regis

Tillbaka i min källare efter en fantastiskt skön och rolig semester i Göteborg hos min ljuvliga vän Tove och hennes karl.

Jag åkte med morgonbåten i onsdags, beväpnad med böcker, korsordstidning och en stickning.


Glad och lite trött. Det är alltid en känsla av frihet när man sätter sig på båten.

Tog en fika på en uteservering (!) i Stockholm innan tåget avgick mot Göteborg. Den sistnämnda etappen skulle visa sig vara en rapig och yr upplevelse då jag satt och åkte baklänges vilket jag härmed kan erkänna att jag verkligen inte klarar av längre. Tåget, som var ett X2000 och borde ha susat fram i 200 knyck utan att ens påverka sina passagerare, skumpade och ryckte av och an och det var en jobbig resa som dessutom försenades med 20 svettiga minuter. Efter ett tag lyckade jag byta plats men då var det redan för sent. Jag var snurrig resten av dagen men det struntade jag i för när jag väl kommit fram och fick en lång och välkomnande kram av mitt lilla Tov så var allt bara bra igen.

Den första kvällen bjöd på underbar Tovelagad kycklingpaj och rödvin och vi satt i soffan och myste och pratade och jag var bara ledig, ledig.
På torsdagen gick vi faktiskt på Friskis & svettis och genomförde ett baspass. Fastän det var ett mycket enkelt pass hade jag grymt skoj och stutsade och skrattade i mitt nyinköpta rosa träningslinne. Sen fick jag en liten guidad tur i ett regnigt men vackert Göteborg och var lite mör i benen efteråt. Ännu en vinkväll blev det och jag fick sen dricka årets första glögg och den var goood och jag vill ha meeer för glögg kan vara guds gåva till oss alla.

På fredagen var Tove tvungen att vara i skolan så jag skulle göra en del av Göteborg alldeles allena. Jag ville gå till konstmuseet och gå på stan och köpa mutpresenter till Johnny som ju inte fick följa med till Göteborg. Det blev en virrig inledning då jag inte tyckte att gatorna såg ut som de hade gjort föregående kväll då Tove hade pekat ut exakt hur jag skulle gå för att komma till konstmuseet. Jag hittade en karta inne på Turistbyrån och tanten fick snällt peka ut var vi var och vart jag skulle och det var så enkelt så jag skämdes lite över min okunskap. I sådana situationer brukar jag lyckas nämna att jag kommer från Gotland och det brukar jag få en förstående nick för. Tanten på turistbyrån var inget undantag och jag gick med samlat mod mot min destination.

Konstmuseet var underbart men även där lyckades jag göra bort mig något. Jag frågade nämligen en museivärd om vägen till en av utställningarna och han hänvisade mig till hissen. Jag sa glatt att "jaså hissen, jag åker aldrig hiss i vanliga fall" För det måste jag erkänna att det gör jag inte och det har jag aldrig tänkt på som något konstigt men nu blev det lite konstigt och jag, som alltid i nervösa situationer, började svamla om att hissar är ju väldigt praktiska och jag kanske borde åka hiss oftare. Museivärden verkade vara av samma natur som jag och svarade virrigt på mitt svammel med att säga att hissen gör att man hamnar rakt på och det går ju så fort också....(Jag fnyser ut små kvävda fniss när jag skriver detta)
Nåja! Mot hissen bar det och väl framme tryckte jag på knappen som gör att hissen kommer. Jag fick vänta lite väl länge och tryckte igen, och igen och plötsligt sträcktes en arm fram och en glad Göteborsk museivärdsröst sa "Du kanske ska trycka på knappen som gör att hissen kommer också" och så tryckte han på en annan knapp och det började lysa och hissen började röra sig mot min våning. Jag hade tryckt på knappen som öppnar dörren..."Jag åker verkligen aldrig hiss", sa jag skamset. "Jag börjar förstå det" sa vakten och synade mig med ett leende.

Fredagkvällen var hur skoj som helst för vi gick till Lisseberg! Vi träffade några mycket trevliga ur Toves klass och vi tävlade i några av de skicklighetsspel som finns på Lisseberg. Kasta plastsillar i små hål, kasta bollar i små hål så att plasthästar springer, banka ner bultar som kommer upp ur hål (den var jag bra på), spruta vatten i avgasröret på en liten bil som rör sig och kasta stutsiga plastbollar i en vinterborg. Vi hade två lag och vårt lag vann! Innan tävlingarna drack vi ett par öl och det upprepades efter tävlingarna också. Till och med en Tequila slank ner. Tove tyckte att hennes var god och jag insåg att man sällan pratar med folk som faktiskt tycker OM Tequila....
Sen gick vi hem till två av festdeltagarna och spelade Singstar! När kvällen var slut var vi trötta och glada och jag sov gott och vaknade strax före 11 på lördagen.










Eftersom jag inte hade hunnit med någon shopping på fredagen på grund av av att det tar tid att vara förvirrad så gick vi på stan på lördagen istället och jag köpte lite smått och gott till min stackars ensamme karl och sen gick vi på restaurang och jag åt en gudomlig bit kött och en helt makalös dessert bestående av glass men rom och russin toppad med en ingefärskräm. Det var lycka.




Sen blev det en engelsk cider på en pub och jag hann också med ett par weissbeer! Vi pratade och drack, drack och pratade och hade väldigt skoj och var hemma ganska så sent och i går var det vara att kravla sig upp vid 9 för att packa väskan, trycka lite frukost och älga till spårvagnen och åka till centralen.

När jag satte mig på min plats på tåget som skulle ta mig till Stockholm var jag mycket nöjd för jag hade fönsterplats och skulle få åka i färdriktningen. Fast så var det inte alls utan det var en bakfylleförvirrad vakendröm som lurade mig till att tro att världen var så god. Plötsligt börjar tåget rulla, åt fel håll! Jag såg mig om efter andra som lika bestört borde utbrista att "tåget kör åt fel håll!" men ingen annan verkade ha något emot det och ingen annan plats fanns att byta till. Turligt nog lyckades jag somna i en omöjlig ställning och när jag vaknade var vi nästan framme.

Jag träffade min käre bror Håkan i storstaden och vi fikade och hade mycket trevligt. Sen började jag bli riktigt trött och ville inte åka varesig buss eller båt men det var bara att surt ställa sig bland folkmassan (hur mycket folk som helst var det!) och vänta på att de alldeles försenade bussarna skulle släppa på oss. På båten var det också smockat med folk och min ekonomibiljett gav mig ingen plats då alla sådana platser upptogs av hungriga platsbiljettinnehavare. Så jag satte mig på golvet och väntade och blev tillslut tillsagd av en sur liten besättningsman att jag skulle flytta mig. Jag var så otroligt trött och sur när jag äntligen kom fram. Så här års förväntar man sig inte så mycket folk någonstans. Inte på båten eller bion eller krogen eller vart man än går. Och före löning också.

Men nu är jag glad igen och jag är så fullständigt nöjd med min resa!

Nu ska jag umgås med min älskling!

Hej!