Alanya for ever?

Hej!
Forsta veckan har passerat och jag har mycket att beratta men allt verkar pa nagot satt ihoptrasslat i ett enda soligt och varmt semesterkluster. Vi har hallt oss ifran de vanlıga turistfallorna (jeepsafari, olıka dagsutflykter till grottor och berg och annat som sakert ar skoj men som innebar en massa interaktion med andra nordiska turister och det orkar vi inte riktigt med) genom att spendera var mesta tid pa stranden, vid hotellets takpool (!) och pa restauranger dar vi ater och njuter och fornojt klappar vara spanda magar som nastan glanser lite i solen for de ar sa spanda och runda.
Jag ar brun! Johnny borjar ocksa bli det. Han ar alltid lite sur de forsta dagarna i solen for jag blir brun sa fort och jag ar stoltare an nagonsin nar han imponerat haller sin arm bredvid min for att pavisa skinnaden. Jag kanner mig sa fin!

Jag kommer senare i inlagget fundera lite kring om vulkanen pa Island kommer se till att vi kanske aldrig kommer hem men eftersom vi knappt vet nagot om denna katastrof och det darfor kanns ganska overkligt sa fortsatter jag beskrıva var semester nagra rader till.

Resan hit var lang. Vı mellanlandade efter batresa och buss till Stockholm hos en van och pa kvallen akte vi till Arlanda och bodde pa fint hotell minsann! Nasta morgon at vi. Och at och at. Hotellfrukosten pa Radison blue var det maktigaste jag sett men jag far val erkanna att jag fastnade lite val lange vid pannkakorna och hade svart att fa plats med allt annat i min mage efter en stor hog med pannkakor och sylt. Mums!

Flygresan var bra forutom nagra riktiga luftgropar tio minuter innan landning och jag var lite svettig nar vi klev av i ett solvarmt Antalya. Bussresan till Alanya tar tva timmar sa vi kom till vart hotell runt 16 och jag slet fram min bikini och med ett plask hade semestern borjat. Takpool ca fem meter fran vart hotellrum. Helt ok...

Eftersom sasongen inte riktigt dragit igang ar staden ganska lugn och servicepersonalen (bartenders, sevitorer) ganska avslappnad. De snackar och ar trevliga och kommer ihag oss nar vi besoker ett stalle fler an en gang. De flesta ar grymt bra pa att komma ihag ett ansikte. Nagra havdar att de minns oss fran forra gangen vi var har for ganska exakt tva ar sedan. Jag tror dem.

Jag har tagit lite bilder och sjalvklart ska de laggas upp men nar jag tittar igenom dem inser jag att de flesta ar pa Johnny som hojer ett glas, Johnny som tar en tugga av nagonting gott, vı pa var balkong eller pa en strand. Nagon snygg bergstopp har jag val fotat ocksa men jag inser verkligen att den har semestern inte blev sardeles aventyrlig. Jag tycker att det ar lite skont men visst funderar jag pa om man skulle ta och fa andan ur och gora nagot mer an ata, lasa, ata lite till, bada. Vi far se. Vi har det i alla fall helt javla fantastiskt. Vi ar som gjorda for att aka pa semester.

Alla vet att det ar lordag idag och da vet de flesta ocksa vad Johnny pysslar med. For att dela det roliga har jag kopt en Harry Boy och fasen om jag inte skulle ta och vinna lite pengar idag! Vi har fıxat sa att vi kan se hastarna pa hotellet ikvall. Jag kan bara forundras over hans engagemang och gladjas med honom som ju har langtat en hel vecka sen sist och nu ar det dags igen.

Na. Det verkar som att vi kanske far stanna i denna ljuvliga stad for ever. Mina lasare vet sakert mer an vad jag sjalv gor om vulkanen. Det jag vet ar att de resenarer som skulle lamnat igar har blivit upphamtade och transporterade till ett annat hotell dar de bara kan vanta pa besked om nar de kan aka hem igen. Vi ska ju aka natten till nasta lordag enligt ursprungsplanen sa askan har nagra dagar pa sig att forsvinna men det verkar ju oerhort osakert. Ingen vet. Vi vantar och ser. Vi mar bra.

Jag vill rikta ett SUPERGRATTIS!! till mın alskade mamma som ikvall ska fira sin 60arsdag med vanner i Uppsala. Ha det alldeles fantastiskt mams! Puss!

Nu ar val planen att strosa tillbaka till hotellet och kanske dricka nagot kallt i skuggan, kanske lasa bok en stund. Det finns ju sa mycket att valja mellan nar man ar pa en sadan har harlig semester. Jag behover val for ovrigt inte tala om hur sjuk denna varld hade tett sig om aven denna resa skulle ha blivit installd och aven denna gang av en nastan overklig anledning. Jag hade statt med armarna utstrackta och skrikit mot himlen. Varfoooooor!

Vi kanske far vara 6 veckor har istallet...

Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0