regis

Mina armar hänger slaka längst min sargade kropp. Det är inte utan att knäna skakar när jag går upp för trappan till lägenheten. Jag öppnar dörren med en tung hand, jag orkar inte gripa handtaget utan låter tyngdkraften långsamt trycka ner det. Jag hasar mig in genom dörren och låter väskan bara falla ner på hallgolvet bredvid skorna som jag med möda skrapar av mig, fot för fot. Låren värker, vaderna värker. En aning vätskebrist orsakar benen att krampa en smula så fort jag rör mig. Mina axlar känns fortfarande som att de brinner och underarmarna är så gott som oanvändbara trots att mjölksyran nu lagt sig. Jag tittar upp under lugg på min man som sitter i vardagsrummet.
-Var det ett bra pass? frågar han
-Helt fantastiskt! svarar jag och är lyckligare än någonsin. Jag har äntligen fått styrketräna!