Inlägg från igår
Jag hade lite problem med att publicera det inlägg jag skrev igår kväll men jag hann control alt copya det innan blogg.se went totally coco. So here it comes:
Nu har vi varit i Kräklingbo, the place to soft vill jag lova, sen i lördags kväll. Kom hem för några timmar sen, utvilade och mätta på fikabröd som vi bakat under dagen. Min svärfar firade födelsedag. Gott!
Det är så fantastiskt speciellt att befinna sig någonstans där det är helt, jag menar HELT tyst. Inte ett ljud. Inga bilar, inga andra människor, inga susningar i några träd ens. Så tyst att det för ett otränat stadsöra till och med gör lite ont nästan. Och när mörkret lägger sig kan man gå ut och gå, plötsligt stanna och släcka pannlampan och bara stå där alldeles omsluten av mörker och tystnad och natt. Jag undrar hur många det finns där ute som aldrig någonsin får uppleva total tystnad. Jättemånga tror jag. Ibland när det har varit hektiskt på jobbet och jag pustar ut när det lugnat av har jag kunnat tänka "Vad skönt att det äntligen är tyst". Men sen lyssnar jag efter. Kyskåpets fläkt surrar, datorernas fläktar surrar, bilar dånar förbi alldeles utanför och elementen ger ifrån sig klonkande ljud då och då. Det är inte tyst någonstans.
Snötäcket har en effekt som uppskattas av mig och många och det är att det dämpar alla ljud. En snövinter är en tystare vinter. Ljuddämpade nätter. En känsla av att vara ensam i natten. Jag tror att vi behöver tystnad som en sund kontrast. Tur att vi har Kräklingbo som vår privata lilla retreat.
Svärfar och hans fruga som jag nog kallar för svärmor trots att jag redan har en biologiskt svärmor ska bjuda oss på en resa i november. Vi ska till Egypten i två veckor och jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till den resan. Vi skulle egentligen ha åkt förra november men det blev inställt. Nu är jag så förbaskat trött på inställda resor så jag blir blå! Men den här resan ska bli av och det kommer att bli underbart. Vi ska till ett jättetrevligt all inclusive-hotell i Hurghada och jag och Johnny ska ta ett par dagar och åka för att kolla in pyramiderna som ju ligger en bra bit bort. Annars är det sol och bad och mat och dryck som står på agendan. Jag tycker om den agendan!
På proppfronten kan jag rapportera att mina waranvärden börjar se bättre ut. De ska ligga mellan 2,1-3,0 och efter senaste provtagningen ligger de på 2,0. Ska provtaga igen på torsdag. Har slutat med elaka sprutor i magen som tacksamt har börjat få tillbaka sin normala vinterbleka lyster efter sitt besök i regnbågsfärgernas land.
Kvällen fortsätter nu med lite smaskig apelsin och kanske en film med Johnny som just nu sitter vid den ena datorn medan jag sitter med den andra i knät. Vi är så moderna.
Nu har vi varit i Kräklingbo, the place to soft vill jag lova, sen i lördags kväll. Kom hem för några timmar sen, utvilade och mätta på fikabröd som vi bakat under dagen. Min svärfar firade födelsedag. Gott!
Det är så fantastiskt speciellt att befinna sig någonstans där det är helt, jag menar HELT tyst. Inte ett ljud. Inga bilar, inga andra människor, inga susningar i några träd ens. Så tyst att det för ett otränat stadsöra till och med gör lite ont nästan. Och när mörkret lägger sig kan man gå ut och gå, plötsligt stanna och släcka pannlampan och bara stå där alldeles omsluten av mörker och tystnad och natt. Jag undrar hur många det finns där ute som aldrig någonsin får uppleva total tystnad. Jättemånga tror jag. Ibland när det har varit hektiskt på jobbet och jag pustar ut när det lugnat av har jag kunnat tänka "Vad skönt att det äntligen är tyst". Men sen lyssnar jag efter. Kyskåpets fläkt surrar, datorernas fläktar surrar, bilar dånar förbi alldeles utanför och elementen ger ifrån sig klonkande ljud då och då. Det är inte tyst någonstans.
Snötäcket har en effekt som uppskattas av mig och många och det är att det dämpar alla ljud. En snövinter är en tystare vinter. Ljuddämpade nätter. En känsla av att vara ensam i natten. Jag tror att vi behöver tystnad som en sund kontrast. Tur att vi har Kräklingbo som vår privata lilla retreat.
Svärfar och hans fruga som jag nog kallar för svärmor trots att jag redan har en biologiskt svärmor ska bjuda oss på en resa i november. Vi ska till Egypten i två veckor och jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till den resan. Vi skulle egentligen ha åkt förra november men det blev inställt. Nu är jag så förbaskat trött på inställda resor så jag blir blå! Men den här resan ska bli av och det kommer att bli underbart. Vi ska till ett jättetrevligt all inclusive-hotell i Hurghada och jag och Johnny ska ta ett par dagar och åka för att kolla in pyramiderna som ju ligger en bra bit bort. Annars är det sol och bad och mat och dryck som står på agendan. Jag tycker om den agendan!
På proppfronten kan jag rapportera att mina waranvärden börjar se bättre ut. De ska ligga mellan 2,1-3,0 och efter senaste provtagningen ligger de på 2,0. Ska provtaga igen på torsdag. Har slutat med elaka sprutor i magen som tacksamt har börjat få tillbaka sin normala vinterbleka lyster efter sitt besök i regnbågsfärgernas land.
Kvällen fortsätter nu med lite smaskig apelsin och kanske en film med Johnny som just nu sitter vid den ena datorn medan jag sitter med den andra i knät. Vi är så moderna.
Kommentarer
Trackback
