Är det ok?

Jag är lite förvirrad just nu och lite orolig. Men det är ingen fara. Det är bara en helt vanlig reaktion på det faktum att jag är relativt nöjd och ångestfri trots att jag har lärt mig att man inte får vara det när man är arbetslös som jag och inte går upp i tid på morgonen. Jag unnar mig träning och fikor och sena kvällar och öl! Inte samtidigt...Och inte överdrivet mycket...tror jag..

Jag har alltså inte haft ett klokt jobb sen den 17 december då mitt vikariat tog slut på hotellet där jag spenderat det senaste året av mitt liv. Sen den dagen har jag extrajobbat lite, firat jul och nyår, varit ledig med Johnny, sett förvånansvärt lite på TV, tränat och ja, jag vet inte. Lökat (löka=ta det lugnt, hänga) antar jag. Vissa dagar känner jag att jag borde komma i säng i tid så att jag kan göra något klokt dagen efter men det där kloka jag gör är ändå bara typ att åka och handla, tyst som fan (eftersom Johnny sover) plocka ur diskmaskinen eller ta ett pass på träningscentret. Jag kommer ofta på mig själv med att det känns lite konstigt att inte ha ångest över att inte prestera mer. Jag brukar lida. Hmm, jag antar att det är ok att ta det lugnt i perioder i sitt liv. Njuta av livets goda med alla sina sovmorgnar och lugna dagar. Vara glad...

Alla har nog en alldeles egen uppfattning om vad man förtjänar och när man presterar för lite och när man duger. Jag är en sån som alltid känner mig lite bevakad/betraktad av någon/något som dömer mig och tycker saker. Jag skrev ett inlägg för länge sen om en dag som jag spenderade framför massvis med avsnitt av Gilmore Girls, ätandes två skålar popcorn och en påse M'n'Ms. Detta var en lyxdag men den var inte fläckfri för jag hade under dagen långa diskutioner med mig själv om ifall detta var ok. Får man verkligen som vuxen människa sitta framför sin TV en hel dag och äta onyttigheter? Klart som fan att man får! Men något i mig säger ifrån. Säger "Du är lat och dålig och börjar visst bli lite rund om magen" Men det finns ju självklart andra röster (hmmm, hur får detta mig att framstå egentligen...) som högljutt försvarar min rätt att äta och vara lat. Det slutar ändå med att jag sitter kvar, ännu mer beslutsam att avsluta godispåsen och se ett avsnitt till.

Detsamma gäller sovmorgnar. Jag vaknar ofta med känslan av "shit, jag har sovit för länge, dagen är förstörd och jag har bråttom till...nåt. Skynda, skynda!" Ångest. Ångest är ordet. Och jag har inte det idag och jag har inte haft det på skitlänge. Jag har vad jag vill kalla "en bra period" Och jag är vad jag vill kalla en bra människa som ser till att må bra och ta hand om sig och det här inlägget blev lite konstigt så frågan är om jag borde publicera det men vafan.




Skål jävla värld!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0