Nu rullar vi...
Sådär. Nu är skolan igång. Min första skrivuppgift är författad, jag är tilldelad en ensemblegrupp och jag har lärt mig ganska många namn på alla nya människor som jag ska studera tillsammans med i två förhoppningsvis superskojiga år. Jag tittar tillbaka på mitt liv. Den här skolstarten har jag jobbat hårt för. Den där novemberkvällen (jag vill minnas att det var november, mörkt och kallt var det i alla fall) då jag satt på mitt jobb som hotellreceptionist och slösurfade efter intressanta utbildningar har lett mig fram till denna skolstart. Nu är den här och det känns rätt fast det är läskigt. Dessutom är jag helt slut redan. Jag har haft en introduktion idag på förmiddagen och sedan pluggat lite och jag är redan klar för att knoppa. Helt slut.
Vi ska flytta från vår fina lägenhet typ till jul eller kanske innan om vi hittar något. Han som bor här egentligen vill tillbaka till Växjö nu. Jag tyckte att det var oerhört tråkigt till en början för vi trivs här men ju mer jag tänker på det desto mer känner jag för att hitta något annat. Vi vill ju såklart ha ett försthandskontrakt och kunna hämta alla våra saker från Skäggs. Jag saknar mina saker.
Jag har färdigställt några fler figurer:
Cthulu, det ondskefulla monstret med bläckfiskansikte och vingar som
ska nedstiga till jorden och förgöra det mänskliga släktet. Eller?
En liten lovebug som jag gav till Johnny...
Slutligen den ytterst fruktade liemannen.
En gruppbild. Jag har en grej för sådana verkar det som.
Jag tar en liten paus från figurmakande nu. Jag har en känsla av att jag kommer att ha annat mig för ett tag framöver. Träningen prioriteras såklart. Den kommer att ge mig energi och den är så väldigt viktig för att jag ska kunna skapa balans. Kropp och själ och allt sådant. Min utmaning blir att klara att slappna av och vara ledig ibland även om jag har saker att göra. Vilket man alltid har när man pluggar. Det tar ju aldrig slut. Det ska jag se till att inte jag heller gör.
Ikväll blir det latinska rytmer. Jag ska på ett fullbokat zumbapass! Fantastiskt kul!
Men nu är det nog dags att hämta en viss karlslok på sitt jobb och plocka några pluspoäng medans tid och ork fortfarande finns.
Hej!
Vi ska flytta från vår fina lägenhet typ till jul eller kanske innan om vi hittar något. Han som bor här egentligen vill tillbaka till Växjö nu. Jag tyckte att det var oerhört tråkigt till en början för vi trivs här men ju mer jag tänker på det desto mer känner jag för att hitta något annat. Vi vill ju såklart ha ett försthandskontrakt och kunna hämta alla våra saker från Skäggs. Jag saknar mina saker.
Jag har färdigställt några fler figurer:
Cthulu, det ondskefulla monstret med bläckfiskansikte och vingar som
ska nedstiga till jorden och förgöra det mänskliga släktet. Eller?
En liten lovebug som jag gav till Johnny...
Slutligen den ytterst fruktade liemannen.
En gruppbild. Jag har en grej för sådana verkar det som.
Jag tar en liten paus från figurmakande nu. Jag har en känsla av att jag kommer att ha annat mig för ett tag framöver. Träningen prioriteras såklart. Den kommer att ge mig energi och den är så väldigt viktig för att jag ska kunna skapa balans. Kropp och själ och allt sådant. Min utmaning blir att klara att slappna av och vara ledig ibland även om jag har saker att göra. Vilket man alltid har när man pluggar. Det tar ju aldrig slut. Det ska jag se till att inte jag heller gör.
Ikväll blir det latinska rytmer. Jag ska på ett fullbokat zumbapass! Fantastiskt kul!
Men nu är det nog dags att hämta en viss karlslok på sitt jobb och plocka några pluspoäng medans tid och ork fortfarande finns.
Hej!
Mjukisbyxatillståndet
Nu har jag verkligen sovit ut och vilat upp mig efter sommaren som städerska. Jag är nästan för utvilad :) Jag börjar känna mig så där hängig och tung som man lätt kan göra när det blir för mycket stillasittande och för lite aktivitet. När man arbetar och har tider att passa och måste vara mer effektiv för att hinna så finns det ibland ingen gräns för hur mycket man kan få gjort. Med det vill jag inte påstå att jag är en särdeles effektiv människa någonsin men med mina mått mätt kan jag vara en riktig liten toka om tillfälle ges.
Efter några veckors ledighet infinner sig dock latheten. Sakta men säkert blir det krångligare och jobbigare att göra saker. Som att ta sig ner på stan eller förbereda och laga mat eller, åh det värsta, gå till brevlådan för att posta ett brev. De många metrarna till sopstationen är en utmaning. Jag skjuter på de minsta av projekt tills det är absolut nödvändigt att få dem gjorda. Jag lever i mina mjukisbyxor som jag väldigt motvilligt och ytterst tillfälligt byter ut mot något snäppet snyggare om jag behöver lämna lägenheten. Fast det är inte riktigt sant. Jag byter bara ut mina mjukisbyxor om jag ska på stan eller någon annan stans där det är lite mer folk. Ska jag till kvarterets mataffär så sitter brallorna kvar. Ska jag till bilen och åka till annan mataffär, till exempel i samband med att jag hämtar Johnny på jobbet, så har det hänt att de suttit kvar även då. Rätt ofta faktiskt. Jag byter nog kanske bara om ifall det är just stan, Växjö centrum jag ska till. Hm, varför? Vad vill jag representera? Detta är lite intressant och kanske kommer jag att fundera lite på det under dagen. Om jag orkar.
Jag kan tycka att mjukisbyxor kan vara lite fint också. Det finns snygga modeller. Dessvärre är det par jag så hjälplöst förälskat mig i inte det minsta smickrande för min figur eller någons. Jag har haft dem i över tio år. Det är ett par grå med smala muddar och extremt hög midja som efter att jag placerat dem bekvämt på mina höfter istället förvandlas till ett extremt häng. Jag älskar dem och planerar att alltid ha dem i mitt liv.
Ikväll blir det i alla fall träning i form av afro. Jag längtar, det ska bli skitkul och jag behöver det för nu inleds den långa resan mot att åter uppnå balans i kropp och själ. Jag daskar till mig själv ett par gånger över vardera kind och kisar mot världen därute. Jag ska åter igen börja leva i den. Jag börjar idag. Snart. Sen efter lunch. Ska bara se om det är något på tvn...
Hej!
Efter några veckors ledighet infinner sig dock latheten. Sakta men säkert blir det krångligare och jobbigare att göra saker. Som att ta sig ner på stan eller förbereda och laga mat eller, åh det värsta, gå till brevlådan för att posta ett brev. De många metrarna till sopstationen är en utmaning. Jag skjuter på de minsta av projekt tills det är absolut nödvändigt att få dem gjorda. Jag lever i mina mjukisbyxor som jag väldigt motvilligt och ytterst tillfälligt byter ut mot något snäppet snyggare om jag behöver lämna lägenheten. Fast det är inte riktigt sant. Jag byter bara ut mina mjukisbyxor om jag ska på stan eller någon annan stans där det är lite mer folk. Ska jag till kvarterets mataffär så sitter brallorna kvar. Ska jag till bilen och åka till annan mataffär, till exempel i samband med att jag hämtar Johnny på jobbet, så har det hänt att de suttit kvar även då. Rätt ofta faktiskt. Jag byter nog kanske bara om ifall det är just stan, Växjö centrum jag ska till. Hm, varför? Vad vill jag representera? Detta är lite intressant och kanske kommer jag att fundera lite på det under dagen. Om jag orkar.
Jag kan tycka att mjukisbyxor kan vara lite fint också. Det finns snygga modeller. Dessvärre är det par jag så hjälplöst förälskat mig i inte det minsta smickrande för min figur eller någons. Jag har haft dem i över tio år. Det är ett par grå med smala muddar och extremt hög midja som efter att jag placerat dem bekvämt på mina höfter istället förvandlas till ett extremt häng. Jag älskar dem och planerar att alltid ha dem i mitt liv.
Ikväll blir det i alla fall träning i form av afro. Jag längtar, det ska bli skitkul och jag behöver det för nu inleds den långa resan mot att åter uppnå balans i kropp och själ. Jag daskar till mig själv ett par gånger över vardera kind och kisar mot världen därute. Jag ska åter igen börja leva i den. Jag börjar idag. Snart. Sen efter lunch. Ska bara se om det är något på tvn...
Hej!
Mina senaste skapelser
Nu var det länge sedan jag presenterade något pyssel på min blogg så jag tycker att det är dags. Förra året köpte jag en bok med en massa roliga virkmönster på "creepy cute" figurer. Eftersom alla mönster är på engelska med konstiga förkortningar och inches så har det tagit ett tag att avkoda dem tillräckligt för att det ska bli något. Min mor hjälpte mig att komma igång förra året och nu har jag skapat dessa små figurer.
Första försöket blev en alldeles galen vampyr med små virkade tänder
och röda filtögon.
Djävul med virkat getskägg och någon sorts krage. Inte de mäktigaste av horn...
Brudparet som sett bättre dagar.
Alla tillsammans
Idag har lägenheten äntligen blivit städad eftersom vi får besök i helgen av käre svärfar med fruga. Vi ska äta och dricka vin och visa dem Växjö och det ska bli jättemysigt. Johnny ser fram emot att få umgås med människor som hör vad han säger...*flin*
Vad gäller hundred pushups så gör jag om fjärde veckans första dag tills jag kan maxa minst 25 st på sista repet. Idag maxade jag 21 st. Det är tungt nu. Det ska gå.
Hej!
Skolstart snart
Hihi!
Idag fick jag information från Linnéuniversitetet angående min första skoldag. Nästa vecka blir det! Då ska vi ha en heldag med information om vad som väntar oss de närmaste två åren. Jag och min nya klass!
Jag är faktiskt nervös. Jag märker framför allt att jag börjar bli spattig på mina drömmar. De senaste nätterna har jag drömt stressiga, hysteriska och virriga drömmar. Det är allt ifrån att gå vilse i smala korridorer hundratals meter ner i jorden och plötsligt vara med i ett spel som går ut på att alla ska skrämma varandra genom att skrika buuuu till att försöka hinna med att tina både lax och kyckling för att bjuda mamma på lunch och felberäkna tiden så att maten blir dålig samtidigt som alla undrar var jag är och jag måste prata i telefon hela tiden och därför göra allt med en hand. Jag vaknar på nätterna och vet inte var jag är någonstans. Johnny är rädd att jag ska bli psykotisk. Jo, det hade inte varit bra men jag tror faktiskt att jag bara är spänd och förväntansfull inför allt det nya som väntar. Mitt undermedvetna börjar i regel lite tidigare med sådana reaktioner, efter en tid hänger själva medvetandet på också. Men fjärilarna har inte börjat flaxa riktigt ännu. De vaknar stilla, ser sig om i min mage som är deras nya hem och kommer snart att börja göra väsen av sig.
I helgen hälsade vi på forna klasskompisen Kajsa och hennes karl. De bor i ett mysigt och fint hus i en by en bit utanför Laholm. På lördagen besökte vi Danmark och Helsingör som är en fantastiskt fin liten stad. Annars grillade vi och drack öl och vin och blev även inbjudna till en mycket spännande boulematch (som deltagare alltså) hos en granne som faktiskt hade en riktig boulebana på sin bakgård. Det var en hemskt trevlig helg som även innebar ett besök till stranden. Vi saknar havet. Det är rätt konstigt att vara så långt ifrån det. Vi doppade våra fötter och njöt av den friska luften.
Min ledighet är skön. Jag sover rätt länge varje dag men skäms inte för det! Jag laddar nu. Snart kör vi.
Igår tog jag en lite längre löprunda än vanligt för jag vill att min kropp ska vänja sig vid några fler kilometer. Det är inga mäktiga distanser och lär kanske aldrig bli men det känns otroligt bra. Det viktiga är att jag har grym träningsvärk i vaderna idag och inte alls på framsidan av smalbenet där jag förut har fått ont. Nu blir jag starkare istället för att bli sliten.
Armhävningsutmaningen går också framåt men det är tungt och jag måste verkligen ligga i om det ska gå. Vilket det ska!
Ikväll blir det muskel/core på träningscentret. Ett underbart pass med fokus på framför allt coremuskulaturen, både djupt och ytligt liggande magmuskler, rygg och alla små stabilisernade muskler. En glad nyhet för mig är att de har lagt in poweryoga på schemat i höst. Jag vet! Hur ska jag ha tid för att plugga? Det kommer att bli fantastiskt.
Nu blir det lunch.
Hej!
Idag fick jag information från Linnéuniversitetet angående min första skoldag. Nästa vecka blir det! Då ska vi ha en heldag med information om vad som väntar oss de närmaste två åren. Jag och min nya klass!
Jag är faktiskt nervös. Jag märker framför allt att jag börjar bli spattig på mina drömmar. De senaste nätterna har jag drömt stressiga, hysteriska och virriga drömmar. Det är allt ifrån att gå vilse i smala korridorer hundratals meter ner i jorden och plötsligt vara med i ett spel som går ut på att alla ska skrämma varandra genom att skrika buuuu till att försöka hinna med att tina både lax och kyckling för att bjuda mamma på lunch och felberäkna tiden så att maten blir dålig samtidigt som alla undrar var jag är och jag måste prata i telefon hela tiden och därför göra allt med en hand. Jag vaknar på nätterna och vet inte var jag är någonstans. Johnny är rädd att jag ska bli psykotisk. Jo, det hade inte varit bra men jag tror faktiskt att jag bara är spänd och förväntansfull inför allt det nya som väntar. Mitt undermedvetna börjar i regel lite tidigare med sådana reaktioner, efter en tid hänger själva medvetandet på också. Men fjärilarna har inte börjat flaxa riktigt ännu. De vaknar stilla, ser sig om i min mage som är deras nya hem och kommer snart att börja göra väsen av sig.
I helgen hälsade vi på forna klasskompisen Kajsa och hennes karl. De bor i ett mysigt och fint hus i en by en bit utanför Laholm. På lördagen besökte vi Danmark och Helsingör som är en fantastiskt fin liten stad. Annars grillade vi och drack öl och vin och blev även inbjudna till en mycket spännande boulematch (som deltagare alltså) hos en granne som faktiskt hade en riktig boulebana på sin bakgård. Det var en hemskt trevlig helg som även innebar ett besök till stranden. Vi saknar havet. Det är rätt konstigt att vara så långt ifrån det. Vi doppade våra fötter och njöt av den friska luften.
Min ledighet är skön. Jag sover rätt länge varje dag men skäms inte för det! Jag laddar nu. Snart kör vi.
Igår tog jag en lite längre löprunda än vanligt för jag vill att min kropp ska vänja sig vid några fler kilometer. Det är inga mäktiga distanser och lär kanske aldrig bli men det känns otroligt bra. Det viktiga är att jag har grym träningsvärk i vaderna idag och inte alls på framsidan av smalbenet där jag förut har fått ont. Nu blir jag starkare istället för att bli sliten.
Armhävningsutmaningen går också framåt men det är tungt och jag måste verkligen ligga i om det ska gå. Vilket det ska!
Ikväll blir det muskel/core på träningscentret. Ett underbart pass med fokus på framför allt coremuskulaturen, både djupt och ytligt liggande magmuskler, rygg och alla små stabilisernade muskler. En glad nyhet för mig är att de har lagt in poweryoga på schemat i höst. Jag vet! Hur ska jag ha tid för att plugga? Det kommer att bli fantastiskt.
Nu blir det lunch.
Hej!
Svabbskaftsträning
Vilken supertrevlig dag! Nu har jag jobbat färdigt som städerska för i år och förhoppningsvis för alltid :) Alltså, jag tycker väl att det är ok att städa men dagarna har ju som bekant börjat så väldigt tidigt på det här jobbet och det är fasen inte naturligt att gå upp vid 04.45. Inte för mig. Så jag är väldigt glad över att nu bara få vara ledig tills skolan börjar.
Idag sov jag till 10.30 vilket innebar en välbehövlig 12-timmarslur. Hi, hi. Jag har ätit saker och druckit kaffe och tagit det löjligt lugnt. Dessutom har jag gjort dagens armhävningar. Det var skakigt. Jag är inne på tredje veckans andra pass. Man gör tre pass varje vecka. Nu börjar det bli väldigt tungt på de sista repetitionerna och jag väntar med iver på att det ska slå över snart och kännas lite mindre skitnödigt. Jag fortsatte sedan träningen i vardagsrummet idag. Skulle åka till gymet men jag var lite osäker på formen (erkänner viss krasslighet men inte så farligt att jag inte kan träna lätt) så jag valde ett kort funktionellt hemmapass med lätt stång. I detta fall blev det skaftet till vår svabb. Ett betydligt trevligare användningsområde tycker jag.
Att träna med svabbskaft får väl ändå kallas att variera sin träning!
Jag har kommit i rätt skön form över sommaren och tänker fortsätta med det nu när jag har all denna ledighet att njuta av. Jag får ut mycket mer av att träna ensam nu för tiden. Fortfarande finns det få saker som kan slå ett riktigt sjysst muskelpass där jag är en av många svettiga träningsentusiaster som plockat på sig sitt farligaste warface. Men nu välkomnar jag till större del möjligheten att själv ta tag i min träning om det inte finns några pass bokningsbara eller om jag, som idag, vill träna men på en lugnare nivå. Kul va!
Jag tror att jag ska vara världens snällaste flickvän idag och åka till DHL för att hämta Johnny. Sen ska jag laga mat till honom. Stuvad blomkål med isterband ska han få. Han tycker alltså om det, det är inte ett straff...
Dagens blogginlägg hade kunnat handla om hur mycket jag saknar alla där hemma som har medeltidsvecka just nu men jag får ta och skärpa mig och sluta gnälla. Istället blev det fokus på vad jag faktiskt har hos mig och är glad över. Såsom svabbskaftsträning och Johnny. Och efterlängtad ledighet.
Hej!
Idag sov jag till 10.30 vilket innebar en välbehövlig 12-timmarslur. Hi, hi. Jag har ätit saker och druckit kaffe och tagit det löjligt lugnt. Dessutom har jag gjort dagens armhävningar. Det var skakigt. Jag är inne på tredje veckans andra pass. Man gör tre pass varje vecka. Nu börjar det bli väldigt tungt på de sista repetitionerna och jag väntar med iver på att det ska slå över snart och kännas lite mindre skitnödigt. Jag fortsatte sedan träningen i vardagsrummet idag. Skulle åka till gymet men jag var lite osäker på formen (erkänner viss krasslighet men inte så farligt att jag inte kan träna lätt) så jag valde ett kort funktionellt hemmapass med lätt stång. I detta fall blev det skaftet till vår svabb. Ett betydligt trevligare användningsområde tycker jag.
Att träna med svabbskaft får väl ändå kallas att variera sin träning!
Jag har kommit i rätt skön form över sommaren och tänker fortsätta med det nu när jag har all denna ledighet att njuta av. Jag får ut mycket mer av att träna ensam nu för tiden. Fortfarande finns det få saker som kan slå ett riktigt sjysst muskelpass där jag är en av många svettiga träningsentusiaster som plockat på sig sitt farligaste warface. Men nu välkomnar jag till större del möjligheten att själv ta tag i min träning om det inte finns några pass bokningsbara eller om jag, som idag, vill träna men på en lugnare nivå. Kul va!
Jag tror att jag ska vara världens snällaste flickvän idag och åka till DHL för att hämta Johnny. Sen ska jag laga mat till honom. Stuvad blomkål med isterband ska han få. Han tycker alltså om det, det är inte ett straff...
Dagens blogginlägg hade kunnat handla om hur mycket jag saknar alla där hemma som har medeltidsvecka just nu men jag får ta och skärpa mig och sluta gnälla. Istället blev det fokus på vad jag faktiskt har hos mig och är glad över. Såsom svabbskaftsträning och Johnny. Och efterlängtad ledighet.
Hej!
Mtv 2011.......
Jag har snart jobbat färdigt för denna sommar. Jag har gått upp tidigare än tuppen (Johnny) 6 dagar i veckan i 6 veckor, jag har cyklat runt som en annan städakut (även bilen har dagligen varit inblandad för inte ens jag är tuffare än så) och lämnat glänsande rena lokaler och väldoftande toaletter över hela Växjö. Jag har varit under täcket kl 21 varje kväll.
Vilken sommar! Den liknar verkligen ingen tidigare. Nu börjar medeltidsveckan närma sig och vid det här laget brukar jag vara färdig för räkning. Ett tomt och segt hölje utan större intelligens. Ett spelande, skrattande korvluktande spektakel som bara orkar för att jag lyckats förtränga min egen mänsklighet. En enkelriktad gata har jag örnat fram på i ljudets hastighet trots vägbulor och varningsskyltar och en och annan älg som hotat med sin närvaro i all sin bruna och vidunderliga älgighet. Jag har arbetat mycket och jag har spelat mycket men hade jag enbart gjort det så hade mitt liv ändå varit enkelt. Tufft men ganska basic. Mina sommarvanor innehåller dessvärre betydligt mer fest och betydligt mindre sömn än vad som någonsin har varit bra för mig. Nu är inte jag särdeles tuff och är säker på att andra hade klarat ett liknande leverne utan klagomål. Hur mycket jag än vet att jag alltid lider så har jag det senaste decenniet ändå valt dessa sommarvanor. Jobba JÄTTEmycket, festa JÄTTEmycket, röka....mycket mer än jag borde, umgås med alla som finns tillgängliga dygnet runt och fullständigt släppa taget under medeltidsveckan, väl medveten om att jag i tryggt förvar kan kraschlanda efter det. Sedan...kraschlanda.
Nu...är allt lugnt och skönt. Jag sover mina 7-8 timmar (11 timmar natten till söndag, bara för att jag kan) och jag löptränar och styrketränar och gör yoga och äter regelbundet och hälsosamt. Jag umgås med Johnny så ofta vi kan. Varje lördag äter vi brunch och fikar och umgås och vi ser på meningslösa (men förvånandsvärt underhållande) tvprogram tillsammans i vår lilla soffa. Ikväll ska vi grilla. Jag har inte rökt en enda cigg på hela sommaren. Vi har varit på EN fest. Vi var i säng kl 12 den kvällen...Ja, alltså. Detta skrivs om för att jag själv är lite förvånad. Jag undrar liksom när det ska börja göra ont. Lite uttråkad är jag av att inte vara ute bland folk mer. Detta beror delvis på att jag spenderar stora delar av arbetsdagen i mitt eget huvud. Man umgås mycket med sig själv när man är ute och städar och inte har någon direkt att prata med. Även om man pratar lite med folk på de olika platserna så måste man ju hålla ett visst tempo så man kan inte stå och snacka halva dagen. En tjej bytte jag nummer med och vi har fikat och faktiskt tagit en öl! Jättekul! Men jag är så van vid att ha folk omkring mig hela tiden och att arbeta med att serva och hjälpa och prata och underhålla. Hur länge sedan var det inte man fick en applåd?!
Nu är det två dagar kvar. Sedan är jag ledig tills skolan börjar. Jag har inte ont i själen. Jag har ont i bröstryggen och händerna och har fått ytterst osköna valkar på högerhanden. Eller, valkar, det är lite hårt. Det är inte fint men det är inte ett sömnlöst vrak heller. Jag är istället rosig och fin! Herre, dessa funderingar. Ja, hur jag än lever så lär jag aldrig få rätsida på något. Lika bra att bara köra på.
Det jag skulle skriva egentligen var något i stil med: Åh, jag saknar mitt fina band och allt som medeltidsveckan innebär för oss. Jag saknar öl på Kapitelhusgården med älskade hemvändande vänner och jag saknar musiken och dofterna på torget. Jag saknar att få gnälla och sura när våra spelningar drar ut på tiden och jag saknar mina bandkompisar som aldrig förstår varför jag surar men alltid finns där sekunden då jag blir glad igen. Jag saknar korv och kött och trånga bänkar. Jag saknar varma yllekläder och flätor. Jag saknar Lars när han presenterar nästa låt med sin lugna röst som får alla intresserade. Jag saknar allt som sker i lyktors sken. Jag saknar färskost och trulltallrik, benflöjter, pirater, flätade skägg och hästar. Just nu saknar jag allt det och mer. Jag vet att jag brukar vara helt slut varje år men i själen finns väldig glädje jämte smärtan. Min uppgift blir inför framtiden att skapa balans. Inte slita ut mig själv. Bara njuta av mitt liv.
Hej!
Vilken sommar! Den liknar verkligen ingen tidigare. Nu börjar medeltidsveckan närma sig och vid det här laget brukar jag vara färdig för räkning. Ett tomt och segt hölje utan större intelligens. Ett spelande, skrattande korvluktande spektakel som bara orkar för att jag lyckats förtränga min egen mänsklighet. En enkelriktad gata har jag örnat fram på i ljudets hastighet trots vägbulor och varningsskyltar och en och annan älg som hotat med sin närvaro i all sin bruna och vidunderliga älgighet. Jag har arbetat mycket och jag har spelat mycket men hade jag enbart gjort det så hade mitt liv ändå varit enkelt. Tufft men ganska basic. Mina sommarvanor innehåller dessvärre betydligt mer fest och betydligt mindre sömn än vad som någonsin har varit bra för mig. Nu är inte jag särdeles tuff och är säker på att andra hade klarat ett liknande leverne utan klagomål. Hur mycket jag än vet att jag alltid lider så har jag det senaste decenniet ändå valt dessa sommarvanor. Jobba JÄTTEmycket, festa JÄTTEmycket, röka....mycket mer än jag borde, umgås med alla som finns tillgängliga dygnet runt och fullständigt släppa taget under medeltidsveckan, väl medveten om att jag i tryggt förvar kan kraschlanda efter det. Sedan...kraschlanda.
Nu...är allt lugnt och skönt. Jag sover mina 7-8 timmar (11 timmar natten till söndag, bara för att jag kan) och jag löptränar och styrketränar och gör yoga och äter regelbundet och hälsosamt. Jag umgås med Johnny så ofta vi kan. Varje lördag äter vi brunch och fikar och umgås och vi ser på meningslösa (men förvånandsvärt underhållande) tvprogram tillsammans i vår lilla soffa. Ikväll ska vi grilla. Jag har inte rökt en enda cigg på hela sommaren. Vi har varit på EN fest. Vi var i säng kl 12 den kvällen...Ja, alltså. Detta skrivs om för att jag själv är lite förvånad. Jag undrar liksom när det ska börja göra ont. Lite uttråkad är jag av att inte vara ute bland folk mer. Detta beror delvis på att jag spenderar stora delar av arbetsdagen i mitt eget huvud. Man umgås mycket med sig själv när man är ute och städar och inte har någon direkt att prata med. Även om man pratar lite med folk på de olika platserna så måste man ju hålla ett visst tempo så man kan inte stå och snacka halva dagen. En tjej bytte jag nummer med och vi har fikat och faktiskt tagit en öl! Jättekul! Men jag är så van vid att ha folk omkring mig hela tiden och att arbeta med att serva och hjälpa och prata och underhålla. Hur länge sedan var det inte man fick en applåd?!
Nu är det två dagar kvar. Sedan är jag ledig tills skolan börjar. Jag har inte ont i själen. Jag har ont i bröstryggen och händerna och har fått ytterst osköna valkar på högerhanden. Eller, valkar, det är lite hårt. Det är inte fint men det är inte ett sömnlöst vrak heller. Jag är istället rosig och fin! Herre, dessa funderingar. Ja, hur jag än lever så lär jag aldrig få rätsida på något. Lika bra att bara köra på.
Det jag skulle skriva egentligen var något i stil med: Åh, jag saknar mitt fina band och allt som medeltidsveckan innebär för oss. Jag saknar öl på Kapitelhusgården med älskade hemvändande vänner och jag saknar musiken och dofterna på torget. Jag saknar att få gnälla och sura när våra spelningar drar ut på tiden och jag saknar mina bandkompisar som aldrig förstår varför jag surar men alltid finns där sekunden då jag blir glad igen. Jag saknar korv och kött och trånga bänkar. Jag saknar varma yllekläder och flätor. Jag saknar Lars när han presenterar nästa låt med sin lugna röst som får alla intresserade. Jag saknar allt som sker i lyktors sken. Jag saknar färskost och trulltallrik, benflöjter, pirater, flätade skägg och hästar. Just nu saknar jag allt det och mer. Jag vet att jag brukar vara helt slut varje år men i själen finns väldig glädje jämte smärtan. Min uppgift blir inför framtiden att skapa balans. Inte slita ut mig själv. Bara njuta av mitt liv.
Hej!
