Mtv 2011.......

Jag har snart jobbat färdigt för denna sommar. Jag har gått upp tidigare än tuppen (Johnny) 6 dagar i veckan i 6 veckor, jag har cyklat runt som en annan städakut (även bilen har dagligen varit inblandad för inte ens jag är tuffare än så) och lämnat glänsande rena lokaler och väldoftande toaletter över hela Växjö. Jag har varit under täcket kl 21 varje kväll.
Vilken sommar! Den liknar verkligen ingen tidigare. Nu börjar medeltidsveckan närma sig och vid det här laget brukar jag vara färdig för räkning. Ett tomt och segt hölje utan större intelligens. Ett spelande, skrattande korvluktande spektakel som bara orkar för att jag lyckats förtränga min egen mänsklighet. En enkelriktad gata har jag örnat fram på i ljudets hastighet trots vägbulor och varningsskyltar och en och annan älg som hotat med sin närvaro i all sin bruna och vidunderliga älgighet. Jag har arbetat mycket och jag har spelat mycket men hade jag enbart gjort det så hade mitt liv ändå varit enkelt. Tufft men ganska basic. Mina sommarvanor innehåller dessvärre betydligt mer fest och betydligt mindre sömn än vad som någonsin har varit bra för mig. Nu är inte jag särdeles tuff och är säker på att andra hade klarat ett liknande leverne utan klagomål. Hur mycket jag än vet att jag alltid lider så har jag det senaste decenniet ändå valt dessa sommarvanor. Jobba JÄTTEmycket, festa JÄTTEmycket, röka....mycket mer än jag borde, umgås med alla som finns tillgängliga dygnet runt och fullständigt släppa taget under medeltidsveckan, väl medveten om att jag i tryggt förvar kan kraschlanda efter det. Sedan...kraschlanda.

Nu...är allt lugnt och skönt. Jag sover mina 7-8 timmar (11 timmar natten till söndag, bara för att jag kan) och jag löptränar och styrketränar och gör yoga och äter regelbundet och hälsosamt. Jag umgås med Johnny så ofta vi kan. Varje lördag äter vi brunch och fikar och umgås och vi ser på meningslösa (men förvånandsvärt underhållande) tvprogram tillsammans i vår lilla soffa. Ikväll ska vi grilla. Jag har inte rökt en enda cigg på hela sommaren. Vi har varit på EN fest. Vi var i säng kl 12 den kvällen...Ja, alltså. Detta skrivs om för att jag själv är lite förvånad. Jag undrar liksom när det ska börja göra ont. Lite uttråkad är jag av att inte vara ute bland folk mer. Detta beror delvis på att jag spenderar stora delar av arbetsdagen i mitt eget huvud. Man umgås mycket med sig själv när man är ute och städar och inte har någon direkt att prata med. Även om man pratar lite med folk på de olika platserna så måste man ju hålla ett visst tempo så man kan inte stå och snacka halva dagen. En tjej bytte jag nummer med och vi har fikat och faktiskt tagit en öl! Jättekul! Men jag är så van vid att ha folk omkring mig hela tiden och att arbeta med att serva och hjälpa och prata och underhålla. Hur länge sedan var det inte man fick en applåd?!

Nu är det två dagar kvar. Sedan är jag ledig tills skolan börjar. Jag har inte ont i själen. Jag har ont i bröstryggen och händerna och har fått ytterst osköna valkar på högerhanden. Eller, valkar, det är lite hårt. Det är inte fint men det är inte ett sömnlöst vrak heller. Jag är istället rosig och fin! Herre, dessa funderingar. Ja, hur jag än lever så lär jag aldrig få rätsida på något. Lika bra att bara köra på.

Det jag skulle skriva egentligen var något i stil med: Åh, jag saknar mitt fina band och allt som medeltidsveckan innebär för oss. Jag saknar öl på Kapitelhusgården med älskade hemvändande vänner och jag saknar musiken och dofterna på torget. Jag saknar att få gnälla och sura när våra spelningar drar ut på tiden och jag saknar mina bandkompisar som aldrig förstår varför jag surar men alltid finns där sekunden då jag blir glad igen. Jag saknar korv och kött och trånga bänkar. Jag saknar varma yllekläder och flätor. Jag saknar Lars när han presenterar nästa låt med sin lugna röst som får alla intresserade. Jag saknar allt som sker i lyktors sken. Jag saknar färskost och trulltallrik, benflöjter, pirater, flätade skägg och hästar. Just nu saknar jag allt det och mer. Jag vet att jag brukar vara helt slut varje år men i själen finns väldig glädje jämte smärtan. Min uppgift blir inför framtiden att skapa balans. Inte slita ut mig själv. Bara njuta av mitt liv.

Hej!

Kommentarer
Postat av: Håkis

Och både jag och hela meddeltidsveckan kommer sakna dig, väldigt mycket. Vet inte riktigt vad jag ska dit och göra när inte ni kommer vara där :) Men, jag hörde från en säker källa att ni kommer ha annat för er. Hoppas ni har det gott. Kram!

2011-08-04 @ 06:16:42
URL: http://www.hakiz.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0