Bleh!
Jag börjar känna mig så där halvt lite aningens smulan miniförkyld. Så där så det kryper i kroppen, jag är varm och kall och trött och lite snorig. Fick världens finaste början på dagen idag dock. Dörren till sovrummet öppnades och in strömmade ljuv musik och ljudet av vattenkokarens brusande telöfte. Johnny hade gjort smarriga mackor och han tyckte snällt synd om mig när jag rann ur sängen och hasade mig mot köksbordet ynkligt kvidandes "jag är lite sjuuuuk".
Jag hatar givetvis att vara sjuk, vem gör inte det, men jag hatar verkligen när jag är bara lite sjuk. Då förväntar man (läs jag) sig (läs mig) ändå att klara allt som vanligt trots att man är väldigt nedsatt. Kroppen säger att den behöver vila men man vilar inte och jag skulle aldrig sjukskriva mig för att jag är på väg att bli sjuk. Nej, man väntar tills man har svullnat upp i hela huvudet, tills man inte kan prata eller knappt andas och folk mer eller mindre tvingar en bort från sin arbetsplats. Fast tro mig, jag har så låg moral så jag VILL alltid sjukskriva mig och bara ta det lugnt när jag känner så här. Min första instinkt är alltid att försöka klura ut hur jag ska lyckas slippa gå till jobbet. Hur jag ska kunna fly. Jag har ett samvete som säger att det är taskigt att sätta arbetskamraterna i skiten men när jag mår lite kasst så skiter jag i det. Det försvinner, det lilla samvetet och i stället dyker något sorts agg upp. Jag blir lite sur på mitt jobb som är så puckat att det tvingar dit mig när jag är nästan död. Jag tycker att de borde ringa och säga att jag inte behöver komma idag. Jag blir sur på dem för att de förstör allt...
Ja, jag blir mycket dramatisk ibland.
Hur som helst så ska jag försöka klara de fyra dagar av arbete som ligger framför mig. Jag klunkar Echinagard (med reservation för felstavning) och ska bara ta det lugnt fram till jobbdags. Vila lite och sen laga god och närande kyckling med cous cous-sallad.
Längtar efter semester. Längtar efter min säng som nu är full av en Johnny som snarkar gott. Avundsjuk!
Hej!
