regis

Det har varit en intressant helg. Först kan jag säga att vistelsen i Kräklingbo var alldeles ljuvlig. Lugn och skön och full av mat, dryck, sol och bad. Mycket uppfriskande och härligt. Att få umgås med sin Johnny är en riktigt trevlig grej. Undrar varför jag inte gör det oftare...

Sen firade jag den ledigheten med två hysteriska dagar på Fornsalen. Igår blev det strömavbrott på grund av lite vanlig åska. Jag vet inte hur många som var påverkade på ön men det var många! Vi hade ett alldeles svart museum som vi snart insåg att vi skulle få stänga till. Det är en riktig säkerhetsrisk att snubbla omkring där i mörkret så sakta men säkert föste vi ut alla och när vi precis skulle ta i ytterdörren för att gå hem två timmar innan beräknad strömankomst så kom den tillbaka och vi alla utbrast ett ångestvrål när allt med surr och brus kom igång och varenda lampa sken upp. Sen dog det igen. Vi gick snabbt och låste om oss.

Så idag var kassorna inte räknade och det fanns lite att fixa eftersom många igår fick pengarna tillbaka då de betalat inträde för något som inte gick att se. Även några larm stod och pep surt när vi dök upp imorse. Och när Ingrid väl öppnade porten klockan tio blev hon nästan fälld av den hord människor som trängde sig in. Fort, fort, fort måste det gå ju. Sen fortsatte det bara att strömma på och alla har jobbat som galningar och jag är helt färdig. För lite åskas skull...

Sen har vi ju det här med facebook. Jag har varit, och är fortfarande, en sur motståndare till facebook. Fast jag övertalades 2007 att skaffa ett konto som jag direkt började tycka mycket illa om och alla pokeningar och vampyrbett och skit drev mig till vansinne så jag har ignorerat mitt konto sedan dess. Jag har nu börjat använda facebook igen eftersom jag ville se vilka bilder som finns upplagda på mig och rätt vad det är så ringer Johnny och jag inser att jag suttit och slösat bort nästan två timmar av mitt liv på detta facebooksurfande. Jag känner mig berövad min tid!! Jag är helt förtvivlad. Hur kan man bli så beroende av något man inte ens tycker är speciellt kul!? Ja, Johnny. Jag skäms. Jag trodde att jag var en människa som levde som hon lärde men ack så jag har bedragit mig.

Därmed vill jag inte döma någon annan för deras facebookande (jo, någon kanske jag vill döma men det betyder inte att jag tänker göra det), alla får göra precis som de vill. Men jag känner mig som efter en utekväll som man egentligen inte kände för. Man skulle ha gått hem. Satt sig och sett en bra film och myst. Man ångrar sig.


Något man inte ångrar är en kväll i naturen i alla fall. Här är vi på väg för att bada i en liten mystisk och alldeles hemlig vik i Kräklingbo. Klockan är mycket men det är fortfarande så underbart ljust och varmt ute.


Som ni ser är även Johnny mystisk och hemlig.


I denna solstol ska det sittas som aldrig förr!



Och i detta vatten ska det plurras. Fan vad härligt vi hade det! Jag vill tillbaka.


Ett Reg i nattligt motljus. Ett jävla liv var det. Tusentals fåglar som
hade party på stranden. Men inga andra ljud. Ingen väg nära, inga
fläktar, inga människor, inga tecken på en modern värld. Bara natur
och natt. Och Regina och Johnny.


Johnny i sin sommarhatt.

Jag undrar ibland varför jag inte bor i en stuga i skogen. Det är ju så härligt. Men så var det fortfarande det här problemet med pengar. Att man måste ha några...Jag vill ha sommarsemester! Det ska bli mitt mål.

En liten myslista:
söndag kväll i källaren

Hej!