Jordbävning

Kom av mig lite när jag kom upp i morse och träffade Johnny som inte kunnat sova utan satt vid datorn. Han berättade om jordbävningen på Haiti som haft en magnitud på 7,0, krävt enorma antal liv och förstört större delen av huvudstaden. De jobbar för fullt nu för att få ut folk ur rasmassorna. Vår jord är verkligen ingen säker plats. Det utfärdades tsunamivarning också men tsunamin uteblev i alla fall. Haiti är så grymt fattigt och förmodligen väldigt beroende av sin turism. Jag läste att medelinkomsten är 3500 kr per år och att hälften saknar rent vatten.

Som vanligt skäms jag över allt jag någonsin gnällt och beklagat mig om men jag blir rädd också. För min egen skull. Det känns som att naturkatastrofer är en konstant möjlighet, där men också här. Vi är inte trygga och förskonade. Inte nödvändigtvis. Och elen är dyr och folk dammar av sina gamla braskaminer och återvänder till någon sorts ursprungsuppvärmning. Det är kallt ute. Folk dör som inte är beredda. Hur ska jag laga mat om elen inte skulle finnas? Måste alla köpa ett gasolkök? Borde man bunkra mat? Vågar man åka på semester?

Värden är föränderliga. Ena dagen kan jag få mat för min peng och nästa dag kanske den bara duger till att eldas upp för att hålla mig varm. Alla pengar vi har sparat ihop. De är just nu på ett konto och därför värdelösa för mig men snart byter jag dem mot en resa och upplevelser och god mat och då är de enormt värdefulla. Men tänk om man inte borde åka på semester. Tänk om jag borde spara pengarna. De kan vara bra att ha. Men jag vill ju resa. Vågar man resa till Mexico nu när den delen av jorden gör revolt? Det kan hända något...Med oss...Kanske bara skulle sitta här och ha varandra och låtsas att vi är trygga i Sverige istället. Lita på systemet och hålla hand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0