester?

Värden är föränderliga. Ena dagen kan jag få mat för min peng och nästa dag kanske den bara duger till att eldas upp för att hålla mig varm. Alla pengar vi har sparat ihop. De är just nu på ett konto och därför värdelösa för mig men snart byter jag dem mot en resa och upplevelser och god mat och då är de enormt värdefulla. Men tänk om man inte borde åka på semester. Tänk om jag borde spara pengarna. De kan vara bra att ha. Men jag vill ju resa. Vågar man resa till Mexico nu när den delen av jorden gör revolt? Det kan hända något...Med oss...Kanske bara skulle sitta här och ha varandra och låtsas att vi är trygga i Sverige istället. Lita på systemet och hålla hand.

Bakis!

Usch vad jag är bakis idag!!!!

Jag spelade poker med några vänner igår och sög i mig en massa vin och det var så trevligt och gott och Helvete vad jag mår idag. Främst har det satt sig på balanssinnet. Det gör ofta det nu för tiden, sen jag blivit...äldre...Jag är alldeles snurrig och trött och konstig. Blä!

Jag har fått mina fötter röntgade idag och om ca 10 dagar ska jag få besked om ifall de faktiskt är på väg att ramla av eller om det bara känns så. Blev så himla trevligt bemött på röntgenavdelningen. All personal verkade ha en väldigt bra dag och skojade och var nästan lite fnittriga. Det var kul fast jag var trött och frestad att somna på britsen. Jag är fasen inte 15 längre. Urg!

Självklart är jag ändå så danssugen att jag tänker gå på body jam ikväll och svettas ur mig all bakfylla och komma tillbaka till någon sorts verklighet. Men nu ska jag löka i några timmar framför TVn och jag ska äta en banan och dricka en massa vatten.

Vi får se om jag överlever...

Ett gott skratt

Idag har jag haft det så där mysigt och bra igen! Fuckin' amazing!

Jag var en riktig morgonfågel och gick upp vid 07 för att äta frukost och sen gå och träna body pump. Det gick trögt idag men det var kul ändå. Ibland låser sig varenda muskel och blir alldeles mjölksyrefylld och grinig. Då är det tungt att lyfta saker och göra förbenade konditionskrävande utfall och knäböj. Men jag frustar mig fram. Ju jobbigare, desto mer högljud blir jag. Och jag är verkligen inte vacker när jag tränar! Högröd i ansiktet med blottade sammanbitna tänder genom vilka det mellanåt slipper igenom fräsningar och frustningar. Jag ger allt! Jag som i vanliga fall är så samlad. (...)

Det var en alldeles underbar morgon. Inte en människa såg jag. Solen sken och snön låg tyst och stilla och det var ganska många fåglar som svävade omkring på hög höjd. Även de var tysta. Det var en sån där morgon som inspirierar en till att leva livet fullt ut. För mig blev det bara tydligt att jag just nu har det precis som jag vill ha det. Att jag lever mitt liv fullt ut på mina egna premisser och inte måste prestera en massa just nu.

Så efter träningen åkte jag hem och spenderade lite tid med en av mina hjältar i denna värld: Eddie Izzard. The man, the myth, the trannie. En inspelad show, Glorious, från 1997 tror jag. Får mig att skratta och mysa. Han är min bästa komiker och en riktig förebild eftersom han är jäkligt säker på sig själv och sina klädval. Han har på sig vad han vill och sminkar sig när han vill och ser till att må bra och leva sitt liv även om puckon är på honom och skriker efter honom. Nämnde jag att han är det roligaste som gått i ett par högklackade stövlar? Det råder inga tvivel enligt mig.



Han har dessutom sprungit 43 maratonlopp på 51 dagar och alla sponsringspengar gick till välgörenhetsprojekt runt om i världen så han är en träningsförebild och en "god" kändis också.

Jag funderar på hur denna fläckfria lördag ska fortsätta. Som det ser ut nu blir det en lugn kväll sans homme parce que han ska jobba. En film kanske det blir. Gudars vad gott det vore med lite godis. Gah! Hm. Vi får nog se hur det blir med det.

Hej och ha en trevlig lördagkväll!


Är det ok?

Jag är lite förvirrad just nu och lite orolig. Men det är ingen fara. Det är bara en helt vanlig reaktion på det faktum att jag är relativt nöjd och ångestfri trots att jag har lärt mig att man inte får vara det när man är arbetslös som jag och inte går upp i tid på morgonen. Jag unnar mig träning och fikor och sena kvällar och öl! Inte samtidigt...Och inte överdrivet mycket...tror jag..

Jag har alltså inte haft ett klokt jobb sen den 17 december då mitt vikariat tog slut på hotellet där jag spenderat det senaste året av mitt liv. Sen den dagen har jag extrajobbat lite, firat jul och nyår, varit ledig med Johnny, sett förvånansvärt lite på TV, tränat och ja, jag vet inte. Lökat (löka=ta det lugnt, hänga) antar jag. Vissa dagar känner jag att jag borde komma i säng i tid så att jag kan göra något klokt dagen efter men det där kloka jag gör är ändå bara typ att åka och handla, tyst som fan (eftersom Johnny sover) plocka ur diskmaskinen eller ta ett pass på träningscentret. Jag kommer ofta på mig själv med att det känns lite konstigt att inte ha ångest över att inte prestera mer. Jag brukar lida. Hmm, jag antar att det är ok att ta det lugnt i perioder i sitt liv. Njuta av livets goda med alla sina sovmorgnar och lugna dagar. Vara glad...

Alla har nog en alldeles egen uppfattning om vad man förtjänar och när man presterar för lite och när man duger. Jag är en sån som alltid känner mig lite bevakad/betraktad av någon/något som dömer mig och tycker saker. Jag skrev ett inlägg för länge sen om en dag som jag spenderade framför massvis med avsnitt av Gilmore Girls, ätandes två skålar popcorn och en påse M'n'Ms. Detta var en lyxdag men den var inte fläckfri för jag hade under dagen långa diskutioner med mig själv om ifall detta var ok. Får man verkligen som vuxen människa sitta framför sin TV en hel dag och äta onyttigheter? Klart som fan att man får! Men något i mig säger ifrån. Säger "Du är lat och dålig och börjar visst bli lite rund om magen" Men det finns ju självklart andra röster (hmmm, hur får detta mig att framstå egentligen...) som högljutt försvarar min rätt att äta och vara lat. Det slutar ändå med att jag sitter kvar, ännu mer beslutsam att avsluta godispåsen och se ett avsnitt till.

Detsamma gäller sovmorgnar. Jag vaknar ofta med känslan av "shit, jag har sovit för länge, dagen är förstörd och jag har bråttom till...nåt. Skynda, skynda!" Ångest. Ångest är ordet. Och jag har inte det idag och jag har inte haft det på skitlänge. Jag har vad jag vill kalla "en bra period" Och jag är vad jag vill kalla en bra människa som ser till att må bra och ta hand om sig och det här inlägget blev lite konstigt så frågan är om jag borde publicera det men vafan.




Skål jävla värld!


Pyssel inför en Mexicoresa!

Ja, go vänner. Nu är det väl bestämt skulle jag tro. Resan ska bokas idag eller imorgon fast idag säger jag!! Mexico blir det i några veckor och sen går funderingarna kring ännu ett land i några veckor. Vi har ju 6 veckor på oss. Men Mexico är stort och det finns mycket att se och mycket att äta(!) så vi måste idag bestämma oss för vad vi vill göra med vår tid. När Johnny har vaknat.

Jag sitter och ringer lite samtal angående eventuella vaccin och ska kolla ifall vår förra hepatitspruta räcker nu eller om vi ska ta en till. I senare fall är vi hemskt sent ute men lata ärslen som vi är har vi ju inte börjat ta tag i allt detta förrän typ nyss...När ska vi lära oss att världen inte följer vårt tempo? Den har ett eget som bara går och går och inte väntar på oss. Ändå kan jag säga att jag är betydligt mer "hands on" nu än jag någonsin varit. Jag har varit en riktig snigel när det gäller att ringa telefonsamtal eller skicka in papper eller fixa besökstid hos läkaren med mina förbaskade fötter! Jag är nu ingen snigel men ett annat djur men jag vet inte vilket. Ett som rör sig i maklig takt.

När vi kommer hem från vår resa vill jag skaffa katt! På tal om djur...En liten katt som säger mjau och som man kan klappa och mata och den ska heta Katten Carsten (dubbelnamn) och jag kommer att älska den!

Jag vill så gärna ha en bra balans. En bra vardag och några fantastiska resor då och då. Ska det vara så svårt. Nej, det är det nog inte...

Hej!

Söndag, tvättdag, diskdag

Hej!

Vill bara understryka min nöjdhet och lycka över att få vara lite arbetslös, ta det lite lugnt och faktiskt i lugn och ro hinna med att ta hand om vår kära källare. Jag har pysslat omkring idag och det är jättemysigt. Jag ska dammsuga också men det får såklart vänta tills Johnny inte sover. Bara tyst hushållsarbete får det bli.

Jag hade en fantastisk nyårsafton med mat och dryck från någon sorts plats i himlen och supertrevligt sällskap. Vi åt och spelade spel och drack champagne och det var riktigt firigt.

Dagen efter var nästan mer förberedd än själva aftonen. Vi hade köpt hem godis och ostbågar och läsk och mat så att vi inte skulle behöva lämna källarens trygghet och braskaminens värme. Vi åt och såg på ungefär 700 filmer och andra program på TV. Det var en bra dag!

Igår blev det långfika med min Ölandskroppkaka Robert på ett askallt men trevligt Ringduvan. Låt oss bara anta att alla som kommer och går där har en stor fet svängdörr i varje rum hemma för de stänger fan inte dörren efter sig när de är på café. Jag satt och fikade och skrattade, skakandes som en chihuahua i en snödriva. Det är fan kallt här nu och ska tydligen bli ännu kallare nästa vecka. Braskamin, braskamin, braskamin.


"Stäng dörren, jag fryser!!!"

Idag vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp mitt liv. Jag tror att jag ska åka till Almedalen och mata fåglarna med bröd som vi köpt men inte ska äta för nu blir det nerdragning på kolhydrater igen. Fåglarna blir nog glada över att vi tycker att vi är tjocka såhär efter alla helgdagar och fester. Förra gången jag var i Almedalen för att mata dem satte sig en duva på vardera fot på mig och jag kunde inte tro min glädje över känslan av djurets närhet och tyngd på mina fötter. Jag älskar nog djur väldigt mycket mer än jag förstår....

Eller kanske blir det en dag framför TVn och någon film eller några Gilla-avsnitt. Eller ska man fika? Eller...

RSS 2.0