regis

Äntligen träningsvärk! Äntligen känner jag att jag lever. Nu har jag ett par pass i kroppen och har påbörjat avgiftningen av min arma sockerstinna lekamen. Inget godis, inga kakor. Bara massa smarrig frukt och smarrigt te. De senaste veckorna har jag verkligen ätit allt jag har kommit över och så kan man väl få göra ibland men nu får det fan vara nog! Jag tränar mina muskler en massa och de är säkert jättefina där under någonstans...Nu ska de fram och de ska synas! Roooaaarrrrgh!

Eftersom mina fötter av genetiska skäl, enligt senaste läkaren, är lite konstigt byggda och har liksom fel proportioner på de mindre musklerna så kan jag inte längre promenera. Min absoluta favorit-träningsform i världen är off-limit och har varit i ganska exakt ett år nu. Något hände för ett år sedan under en svettig promenad. Fötterna la av (jag hade länge känt att något var fel och lika länge struntat i det) och jag släpade mig hem. Gjorde bort mig ännu mer genom att gå till jobbet ett par dagar men sen höll det inte längre. Jag får, vet jag nu, inflammationer i muskelfästena för att musklerna är lite konstiga, sitter lite konstigt, har lite konstig storlek kanske. Inflammationerna dyker nu upp mycket fort och jag kan inte konditionsträna hur som helst vilket gör att jag måste fokusera på kosten för att kunna påverka viktnedgång. Jag måste räkna stegen. Vet jag att jag inte ska jobba så mycket så kan jag lägga mer energi på konditionsträning men ändå ytters lite. Det känns lite som att räkna points fast med steg. Stegräkning åt fel håll...



Jag väntar på kallelse till svindyr ortopedklinik där min fot ska ljutas av och jag ska få perfekta ilägg att använda i alla mina skor. Jag har testat det mesta under detta år men det var inte förrän nyligen det uppdagades att det var muskulärt, nedärvt och egentligen inget konstigt. Massvis med läkare har rådfrågats, massvis med pengar har spenderats. Ingen har hittat något fel. Urk. Och så var det inte konstigare än så här. Jag vet ju att min mamma också har problem med sina fötter. Ja, ja. Nu är det ju som det är.

Jag är i alla fall grymt motiverad, så där lite argt motiverad. Rrroooarrgh! Det brukar fungera för mig. Sockergrisen Regis ska inget socker få! Bara nyttig och bra mat!

Jag kan inte hjälpa att skratta när jag läser vad jag skriver. Ibland kommer jag på mig själv med vem jag är. Vem jag har blivit. Yogis, Tränis, Regis. Vars vänner skojar om att jag alltid ska iväg och träna. Att jag är galen som går upp tidigt på lediga dagar för att gå och träna. Att jag ibland lämnar festen med orden "Jag ska upp och träna imorgon".
Herre. Jag måste gräva fram lite gamla bilder och lägga upp här. Lite före och efterbilder. Hi, hi.
Nu blev jag på riktigt bra humör.

Dags att förbereda dagens lunch bestående av kyckling med ris och broccoli. Sen jobb.

Hej!