regis

Jag svävar mellan massor av olika känslor och inställningar. Som en radio...ja, men jag har ingen klok mottagning. Jag hittar inte någon kanal som jag vill stanna kvar på. Bara oväsen med någon klarhet då och då som snabbt övergår till oväsen igen. Johnny har varit sjuk i några dagar och jag har själv varit lite krasslig. Framför allt deppig faktiskt. Snön ligger tung på min bil varje gång jag måste iväg på något ärende. Jag måste ta blodprov var och varannan dag för att de ska ta reda på vilken dos jag ska få av Waranet som för övrigt gör min kropp regnbågsfärgad överallt där kanyler har varit. Min mage är helt öm och blålila från Klexansprutorna som jag har blivit en fena på att ge mig själv och som förhoppningsvis inte ska behövas snart. Ska köra till torsdag så får vi se sen. Jag är glad för att jag kan promenera lite igen men i ärlighetens namn så känns det absolut inte 100. Det gör fortfarande ont. Tar det så lugnt jag kan men samtidigt så behöver jag röra på mig för att inte säcka ihop helt. Måste ge mig själv tid men känner mig lite för stressad för det på något sätt. Jag har verkligen slutat röka, gått ner i vikt och är aktiv och ändå får jag en blodpropp. Och i armen av alla ställen. Nu är jag begränsad i allt och jag undrar verkligen när det ska börja bli bättre. Jag har försökt ta det lugnt men frågan är hur mycket jag kan påverka min fysiska situation just nu. Hjälper något jag gör? Medicinen hjälper så klart.

Har haft en gråtmild dag. Har försökt att göra saker. Tog en promenad, städade och var en sväng på stan. Min bror fyller år idag så jag köpte två böcker till honom och besökte honom tillsammans med mamma. Det var väldigt trevligt och gjorde dagen bättre faktiskt. Mina brorsbarn är urgulliga och min bror var på bra humör. Vi ses rätt sällan och när vi ses är det ofta för att någon fyller år och sockerstinna barn springer omkring och skriker och det ringer på dörren hela tiden och man får inte prata så mycket. Ikväll var det lugnare.

Jag är hemskt glad väldigt ofta men jag är riktigt bitter på livet också. Imorgon skulle vi åkt till Mexico. Istället ska jag till arbetsförmedlingen och återaktualiseras. Sen ska jag nog panta flaskor...

Det blir bättre men just nu är det en jävla värld.