regis

Ja. Nu har jag jobbat mina två pass och det är lite drygt ett dygn sedan jag skrev det senaste inlägget, då smulan moloknare än nu. Nu har jag checkat in och ut mina gäster, servat och varit trevlig. Nu ser jag fram emot att åka hem till min mamma och vara mig själv! :-)
Och nej, dagen blev inte lugn. Här kommer den spännande fortsättningen:

Efter vad som faktiskt verkade börja som en lugn och trevlig dag blev jag anropad av en gäst vars toalett inte ville (läs "ville" som att det faktiskt satt en liten personlighet där inne och sa nej, jag vill inte. Jag vill inte!) sluta spola. Med uppkavlade ärmar antog jag utmaningen. Det brukar bli bra om man bara rycker och sliter (!) lite i locket på tanken men till min förvåningen började den sakta fyllas med vatten när jag använde mitt gamla knep. Vattnet steg med ett lyckligt brusande och oron rann till. Gästen tittade nyfiket på från säkert avstånd när jag fortsatte att rycka och slita, för det är det enda jag kan komma på att göra i en toalettsituation. Tillslut lyckades tanken tömmas (fråga mig inte hur) på vatten och jag gick för att överraska chefen med ett telefonsamtal angående den förbannade toaletten som ju måste fixas av sjukt många anledningar. Ingen chef (det finns flera) svarade...Jag hade just börjat fnittra nervöst när min kära gäst kom och gratulerade mig till att ha fixat toaletten. Ingen av oss visste hur men det hade i alla fall slutat spola.

Så. Dagen fortlöpte och allt var ganska lugnt tills det plötsligt blev osedvanligt mörkt i tvättstugan där jag för tillfället stod och vek lite tvätt. Jag tittade ut. Utebelysningen var också borta. Förklarade lättsamt för några gäster att det nog bara var en säkring eller något och gick in för att upptäcka att ett larm gick för fullt. All elektronik-död. De gånger man tänker "jag laddar mobilen sen" är garanterat de gånger man får strömavbrott och är helt beroende av sin mobil. Ringde chefen som bad mig vänta. Sånt här löser sig ofta snabbt. Vilket det också gjorde. Strömmen kom tillbaka. I ungefär en halvtimme. Sen gick strömmen på riktigt. Beck mörkt, telefoner och datorer hostade till och dog bort. Då skrattade jag högt och nervöst. Samlade mig och med en liten ficklampa i högsta hugg spenderade jag sedan en och en halv timme med att lugna gästerna och dela ut värmeljus så att folk kunde se något. Det visade sig att halva stan hade varit utan ström ett bra tag. Det har blåst rätt rejält så jag utgår ifrån att det hade med det att göra. När strömmen väl kom tillbaka var det bara att sätta sig och råjobba. Det är helt sjukt. Man kan inte göra någonting om man inte har el. Jag var trött men ville ju undvika att sitta som en mörk skugga i ett hörn så jag sprang runt med min ficklampa och förde liv för att folk skulle se mig och inte bli rädda. My god.

Glad att den här följetången är slut. Det har varit tufft...