Första arbetsveckan (!)
Nej, inte riktigt. Det går bra på jobbet. Det blir rent och jag hittar alla platser som jag ska städa på. Vissa dagar kan jag cykla men ibland måste jag ta bilen för det är långt mellan platserna. Man blir ju rätt trött va. Jag känner av ryggen och står inte sällan framåtfälld i städskrubben och sträcker ut rygg och nacke med högljudda yogaväsningar.
Första dagen var hysterisk. Jag hittade dåligt och var allmänt förvirrad och jobbade över lite. Sedan blev det klart och tydligt att jag inte får ett endaste litet öre om jag jobbar över. Så jag gör det jag hinner och om klockan blir för mycket så får jag väl gå hem. Det har faktiskt inte hänt och kommer nog inte att behöva hända. Däremot lärde jag mig snabbt vad som vissa dagar kan prioriteras bort så att jag ska hinna allt. Jag är den enda som städar på mina ställen så jag har benkoll på vad som är gjort och vad som fick vänta till nästa gång. Jag kan jobba självständigt och det fungerar jättebra. Dessutom har jag slutat tidigare ett par dagar för att kompensera överjobbandet i måndags. Ha!
Folk är hemskt trevliga nu. Jag tror att de som var korta och otrevliga när jag fick introduktionen och den ordinarie städerskan var med kanske är lite rädda för den ordinarie städerskan. Hon var ganska...barsk. Nej, folk pratar glatt nu och är väldigt intresserade av att jag håller på med musik och jag går runt och myser av all positiv uppmärksamhet. De finns ju vissa som löjlar sig, försöker att inte skapa någon som helst kontakt med städerskan. De får hållas. Andra är snälla så jag bryr mig föga om tråkiga puckon...
Det är lite svårt att komma i säng i tid. Jag går upp 04.45 (!) och borde av hälsoskäl ligga nerbäddad kl 21. Men det gör jag icke! För världen är så spännande runt den tiden. Jag är pigg och nyfiken och vill gå på äventyr. Jag säger högt "OJ, så TRÖTT jag är! Gääääsp!! Nu ska det bli skönt att sova!" men ögonen spanar glatt åt alla håll för att hitta en sysselsättning och jag biter lite på en nagel tills jag lyckas tvinga mig själv ner under täcket runt kl 22. Då vill jag läsa! Men det får jag inte. Nej, fort släcka och sedan somnar jag ganska snabbt för att vakna igen runt kl 24, sen kl 02 och någonstans runt kl 03. Gaaaaa! Jag hoppas att jag vänjer mig snart för jag är lite dum i huvudet hela tiden på grund av sömnbristen (!) och det kan aldrig vara bra.
Idag ska jag hämta Johnny vid 17 och då ska vi åka till någon sjö och bada!!!(!) Det är en timme kvar och jag ska hålla mig vaken tills dess är det tänkt. Jorå, såhär dags är jag astrött men jag sover inte för jag vill inte sova bort den lilla tid jag har ledig. Jag minns med en rysning tiden på hotellet. Jag var så satans trött efter alla stressiga morgonpass att jag inte kunde göra annat än att sova hela eftermiddagarna. Eftersom detta jobb är ganska stressbefriat om än tidsanpassat så kan jag klara att hålla mig vaken. Jag är inte alls trött på samma Snälla-slå mig-hårt-i-huvudet-eller-bryt-mina-ben-så-jag-slipper-gå-till-jobbet-sätt. Bara vanligt trött. Vanligt.
Här kommer en gammal goding vars innehåll inte på något sätt beskriver min sinnesstämning. Den är bara himla bra!
Natalie Imbruglia – Torn
Hej(!)
introduktion på nya jobbet
Idag och igår blev jag visad alla ställen som jag ska städa i 6 veckor från och med måndag. Det är ganska många men de flesta verkar vara lätta. Inte så smutsigt. Problemet är väl mest att jag inte gillar när folk sitter vid sina skrivbord och tanken är att jag ska städa typ runt dem. Ibland blir det lite så att de låtsas som om jag inte finns och jag låtsas som om de inte finns...Jag vill inte att det ska bli så så jag har liksom försökt prata lite med alla jag har träffat på. Men vissa borrar bara blicken djupt in i sina datorskärmar, får ett lite obehagligt drag i ena mungipan och slappnar fan inte av förrän man lämnar lokalen.
Som studerande av och oerhört fascinerad överlag av människor är detta något jag lägger märke till och gärna funderar över. Jag har ju mången gång också stått på andra sidan. Den där man faktiskt får sin skit upplockad av någon annan. Sidan som inte har någon aning om vad lokalvårdarens direktiv är, som inte märker något förrän något går fel. Själv tycker jag att det kan kännas jobbigt när någon annan ska städa efter mig, jag håller gärna lite ordning. Inte alla gör det...Men är det därför de spänner sig? För att de skäms lite? För att det är lite svårt att hantera att någon annan städar efter en. Eller tror de kanske inte att jag pratar svenska? Inte många på mitt jobb pratar särdeles bra svenska.
Igår städade vi hos en stor bilförsäljare och när vi hälsade på de som satt i personalrummet fick jag en snabb blick följd av ett väldigt intresse för var mans kaffekopp. Alla tittade ner och när jag pratade lite med en av dem kändes det inte fullt så respektfullt som jag är van vid. Den känslan kan man få när man inte riktigt får ögonkontakt. Ett sorts överseende leende, en spänd artighet. Jag kunde inte sluta tänka att om jag hade haft en annan tröja och kommit in genom stora entrén, plockat av mig solbrillorna och skeptiskt börjat se mig omkring på alla bilar. Då hade det låtit annorlunda. Då hade de vetat hur de skulle hantera mig. Som en kund. Som de kan erbjuda något som går att ta på.
Vårt värde är så intressant. Det är så relativt. Min röda städtröja visar vem jag är. Svetten i min panna visar hur jag försörjer mig. Hade jag haft en red bull i handen och ett headset i örat hade det symboliserat en helt annan värld. En gång hade jag en chef som alltid fjantade runt i färgglada små klänningar och log för stort och kom aldrig ihåg vad man hette. Vi tyckte inte om henne. Allt var bara skrikigt och smått hysteriskt i hennes närvaro. Men vi var trevliga och överseende med hennes bristande sociala förmågor. Hade hon kommit undan med sin konstiga klädstil om hon inte varit chef? Varför blev hon mer människa för mig när jag hörde av en kollega att hon sett vår chef i mjukisbyxor och luvtröja en kväll? Jävlar vad vi dömer varandra hela tiden. Jag utgår ifrån att det inte bara är jag. Och när man är på semester så kan man gå på restaurang i badkläder. Och det som var lite läckert på 80-talet, som vi fasat för och fruktat i nästan 20 år, det är nu lite läckert igen...Och innan jag började träna tyckte jag inte att man behövde lägga ut några stora pengar på träningskläder som man ändå bara svettas i. Nu älskar jag att shoppa träningskläder och liksom känna mig lite snygg när jag kommer till gymet. Fast de flesta träningskläder för kvinnor bara finns i svart, rosa eller turkost...Jag...fattar ingenting
Det var dagens djupdyk rakt ner i den rysligt filosofiska verklighet jag lever i.
Det fruktasvärt tråkiga vädret till trots får det nog bli lite inlines nu.
Hej!
Möte på nya kneget
Även denna dag är lugn och skön. Den inleddes med en liten löptur som i och för sig var lite krånglig då hårsnodden valde att flyga ur så hela min yviga plym blåste runt i mitt ansikte, ena skon gick upp så jag måste stanna. Dessutom lyssnar jag gärna på musik men har väldiga problem med att få de små hörlurarna att sitta kvar i öronen när jag springer. Jag önskar mig en ipod med sjyssta lurar som man liksom kör IN i örat. Mitt headset som jag fick på köpet när jag köpte min mobil rockar liksom inte riktigt..
Jag lyckades producera en mumsig tomatsoppa igår och den har jag ätit även idag. Det är kul när man faktiskt har tid att laga mat, upptäcka nya recept och verkligen njuta av hela processen. Det var ju ett tag sen nu kan man säga. Det är en process som även Johnny njuter väldigt mycket av (när processen processeras av mig alltså). Även nu när han jobbar hårt och är trött så får jag nästan slå bort honom från spis och diskho. Det är en enträgen karl men nu börjar han fatta att vi kan vara två om köksarbetet och då myser han minsann. Hela hösten skämdes jag ju bort med god mat varje dag och rent och fint. Det glöms icke!
Jag ska snart iväg på ett litet "obligatoriskt" möte på sommarens arbetsplats. Air quotesen beror på att jag inte får betalt för mötet men ändå är det obligatoriskt. Inte ok egentligen. Men jag tänker inte pipa, tänker bara vara glad att det löste sig med jobb på så kort varsel. Det är bara ett kort möte. Sen hämtar jag Johnny från jobbet och i afton blir det Carcassonne med vänner här i Växjö! Mycket trevligt!
Ser fram emot ett besök av min kära mor i helgen. Vi ska bara mysa runt och mysa och det ska bli mysigt!
Så, nu är det snart dags att dra.
Jag uppmanar alla att äta hemgjord tomatsoppa minst en gång i veckan! (och att göra yoga...varje dag...minst)
Hej!
Tomatsoppa
Jag myser runt här hemma och gör egentligen ingenting idag. På agendan står tomatsoppa. Det ska jag laga av en massa smaskiga tomater som jag köpte häromdagen. Det är bra pris på tomater nu. Jag har hittat ett recept på nätet. Ikväll blir det yoga. Gårdagens muskelpass lämnade en skön träningsvärk i alla muskler. Det ska bli skönt att sträcka ut ordentligt.
Denna vecka är en dröm fylld av träning och musik, sovmorgnar och stora koppar kaffe. Kroppen balanserad, sinnet inspirerat. Staden utanför är lugn och varm. Jag saknar inte sommarens hektiska Visby. Jag trivs verkligen här.
Hej!
Sommar!
Nåja. Jag kan i alla fall med glädje konstatera att skolan är slut och jag har lite ledig tid nu innan jag börjar mitt lilla sommarkneg som städerska. Jag är hemskt glad att jag kan vara fri och vila ut men jag känner också saknad. Saknad efter den fina klass jag lärt känna och de underbara lärare vi haft. Självklart saknar jag också att få hålla på med musik så intensivt som man bara gör när man pluggar det. Fast jag är extremt inspirerad just nu. Skriver och skriver. Mycket av det blir skit men det gör inget. Det är ändå övning. Jag försöker lära mig att skriva jazzinspirerad musik med miljoner spännande färgningar och mjuka, runda ord som eaze och sleepy...Jag är inte riktigt framme vid speed metal ännu men det kanske visar sig vara helt rätt.
Idag har vi köpt ett par inlines till Johnny och vi tog ett varv och det var sjukt kul fast Johnnys inlines inte var jättebra. Jag vill alltid åka inlines.
Nu kommer en trevlig nyhet som egentligen inte är officiell så därför bör den hållas från facebook och allmänt prat. Det har inte meddelats på studera.nu ännu MEN...kursansvarig för musikproduktionsprogrammet stannade mig i korridoren härom dagen och han sa att jag har kommit in! PÅ MUSIKPRODUKTION!!!!!!!! Det var väl en skoj nyhet :-) Ja, jag är nöjd som tusan i alla fall. Nu vet vi. Två år i Växjö. Producer pro. Tjoho!
Fåglarna kvittrar i trädet utanför och Ben Folds sjunger den här fina låten för mig just nu:
Ben Folds – Cologne - Seeds Album Version
Nu blir det nog en rulle för att avsluta söndagen.
Hej!